Majestätet svävar betänkligt på målet när TT frågar om porrklubbsbesök, lättklädda kaffeflickor med mera. Han är allt annat än trovärdig. Han som påstås vara så himla bra på PR. Jag tycker han är pinsam. Avgå! I samma veva kan vi avskaffa monarkin för att istället skaffa oss en folkvald statschef. Som presidentkandidat förordar jag Kristina Lugn. Vem föreslår du?

Ovan inlägg från vän på facebook!


Såg Ni intervjun med Ers Kungliga Höghet igår.....P I N S A M T!!!!!


-"Har Kungen besökt en sådan klubb någon gång?"
-"Vad för typ av klubb"
-"Strippklubb, sexklubb"
-"ööööhhh, nej, jag tror inte det"!


OMG!!!
Låt oss skippa detta feodalistiska, LARVIGA, värdelösa Kungahuset NU!!!!


Jag har bara en sak att säga till Dig som sitter på "de där bilderna" på Kungen i "pinsamma situationer"

LÄGG UT DEM PÅ FACEBOOK, i pressen, på lösedlarna

Låt oss alla på bekräftat det vi redan egentligen vet:

Att han BLÅLJUGER på bästa sändningstid, och att han "suger" på det!

Såhär mycket respekt har jag för kungahuset:

Då min far och jag, som Ni kanske noterat, kommunicerar en del här på min blogg, vill jag börja med att säga: Jag älskar Dig PAPPA!
Jag läste, först nu, din kommentar till gårdagens inlägg.....TACK! Tack för ditt MOD. Mod att "offentligt" skriva mycket  personligt men ändå inte avslöja för mycket privata känslor och detaljer. Ja, farsan, det vore väl underbart att få fira tre generationers STORA födelsedagar nästa år. Min far, min äldsta son och jag själv. 70 + 20 + 50 =140års kalas! Det gäller nu bara att enas om ett gemensamt datum för festen då födelsedagarna infinner sig i mars, maj och november 2012. Hmmm det tål att tänka på.....(frågan är om sonen vill fira med "gamlingar"??!!)

För Er andra kära läsare; consider yourself invited to the BIG PARTY!!! När det nu blir....att det i så fall skall bli på gamla LORRY, nuvarande "Hedmans" på Fredsgatan/Vegagatan i Sumpan, ja, det är väl så gott som bestämt. (Om det ekonomiskt är genomförbart!) Men tanken vore väl, "strunta i presenter, kom å fira med oss, handla i baren och dansa natten lång"

På tal om kommentarer till bloggen.....fick kritik av en god vän, jag vill POÄNGTERA att jag tycker mycket om den mannen, han är klok, intelligent, vass och väldigt ödmjuk, blink-blink T-L!

Min vän tycker att jag blottar mig för mycket, att jag borde "komma igen", inte fortsätta älta det som hänt och varit. Naturligtvis har han rätt. Till viss del tycker jag.

Jag "blottar" mig så mycket jag kan leva med och frågan kvarstår; Är det modigt eller dumdristigt?
Jag, å min sida, tycker att det kräver en stor portion mod att våga erkänna att JA, jag mår skit, ja, jag gråter, ja, jag vill ha hämnd, upprättelse och erkännande! Ganska "fula" mänskliga egenskaper, men, jag erkänner: Jag besitter dem alla!
Naturligtvis är ALLT jag skriver inte 100% sant. Min ambition är att skriva personligt men inte bli alltför privat, det är en ständig balansgång, men, jag vill skriva på ett sätt så att andra människor kan känna igen sig i min känsla, förstå det jag skriver, andemeningen av det i alla fall....

Min vän tyckte också att det ibland lät som om jag inte hade en enda vän i världen förutom mina barn.....Jag tror att han mellan raderna menade: "VI-dina vänner- känner oss aningen kränkta".....Okey, jag förstår, jag ska förtydliga:

Jag HAR vänner! Underbara, fina, goa, klipska. de BÄSTA vänner man kan önska sig, däribland DU T-L!! Hehe
Men, det är ändå känslan jag ibland har av total ensamhet jag försöker förmedla......den känsla som kan innfinna sig i ett stort människohav.....

Men, den ensamhet jag ibland lever i är självvald. Jag drar mig undan, jag går hem, svarar inte alltid i telefon. Jag VET att jag kan ringa en handfull, men, väljer ibland att avstå, ibland av hänsyn till dem, annars enbart för att jag inte orkar....Det är mitt sätt att hantera saker & ting, rätt eller fel....
Dessutom har jag ett ganska stort behov av självvald ensamhet. Vi är alla olika på den punkten, men jag måste få rå mig själv, absolut inte alltid, men ofta.


Men, jag vidhåller (lånar en strof av poeten Bruno K.) "Så få det finns kvar att tycka om".

Men, det finns också de som jag tycker VÄLDIGT mycket om, så det så!

Ja, jag är besviken på somliga, medans andra har visat sig finnas där, mot alla odds kanske!

Oj, detta inlägg blev inte som jag först hade tänkt mig....Jag hade tänkt skriva om den lilla tjej med hjärtfel jag såg på TV igår kväll, hur allting får andra proportioner, sätts i andra perspektiv.....
Hur en del lider, kämpar, slåss, överlever...Hur hennes föräldrar överlevt detta med förståndet i behåll, vilken kärlek, styrka och.......ja, jag kan inte ens sätta ord på det!

Idag fyller min far 69 år, GRATTIS pappa!
Han är tjugo år äldre än jag, alltså bara barnet då lilla jag kom till världen.....
Tyvärr kan jag inte komma till Dig idag, för lååångt men sänder en tanke eller två.

Idag annars då? En vanlig måndag....typ...

Grabbarna till skolan, jag har ett läkarbesök, annars ingenting speciellt.

Jaha, Barcelona tog hem Champions Leage titeln, ganska väntat, och, ja, välförtjänt, Grattis!
Oväntad häst vann Elitloppet, kul, Grattis!

Firade mor igår på hennes dag med jordgubbar, blev jag själv uppvaktad? Icke! Men fick kramar i alla fall, så gott som något!

Annars ingenting nytt under solen......Värmen kommer visst på onsdag har jag hört, vi får väl se!

Ikväll ska jag titta på FOTBOLL på TV!
Champions Leage FINAL BARCELONA v/s MANCHESTER UNITED.

Heja heja MAN U!

Jag HATAR BARCA!

Jag hejar egentligen INTE på Manchester U, men gillar Rooney, hatar VILLA!
Jag hejar på AIK, Solnalaget i hitt hjärtaFör övrigt gillar jag MILAN! Jag gillar det lag där ZLATAN spelar!

Barca behandlade inte Zlatan väl, jag gillar Lionel Messi för hans briljans, men laget BARCA, NÄÄÄÄÄ, avskyr självgoda typer, å den där djä----a VILLA, han som tog Zlatans plats, ja, honom avskyr jag!


SÅ....FORZA, FORZA Man U!! Hoppas illbattingen Rooney får göra en å annan balja!

Är det på "Camp Nou" matchen går??? Barcas hemma-arena...vore fint att förnedra dem på deras egen hemmaplan, det skulle jag gilla!! HEHE


FORZA MANCHESTER UNITED! Krossa de självgoda! (men låt Messi göra en hysad, men inte allt för bra match!)

Må Zlatan få hånskratta åt VILLA!!

Jag fick en inbjudan att närvara på sommarfestbåtresa tillsammans med en av mina arbetsplatser. Denna inbjudan var värd mycket för mig. denna inbjudan var ett "statement" från chefen där. Denna inbjudan kom som en glädjeöverraskning för mig, min instinktiva reaktion var: "Vååågar du verkligen bjuda mig efter allt som hänt?"

Ja, varför skulle jag inte det? Du har arbetat här i över tjugo år och gjort ett kanonjobb! Jag är stolt över att ha haft dig i min stab!

TACK! Varmt TACK!


Jag tackade initialt JA, men, har ändrat det till "Nej tyvärr"!


Ingen sommarfest i världen kan betyda mer än själva inbjudan gjorde, det räcker för mig.

Jag är inte på festhumör.
Jag vill inte låtsas vara det.
Jag kan fortfarande börja gråta då någon yppar vänliga ord och frågar hur jag mår.

Jag vill bara sitta häääär, under korkeken, tillsammans med mina grabbar å lukta på blommorna.....

Bara vara tillsammans med dem jag älskar och litar på mest i hela, hela, hela väääärlden!


Jag har, via sms och mejl kommunicerat med en fd kollega som, tror jag i alla fall, förstår hur jag känner......förstår min känsla av ensamhet, vilken förvärras i sällskap med andra, förstår (?) MIG....??!!!

Hoppas det, om inte, ja, då är det så......

EN chef har stått upp för mig, kanske den av alla som jag minst förväntade mig det av, HAN stod upp, vågade bjuda in mig då andra stänger mig ute och DET är jag evigt tacksam över och känner STOR RESPEKT för!



Ni kanske tror/tycker att jag bara ältar, gnäller och klagar.......Ja, möjligt! MEN, jag kan bara inte stoppa huvudet i sanden och låta saker, uppenbart felaktiga, passera! Kalla mig patetisk, ja, men hellre det än feg undanglidande tysssstnad......

Livet går vidare, tro inget annat!
jag kan skratta åt eländet men det betyder inte att jag, likt en dum gås, låter det rinna av mig som vatten.....
Jag har observerat, noterat och memorerat hur mina "vänner" har agerat då jag behövde dem som allra mest. Till vilken nytta kanske ni undrar.....men allt behöver inte vara till NYTTA för mig...jag vill bara VETA.......vilka som finns och vilka som inte gör det....Konstigare än så är det inte.

En sak är då fullständigt klar; jag ÄR hellre ensam än omgiven av totalt meningslösa, falska och fega krakar som bara tänker på eget väl och ve. Jag behöver dem inte.


Idag mår jag, trots allt ganska bra. Mina grabbar omger mig med kärlek och mår bra, vad mer kan jag begära?
Jag har de bästa av systrar och bröder på alla sätt och vis.

I skrivande stund skruvas det trall på vår blivande, stooora altan (60kvm).......DET är lycka för mig!

På fotot, min käre far, ensam blickandes ut mot havet, precis såhär känner jag mig!
Ensam, kanske som mest då jag är mitt i ett folkhav........


I torsdags gick den årliga VÅRMARKANDEN av stapeln i "min lilla stad".
Knallar från när och fjärran (i stort sett samma varje år) kommer och slår upp sina stånd med godis, korv, strumpor, hantverk och krimskrams, allt till överpriser. Människor i staden  lämnar sina hus och hem och  vandrar huvudgatan upp och ner i hopp om att träffa på något kärt ansikte från  nu eller då......Ölhaken har sin bästa dag på året, småbarnen tjatar om dyra värdelösa plastleksaker,  Lions säljer korv i samma gathörn som de alltid gör.

Stadens politiker är på plats, företagare belönas på stora scenen och barnakörer sjunger. Detta kallas folkfest.

Min yngste son ville sååå gärna gå dit! Som den goda modern jag försöker vara så tog jag med honom och hans kompis, det blev våfflor för 30kr styck, chips för 100kr och vandring i folkmassan, gatan upp och gatan ner....

Kände mig mer ensam än jag gjort de senaste veckorna då jag fysiskt faktiskt varit helt ensam hemma i min bostad.....Där gick jag, i den stad jag är född och har bott i stort sett hela mitt liv, den stad jag inte längre känner mig hemma i, den stad som har varit mitt levebröd men som nu har visat mig sitt fulaste ansikte.
And it hurts with every heartbeat!

Träffade några av "mina fina ungdomar", de agerar som de alltid gjort, med ett leende och en varm kram, härligt, de värmer min själ!

Träffade några fd kollegor....EN av dem stannade och pratade, I love him, de andra visste inte hur fort de kunde avlägga några artighetsfraser och vandra vidare.....

Jag gick med ryggen rak och huvudet högt gatan upp och gatan ner....alltmer frusen för varje vända, alltmer ensam, mitt ibland alla dessa hundratals, kanske tusentals, alldeles, alldeles ensam......

Min lille kille tröttnade då han förstod att inga billiga leksaker skulle inhandlas denna kväll, han gick hem till storebrors varma trygghet. Jag vandrade en stund till, gav sedan upp och gick med något tyngda steg uppför backen, hem till "borgen" där jag sedan, på avstånd kunde höra "folkfestens" ljud och till sist, när kvällen gick över till natt så var allt tyst igen, festen var slut och jag andades lite lättare med vissheten i mitt inre: Detta är inte längre MIN stad, inte min fest, inte mina kvarter....Jag är inte en av dem längre......har nog inte varit det på väldigt länge........time to move!


..
.

Underbar och älskad av alla- å på jobbet går det också bra!
Underbar och älskad av alla-å på jobbet går det också bra!
Underbar och älskad av alla-å på jobbet går det också bra!

Hur kunna återge känslan?
Hur kunna berätta hur fantastiskt vacker denna plats på jorden är-Florens-?
Inga fotografier i världen kan berätta om den känsla jag fylldes av då jag "på riktigt", "live" såg dess skönhet, då allt jag fantiserat om överträffades av verkligheten.

Hur kunna återge känslan av att äntligen komma hem? När alla bitar faller på plats och allt bara flyter på och fungerar. När känlan av frid i själen sprider sig i kroppen och stora bekymmer känns ganska små och vetskapen om att allt skall ordna sig till det bästa är en visshet.

Hur återge att varje morgon vakna utsövd med minnen av underbara drömmar?
Att känslan av att "detta blir den bästa dagen någonsin" visar sig vara sann. Att lägga sig på kvällen med huvudet fullt av bilder av de vackraste platser och föremål i världen. När huvudet och minnet är så fyllt av absolut skönhet.

Jag tänker inte med ord ens försöka beskriva den känslan.....

I morgon är jag där, i Florens! Denna resa som känts overklig för mig, ska nu äntligen bli av. Ni kan inte ana hur skönt det känns att få lämna denna stad för en annan, om än bara i ett par dagar. Med mig har jag en älskad väninna, positiv, glad, godhjärtad......Vi ska bara vara, äta gott, titta på sevärdheter, kanske shoppa, promenera och samtala. En kulturell och kulinarisk återhämtningsresa kan man säga.....Idag är jag hemma, tvätter, packar, vilar och...väntar på telefonsamtalsbesked.....

Vaknar fortfarande med en olustkänsla i kroppen om mornarna, sover oroligt om alls, känslostormar rasar stundtals inom mig, men nu inte lika intensivt och frekvent. Vissheten om att jag har rätten på min sida är stark, jag tänker inte ge mig, jag är en fighter så jag strugglar vidare!

Ur detta har dock mycket positivt kommit; nya, extremt lojala vänner, gamla dito. Nya lärdomar och erfarenheter.

Givetvis är jag besviken på somliga, men, det är som Strindberg så klokt en gång uttalde: "Det är synd om människan". Synd om dem som INTE ÄR riktiga människor, bara low life! De som ryggradslöst och fegt bara tänker på sitt eget väl och ve, de som hugger en vän i ryggen för egen vinning, de som står kvar, skamset, med mössan i handen och bugar för överheten....De som står kvar när jag går vidare, för jag går nu, jag är starkare än Du!

Det är också insiktsfullt nyttigt att inse sin egen litenhet, att få bekräftat det jag redan visste och var medveten om; ingen är oersättlig! Hur fort livet går vidare och man placeras i glömskans korridor, att de flesta, då det kommer till kritan, står sig själv närmast....Men, så finns DE där, de som står upp för rätten att vara människa, en tänkande individ, de som ifrågasätter orättvisor,  agerar och reagerar. All heder åt dessa modiga medmänniskor, om fler vore som NI, om alla gick samman, då skulle världen vara en bättre plats att vistas i.

Jag vill lämna detta bakom mig, men för att kunna göra det på ett bra sätt så måste upprättelse i någon form ske. Jag ska se till att det på ett eller annat (mindre bra) sätt blir så!

Jag är på god väg mot det! På väg mot nya mål och äventyr, se upp! Här kommer jag!

Väntar på sista avsnittet av "I Pluras kök", en av mina favvisar; Mauro Scocco är gäst Jag tycker verkligen om Mauros musik, har alltid gjort det....Tänkte nu delge er en, tycker jag, rolig anekdot om Mauro. Hur mycket jag än gillade Ratata och Herr Scocco själv så var jag tidigare inte så familjär med hur han såg ut....

Jag hade honom nämligen som elev då jag arbetade som instruktör på Nautilus avdelningen på  Sports Club. Han hade, på sitt träningskort, skrivit sitt namn aningen slarvigt, så jag läste det som "Mario" och kallade honom det under alla träningspass vi hade tillsammans i minst ett års tid. Han sa aldrig någonting om det. Var alltid artig, trevlig, lite butterblyg...(såna killar gillar jag!)...Nåväl...som det föll sig på den tiden i mitt liv, då man var ung, snygg, vältränad och ute i farten, så träffade jag en kille, vi skulle gifta oss på vår gemensamma 25årsdag, jag hade min möhippa på Café Opera dör jag ifördbrudslöja å allt dansade omkring.....Då kommer, en något rund under fötterna, Mauro S fram till mig, gratulerar till det ständande äktenskapet, kramar om mig och tackar för bra träning, innan han ska gå vidare, vänder han sig mot mig och säger: "Å du, förresten, jag heter inte "Mario", jag heter MAURO!

SÅ, när jag hör hans egen sång:"Nelly, jag heter Nelly" tänker jag alltid: "Mauro, jag heter Mauro".....

Ja, det var tider det!

Nu, en annan tid, en annan plats i livet......

Men, underbara killar finns det här och nu också!

Hade ett möte med en av dem idag! En FANTASTISK ung man jag kännt i mååånga år. Från liten guldlocklig kille har han utvecklats till skärpt ung man med ett stort hjärta. Jag är GLAD över att sådana som HAN är beredda att kämpa för att VI ALLA ska få det bättre! Sådana som han får mig att inte tappa tron, rättare sagt; fär mig att behålla tron på en bättre framtid! TACK för att just DU finns J!

Hemma igen efter en fin helg..lyckad!
På torsdag bär det iväg till....Florens! Ciao, ciao Italia!

Såg Ni VMFinalen igår, då Sverige förlorade ,mot Finland, eller, de kanske förlorade mot sig själva...

Faktum är att jag, av utmattning och ovilja att se finnarna ta emot guldet å jubla, somnade !? i tredje perioden, då stod det 1-4.......

Men, vilken fantastisk turnering detta unga, nästan juniorer, lag har gjort......!!! De kommer de också att inse när besvikelse, sorg, ilska och frustration har lagt sig....De har vunnit ett silver, inte förlorat ett guld!

Men. det gjorde ont, ont på riktigt i mig då jag insåg att de totalt förlorat greppet om matchen, deras förtvivlan...

Men kom inte å snacka om "Förnedring" och "Fiasko"! Tidningarna, pressen gör säkert det..men fy faaaaan!
Att ta sig till en VMFinal, slå regerande Världsmästarna, DET är inget fiasko, det är ingenting annat än succe!

I mina ögon är NI Guldkillar! Så unga, duktiga, ambitiösa VINNARE!

Jag tänker på dessa grabbaras mammor&pappor...hur många timmar har de inte nött bänkarna i en iskall ishall? Hur många matchminuter har de inte skrikit sig hesa, hejat på sina pojkar, stöttat dem, kramat dem, plåstrat om, tröstat, jublat tillsammans med.....För, jag är säker på att, bakom dessa grabbar finns en familj som har ställt upp hela vägen från de första vingliga skridskostegen till en VMFINAL!!!!!! Tänk er själva, att ha en son i en VMFINAL!!! Hur stolta de må¨ste ha varit igår, och hur blödande inte deras hjärtan när DE insåg att pojkarnas seger rann dem ur händerna.....MEN, nya tag!!! Res Er, fortsätt struggla i era lag, på isträning, i gymmet och under löprundan.
Er tid kommer!

Jag strugglar också vidare....Lyckad intervju i fredags, viktigt möte idag, MIN TID KOMMER OCKSÅ!

Jag reser bort i helgen...på äventyr....arbetsintervju, nya jaktmarker, ny utsikt, nya insikter...

Jag tar min mor med mig, för sällskapet, för försoning, för att hon behöver komma bort och för att jag behöver komma hem....

Idag har det varit en dag fylld av positiva besked och lovord på pränt......A Good Day in my Book!

Samtal med kloka vänner, kramar av kära, vad mer kan man begära?

Det finns många jag håller nära mitt hjärta, hoppas de känner det!

Tick tack tick tack....det kommer att brisera en bomb inom kort hoppas jag.....Detonationstiden inställd på ett ungefär.....Om bara alla beståndsdelar klaffar och funkar som det ska, och krutet är tillräckligt torrt, ja då SMÄLLER det snart.... det kommer att bli en sjuhelvetes smäll, ett riktigt fyrverkeri!

Likt en pyroman skall jag då stå på behörigt skyddsavstånd, men ändå så pass nära att jag kan njuta av skådespelet, eftermälet och....... nöjt betrakta de som skamfyllt måste erkänna att de lekte med elden!

Cleaning out my Closet...(Hör Eminems text och musik i huvudet....kolla på YouTube!).

Jag ska göra det på riktigt OCH metaforiskt......Det är hög tid.

Samlar ihop dokument som skall ta mig vidare.

Samlar ihop, framför allt, mig själv.....

I can hear your guardian angel softly whisper in your ear...

"This too shall pass"

Dessa ord, detta meddelande fick jag av en sann medmänniska. En vän jag endast fysiskt träffat en enda gång, men, som ändå tycks känna mig bättre än människor jag träffat vid hundratals tillfällen....

I mina ögon, efter allt jag hör om honom, är han som en Pan. Ett slags sagoväsen som kan få alla dina önskningar att gå i uppfyllelse...Han går i vissa kretsar under namnet "Peter Perfect", men för mig är han Peter Pan, inte riktigt verklig....

Han kan i ord uttrycka det mest banala på ett sådant sätt att det blir till en sagovärld, ett äventyr, en fantastisk resa.

Han älskas av en väninna till mig, jag förstår varför.
I Love him 2, but in another way.


Vet Ni vad? Jag tror honom och får kraft av hans magi! "This too shall pass", and.....of course it will!

Precis NU är det som vackrast ute. Körsbärsträden  fortfarande i blom, väldoftande hägg, frodigt, friskt grönt, skirt, vackert........

Nyss hemkommen från avlämning av son i skola, promenad, läkarbesök och sjukskrivning.......Jag är, trodde han utbränd (avskyr det, ofta missbrukade uttrycket), jag skulle snarare kalla mig själv vidbränd!

Är jag utbränd, ja, jo kanske, jag vet inte...har ju de facto jobbat extremt hårt det senaste året på fem olika arbetsplatser, ofta har det blivit både 12-och 14-timmarspass, sena kvällar, tidiga mornar, långa dagar och slarv med både kost och motion.......men, det funkade ju bra!

Men, det är klart, när dåliga besked kom slag i slag och jag kände att allt slit varit förgäves, ja då "dog" jag, krafterna tog tvärslut, motorn skar helt enkelt ihop....Hade "glömt" att underhålla och serva den, bara kört på i högsta fart.....

Kanske är bra att landa.....rulla in på service och byta de delar som är trasiga, reparera det som går......vad vet jag? Inte mycket....!
Har inget mer att säga för tillfället.

Har varit ute i solskenet i två timmar. Sonens huvudvärk borta och cykelsuget drog oss till en närliggande park med cykelvänligt inderlag. Där väntade kompisar till honom, lek och klätter, imorgon blir det ABSOLUT skola igen!

Själv satt jag ensam på en bänk...lite småprat med bekant som sedan avvek för picnic med sin familj.

Ensam på en bänk i en park i en stad jag inte längre känner mig hemma i. Inte kul!

Satt och funderade på vem jag kunde ringa, den enda jag kunde komma på var redan upptagen med annat......

Så...där satt jag i solen, ensam på en bänk....tänkte att så ensam som jag kände mig bland alla picnicande barnfamiljer, så ensam bland alla dessa namnlösa ansikten, ingen jag kände igen, mer ensam kan jag inte bli, vart än i världen jag än beslutar att i framtiden sätta bo.
This is not my hometown anymore, den saken är klar!

Nu, "Go´kväll" på TV:n, lagom bakgrundsbrus........Senare ikväll ska jag besöka Pluras kök.......
Jaha det var den dagen det.
Ljuspunkterna är, som alltid mina fina pojkar...utan dem, ja, vad vore livet utan dem!?

Innerst inne vet jag att jag borde släppa detta, skita i det och bara gå vidare....men.....jag vill inte, jag kan inte, jag drivs av ett rättvisepatos, detta ska inte få hända, varken mig eller andra i framtiden. Men, jag kan inte låta bli att undra och skrämmas av tanken att det kan vara saktionerat från högre ort, att det finns en bakomliggande agenda som talar för en rekrytering av särskilda individer med funktion; BÖDEL......

Det kanske, hemska tanke, faktiskt är så att vi lever i ett forna ÖstBerlinlikt samhälle, med diktatoriskt styre, Stasi-metoder med angiveri, rövslickeri och "avrättningar" av upproriska, frispråkiga, sanningssägande medborgare, vilka ska tystas, till varje pris tystas, begravas och snabbast möjligt glömmas bort..........
Utåt, en fasad av demoktatiskt medborgarintresse, innanför taggtråden det motsatta......Ja, man kan ju undra och spekulera......Har försökt nå några av de styrande, berättat hur det i verkligheten går till.....hittills total avsaknad av respons, men, de kanske jobbar på det!? Det visar sig inom kort i så fall........Man kan ju inte göra annat än att hoppas på det!


Fick ett fint, omtänksamt telefonsamtal idag...........en kvinna som också hon blivit illa behandlad av samma person som jag, det finns otaliga fler, varför kan inte de, vi gå samman och lägga in en gemensam ansökan om kränkningsstämningsansökan....!? Men, det är väl något, också det, jag själv får ta tag i.......De flesta utsatta vill bara glömma och gå vidare......de orkar inte riva upp gamla nyläkta sår, jag förstår och respekterar detta, vet inte om jag själv ids, men.......jag ska !!


Ska nu "utsätta" er för ett sista, för denna gång, svart poem av Bruno K. Öijer, min guru för dagen!

Det känns märkligt makabert en dag som denna, då solen strålar utanför mina neddragna fönster, strålar från en klarblå himmel....Märkligt makabert att sitta inne, inne i mörkret och läsa och lägga ut svart poesi på bloggen......men, så kan livet vara...ALLA njuter inte av vämen dessa vackra dagar, en del skyr ljuset, flyr in i mörka vrår och vältrar sig i smärta, sorg och.........ändå, en tro på att framtiden har bättre, lusare dagar i sitt sköte, att, trots allt, så ska rättvisa och godhet till slut segra. Men, i väntan på det och i väntan på kraft, inspiration och handlingskraft.....Ta del av mer Öijer posei......

Tänk, hur man i redan nedtecknade ord kan finna sitt eget liv, sina egna tankar, sin egen förtvivlan, men också finna förtröstan......Jag är inte ensam!

Svart som silver, strofen lånad av Bruno k. Öijer, välkänd poet.
Många av mina gångna dagar har haft den kulörten; svarta som silver......Pratade om sorg i tidigare inlägg, vill dela med mig av Öijers poesi kring temat:
Hans ord sätter i mångt och mycket mina känslor på ränt, poesi kan förena, hela och öppna stängda ögon och sinnen. Ta dig tid, läs lite poesi nu och då.....börja med denna!

Jag har nu fått en förklaring till varför vissa av mina skrivna inlägg ej publicerades...det har varit driftstörningar på den plattform jag bloggar ifrån, blogg.se. Det var ju skönt att få just en FÖRKLARING, annars går man ju där och bara undrar, funderar, konspirerar (paranoid som jag är haha).

Har också, tror jag, fått en förklarNing i hjärnan min. Sorgdimman börjar lätta och jag ser mer klart på saker och ting, börjar planera framåt......konstruktivt, framåt march!

Ångrar jag mig? NEJ! Med facit i hand, absolut NEJ! Vill "bara" ha mina uppsägningslöner, upprättelse samt att x antal huvuden ska rulla! Sedan är jag nöjd och kan avsluta det kapitlet i mitt liv.

Jag har varit paralyserad en tid.........mitt hem ser ut som om en bomb har slagit ner här.......men, nu är det ju också så att det inte bara är JAG som bor här, det finns tre skitgrisar till! Ingen av dem lyfter ett finger för att städa upp, så, det blir som vanligt jag som får ta fram piskan och tvinga dem, agera lagbas, städledare och kompromisslös diktator! Städgenaeralen Åsa-Marie, that´s who I must be!

Jag är verkligen ingen pedant (längre) gillar när det är smårörigt, dock ej skitigt, vilket det nu är, på med gummihandskarna grabbar, mamma är på DET humöret!

I övrigt, tre, fyra närliggande mål i sikte:
1: Arbetsintervju i annan stad i Sverige, får jag det så tar jag det och flyttar.
2. Resa med ålskad vän till Florens, åhh, vad jag behöver det nu! Komma BORT från ALLT!
3. Hälsa på hos brorsan med familj i några dagar, tar med mig lilleman, alltid sååå myyysigt!
4. Torpet, vila, rekreation och......bara vara!

Utöver detta, försöka komma iform igen och må bra, både kroppsligt och mentalt!

Väntar, väntar och väntar på att mitt fack skall höra av sig.......! Om inte, ja, jag går som sagt vidare med andra metoder!

Idag, still at home med krasslig, luskänslig son, vi ska småstäda och "fnula" här hemma i "grottan" med neddragna rullgardiner, men, imorgon skolan och, för min del, läkarbesök, telefonsamtal i massor.....

Dessa tre ljuvliga platser skall jag inom kort besöka!

...........Lucky me!

www.furuhaga.se
Florens
Åsgårda

Fick för en stund sedan en hälsning som rörde mig och gjorde mig GLAD!
Idag har det varit en långsam dag...Min lille har fortfarande huvudvärk och har tillbringat dagen liggande i soffan framför TV:n, Carton Network.

På tal om TVNerd, så har jag också blivit det de senaste veckorna, lite i alla falll....Jag som vanligtvis älskar att läsa har inte funnit ro eller kunnat uppbringa koncentration för det. Slötittande in i plasman är lagom ansträngande då....Men, allt är inte skit! Har hittat TRE favvoprogram: "En unge i minuten, om förlossningar, vilket jag aldrig tycks kunna se mig mätt på och förfasas över varje gång!
2. "Pluras kök"! Där vill jag vara!
3. Sist, men inte minst: "NittiLeaks" med Filip&Fredrik, strålande bra underhållning och igenkänningsfaktor för oss mellan 30-50 (Puh, jag klarade mig precis med mina 49år). I programmet skärskådas stora, viktiga händelser under vart och ett av åren på nittiotalet, 91, 92 93, skitkul och man minns det som om det varigår, det mesta av det i alla fall. Roliga gäster och , som vanligt utmärkta programledare! Sänds ikväll, i femman, 21.55 tror jag, se det! Å ute strålar sooolen och vi sitter inne med neddragna rullgardiner, lilleman tycker att ljuset är jobbigt för huvudvärken.....

Några ligger vid strandkanten, andra är strandade på hemmasoffan....så kan det vara i denna orättvisa värld!

Tittade nyss på TV4:s morgonprogram "Efter tio". Egentligen gillar jag inte Malou von Sievers och brukar därför inte titta, men idag, då min lille son är sjuk så stod TV:n på. De talade om sorg, hur människor i ens omgivning agerar och beter sig då man drabbas av sorg i någon form......
Hur viktigt det är att HÖRA AV sig...även om man inte riktigt vet VAD man ska säga, att ingenting egentligenkan avhjälpa själva sorgen.....men....hör av Er!

Det jag nu går, har gått igenom är också det en form av sorg, även om den förvisso inte kan jämföras med sorgen av en älskad, men likväl, en sorg. Sorgen över att ha blivit kränkt.....

Ja, jo människor HAR hört av sig....jag tackar från det innersta av mitt hjärta, NI har varit guld värda för mig....de finns, naturligtvis också de som inte har hört av sig med ett enda ljud, några av dem hade jag FÖRVÄNTAT mig stöd ifrån....Ni vet det där med förväntan.........Till dessa kan jag bara säga: "Tack å hej!"
Ni är "döda" för mig nu, strukna ur adressboken och i telefonkontakter på mobilen och i mejllistor......
Så hårdnackad kan jag vara!

Jag behöver inte folk i min närhet som inte finns där egentligen.
Jag behöver inte många vänner, jag behöver endast ett fatal RIKTIGA dito!

Vänner är överskattat! Missförstå mig rätt nu, RIKTIGA vänner är ovärderliga, men, de som utger sig för att vara det, och sedan då det kärvar till sig, inte finns där, ja, what can I say......Gooodbye!

Som man säger till en baseball av märket "Rawlings" som man klappar iväg lååååångt ut på outfield: "Goooooodbye Mr Rawlings"!


Era fega stackare!

Glädjande nog har också motsatta förhållanden kommit i dager, personer jag inte visste/trodde brydde sig, har visat sig vara fantastiskt fina vänner......Lucky me som har dem på min planhalva!!!

Jag är vid gott mod, tro inget annat! Allt kommer att lösa sig till det bästa på ett eller annat sätt. Trust me!

Skrev två blogginlägg igår em, gjorde som vanligt "spara och publicera", men de publiceras aldrig?? Har försökt flera gånger nu, de finns ju sparade här i mitt arkiv, men kommer aldrig fram, vad är det för fel? Är det någon därute som vet och kan hjälpa mig med några tricks?


Solig måndag, hemma med liten son som hade huvudvärk hela dagen igår och därför är lite matt idag, vi får se hur det utvecklar sig.....

Hade annars en toppendag igår. Min brorson William blev uttagen till ungdomslandslaget i Baseball, faster stolt! EM-spel i Tjeckien vecka 29, åhhh, faster vill åka med!

Veckorna rullar på......har nu varit hemma i en hel månad, men det känns som om det bara är några dagar.....Den första tiden var jaag ju i ett chocktillstånd och bara var ledsen.....nu, mycket bättre, jag VET att jag gjort rätt!

Ska på anställningsintervju, som sagt på fredag, feels GOOD! Ett arbete jag verkligen vill ha! Har fått andra erbjudanden, men, de känns........sådär........

Annars, jo, ja, jag fattar faktiskt ingenting då det kommer till hur vissa människor beter sig och agerar, men, jag har liksom "stängt av".....Väldigt lite kan beröra mig just nu.......bara de allra käraste........Det finns liksom en gräns för hur mycket och hur många känslor man kan ta in på samma gång...Jag har under livets gång, på gott och ont, lärt mig och förfinat förmågan att "stänga av" känslorna när så är nödvändigt, jag menar nödvändigt i den bemärkelsen att de blir för mycket att hantera just NU, jag får ta det senare........

Det kanske blir en flytt för mig ganska snart! Ja, varför inte!

ADORE-Prince

Detta är en av mina absoluta favoritsånger med en av mina favoritartister-PRINCE!
Dont´t U just LOOOVE Prince!

Såg häromkvällen, igår var det visst, TV-programmet "Kvällen är Din" med Martin Stenmarck....

OM någon nominerade MIG för att ha gjort en extraordinär insats för andra och ville låta MIN dröm gå i uppfyllelse, ja, då skulle jag vilja vara Prince´s mikrofonstativ!
Halåååå, har Ni någonsin sett HUR han hanterar ett mikrofonstativ? Vad han gör med det? Nä, just det! Men....Ni som vet, Ni som var med på livekonserterna på åttiotalet, NI vet, eller hur!!! ;-)

Uttagen till ungdomslandslaget! William Reimer!
Tjeckien nästa, EM-spel i sommar, faster vill följa med! Boka en plats i bussen till mig!

Stoltast av alla är nog i alla fall pappa Rickardöver sin fina, duktiga son som går i pappas fotspår, vilken lycka!

Vilken härlig dag jag hade idag i solskenet på en baseballarena tillsammans med min kärebror, brorson och goda vänner, a perfect Sunday!

Denna fina dag skall avslutas med "Mästarnas Mästare" (passar extra bra idag!)

Söndagsmorgon utan vattenaerobic....det känns konstigt, tomt och väldigt ledsamt!
Jag gavs inte möjligheten till ett avskedspass efter alla dessa år....mer än i tjugo år har jag, i ur och skur, år ut och år in stigit upp i stort sett vareviga söndagsmorgon, travat iväg till simhallen för att leda och inspirera mina fina, underbara deltagare. Genom åren måste jag ha haft tusentals elever.....Tänk, under alla dessa år har jag tyckt att det har varit roligt & givande!

Jag saknar det!
Jag saknar dem!

Visst, jag kan naturligtvis som en vanlig medborgare och badgäst gå dit och vara med i passet...men, det är inte samma sak.....

Jag vill passa på att tacka alla för den här tiden.
TACKA simhallspersonalen som gjort att man alltid känt sig varmt välkommen, nästan som en familj. Tryggheten i att veta att på simhallen blir jag alltid välkomnad, där är jag "hemma"!

TACK alla fina, underbara, duktiga, ambitiösa elever. Er vilja och entusiasm har givit MIG kraft att fortsätta år ut och år in och ändå tycka att det är toppskoj! Keep up the Good work!

Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är varmt.
Det blir ännu en baseballdag tror jag bestämt. Min brorsas son är nu nästa generation att ta sig in i landslaget!
Uttagningar till "Team Sweden" sker idag på Skarpnäcks baseballarena, jag tror att jag ska ta och åka dit!

Idag var jag ute i friska luften i över sju timmar. Det är precis vad jag behöver FRISK LUFT!
Lätt att andas.

Utöver det nyttiga i att vistas utomhus så blir man (jag) sådär härligt trött av det, trött på ett BRA sätt. Inte det där hjärntrötta man kan ha efter en seg dag hemma eller dålig dag på jobbet. Skööönt trött.

Utöver denna friska luft har jag också idag haft givande samtal med männsikor jag tycker om, hur välsignat är inte det i denna tid av tomt prat, skitsnack och samtal om väder.

Grillarna går på högvarv nu i slott och koja, själv glufsade jag med god aptit och sonens sällskap i mig en FET pizza och jag njöööt av det! Så det så!

En skön, friktionsfri dag, någonting att vara tacksam över!

På fotot, min bror Rickard. Sveriges kanske mest anonyma, mest framgångsrika idrottsman. I bagaget otaliga medaljer, SM-tecken, Em-medalj, spel i VM och proffskarriär. Nu, då han uppnått åldern av 40år, ass landslagscoach. Jag är, och har alltid varit mycket stolt över honom. Han lyckas med det mesta han sätter sig in i.....Han är envis, tävlingsinriktad, har en vinnarskalle och är streetsmart.

Egenskaper jag tyvärr saknar, förutom möjligtvis envisheten i vissa avseenden......Tyvärr! Har skrivit en tidigare inlägg som heter just "Streetsmart? Not me!", Läs det! Då förstår Ni vad jag menar!

Idag driver min bror med familj en egen rörelse i en stad i dalarna, Sverige. Han är bäst!

Mina gamla pojkvänner  har, tror jag, många gånger kännt någon form av konkurrens med min bror, jag menar, de har ju haft en del att leva upp till!!!!

Min bror å andra sidan, har aldrig, vad jag vet, tyckt att jag gjort ett bra val av partner.....


Idag, då solen skiner and the weather is fine, perfekt baseballväder med andra ord, så skall jag gå på en match och titta.
For the LOVE of tje Game! Jag älskar den sporten! Obegriplig för de flesta svenskar, MEN då man förstår de ganska många reglerna, oslagbart!
Jag är utbildad steg 1 domare! Det är inte illa för en medelålders svensk kärring!

Now, take me out to the Ballgame!

Min b

Jag har ikväll känt mig fullständigt trygg. Omgärdad av kärlek, bus och glada barnaskratt hemma hos min ynsta syster Gill. Jag kan andas helt lätt, ingen klump i magen, inga tråkiga besked, ingen rastlöshet och ingen oro...allt är bara så bra, så bra, som det alltid är hemma hos henne...

Hur kan det komma sig att hon, min syster äger detta LUGN som jag saknar?
Det är en fråga jag många gånger ställt mig själv....Hur kan det komma sig att vissa människor är så trygga i sig själv å andra inte? ?????

Missförstå mig inte nu, jag kan också känna lugn & ro, men....hon utstrålar LUGN och trygghet......Jag kan kanske också göra det, men bara för andra, aldrig för mig själv, vad beror det på?

Just NU, i skrivande stund, lyssnar jag till småprat grabbar emellan, min Benjamin och Gills två grabbar ligger tätt tillsammans i sängen å tittar på film och småpratar och skrattar, Gill, min syster ligger och tuttar sin sjuveckors lilla Nellie....jag har TV:n på, nyheter, surfar lite på datorn och bara ÄR och mår BRA!

Precis vad jag behöver just nu; lugn, trygghet, kärlek och..... trots att vi är i olika rum, gemenskap!

Vad är det som händer? "Whats goin´on? Ja, det kan man verkligen fråga sig efter de gångna veckornas händelser...! Jag vet inte hur många gånger under denna tid jag har fått frågan: "Vad är det som händer?"

Hur behandlar "vi" våra medmänniskor, våra systrar och bröder?
"There´s far to many of us crying"
Alldeles för många har, har blivit eller kommer att bli kränkta och illa behandlade av sina skolkamrater, kollegor, chefer, kompisar, vänner eller helt okända förövare.

"We´ve got to find a way to bring some lovin´here today"

GÖR någonting kärleksfullt IDAG!
Inte för dig själv, utan för någon annan!
Le mot en främling, tala om för en vän att han/hon är älskad.
Säg till kollegan vilket BRA jobb han eller hon utför, att Du uppskattar personens närvaro. Hur svårt kan det va?!

Ibland tvivlar jag på människosläktet...men, det behövs så lite för att hoppet skall komma åter, ett vänligt ord, en samförstående blick, en kärleksfull smekning........GE någon som förtjänar det just denna bekräftelse IDAG!

Det ska i alla fall jag göra idag, imorgon och resten av min tid här på denna jord.

Som betraktare spekulerar man givetvis i vilka våldsamma åskmoln som orsakar dessa känslomässiga stormar. Men det intressanta är naturligtvis sättet du beskriver hädelseutvecklingen i ditt liv och inte själva händelsen i sig. Ett steg i taget. I dag skiner solen och luften är klar, det blir en bra dag! Keep up!

Ovan citat från en bloggvän. En av de bästa komplimanger jag fått......då min intension med bloggen varit att, utan att nämna specifik händelse, eller person, beskriva känslorna kring detta/denna.......Detta av respekt för mina medmänniskor, nära & kära givetvis. Men nu råder andra premisser, lojalitetsbanden brutna på vissa fronter, de spelar sitt värsta spel, jag spelar mitt.....

Ja, också denna tidigare publicerad, men värd en re-run!
Mitt liv i en sångtext!
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv, trots de allra bästa av intentioner och förutsättningar.....

Men, det ska det bli ändring på!

Det sista som överger människan är ju som bekant HOPPET!

Ja, nu lägger jag ut denna sångtext...igen! Men, hur barnsligt och töntigt det än må vara, denna text ÄR mitt liv!
So what if it hurts me, I just wanna be HAPPY!

Redan som liten sjuäring då jag skrev i klasskompisarnas kompisböcker som fanns då skrev jag att det var det, lycklig, jag ville bli när jag blev stor. Inte filmstjärna, eller idol, flygvärdinna eller lärare som de andra skrev, utan lycklig......Förmodligen var denna önskan aningen förmäten, förmycket för de högre makterna för jag har under mitt liv, för det mesta, varit allt annat än det.......Men, jag FÖRSÖKER i alla fall!

Jag försöker göra det som är rätt, riktigt, moraliskt, medmänskligt, empatiskt, oftast med hög risk för att jag skadar mig själv, men, jag vill ju vara en MÄNNISKA! Inget LOW LIFE!

Jag vill stå upp för rättvisa och det jag tror på, nu, då och för alltid, även om det kostar mig en hel del, "so what if it hurts me!"

Nästa vecka är jag kallad till arbetsintervju i en annan stad i Sverige, ganska långt härifrån.
Får jag det så tar jag det med glädje!
Är färdig i denna stad, i alla fall för tillfället. Behöver vidga mina vyer, träffa andra människor, våga förändra, våga börja om, våga bryta upp från "tryggheten" på mammas gata.

Varför inte?
I just wanna be HAPPY!

Fick precis precis blommor, levererade till dörren av ett blombud.....Satt framför datorn, som jag så ofta gör, min lille son kom springande: "Mamma, det är en kille som söker DiG"....Va? En kille? Gick till dörren och där stod mycket riktigt en stilig ung man med famnen full av blomster, ett blombud......Från vem???

Frågetecknen snurrade i huvudet........De var från en kär, kär VÄN!!

TACK från djupet av mitt hjärta för blommorna, de förskönar mitt hem och sprider vacker doft, TACK för OMTANKEN och för att just DU finns i mitt liv!

Rörd till tårar sitter jag nu här.......lite gladare!
Love U!

Igår kväll såg jag och min äldste son filmen "Black Swan". I Loved it!
Den berörde mig, jag tycker om saker som BERÖR!

Vi kanske alla kan känna igen oss i "Svantemat", den vita goda, blyga, ödmjuka kontra den svarta hämdlystna, farliga......jag gör det i alla fall.......inom oss har vi dessa båda svanar, ibland visar sig den ene än den andre......

Den press vi oftast själva sätter på, just oss själva, att vara "PERFEKTA"....är den rimlig???

BIG Issues! Se filmen, varning, den är lite läskig emellan varven vilket i alla fall jag inte var förberedd på.

Kanonfilm! Rekommenderas!

Me-A Fighter?

......with every Heartbeat!




De senaste veckornas händelser gör ont med varje hjärtslag......
Men, jag har lärt mig mycket.........Never look back.

Var det värt det? ABSOFUCKINGLUTELY!

Men.....det är annat som gör ondare, svek, lögner, feghet och falskhet.....

Den kärlek jag får lägger sig som ett pansarvärn runt mitt sargade hjärta......och gör att jag rakryggad kan se dem i ögonen och säga; Shame, shame on U!

Melodramatisk, javisst!

"Underbar och älskad av alla-och på jobbet går det också bra" En boktitel, vilken jag lånade som statusuppdatering på facebook.....naturligtvis var det ironi för Er som inte fattade det! Galghumor!

Så ENSAM som jag känner mig just nu var det länge sedan jag gjorde. Jag är som Don Quiote, slåss mot väderkvarnar, saknar dock Sancho Panza, en vapendragare.

Naturligtvis kommer jag att klara detta, har gjort det förut, så varför skulle det inte gå denna gång, men......ibland vacklar jag.......jag är ju, trots allt, inte mer än människa for Gods sake!

Talade med min syster Eva igår, den enda i hela världen som verkligen FÖRSTÅR........förstår utan att jag med ord behöver förklara.......hon ger mig alltid styrka, kraft och, inte minst MOD!

Tillägnade gårdagens "Nattmusik" till henne, för "How can U mend a broken Heart?"
Svar: Det går inte!
Visst, det går att lappa ihop, laga och stärka, men ärren, de djupa ärren finns för evigheters evigheter inristade.
Stora, fula gamla ärr, blandas med nya, mer infekterade....tillsammans kan de bilda ett vacker konstverk som kan komma att bli värdefullt, eller så skrumpnar hjärtat ihop av alldeles för mycket ärrbildning.....

Idag ska jag ta tag i tvätthögen......fika med en fin vän och bara vara......behöver få VARA i lugn och ro. Väntar också idag på TVÅ viktiga samtal som kan vara framtidsavgörande.......

Konstaterar att många personer är FFF, FalskaFegaFlata
sedan finns det några få som är MMM, MänniskorModigaMedkännande

Vad är du?
Vad är jag?

Spelar det överhuvudtaget någon roll?

Ja, för mig gör det faktiskt det!

Lite good old Soulmusic.
Lite nattmusik för oss som inte sover då.

....off U!

Vissa händelser och vissa personer man mött i sitt liv kan man aldrig glömma, aldrig, aldrig någonsin!

"Can´t take my eyes of You! Tänk, ögonblicken då Du först tittade på Ditt eget, nyfödda barn! (De spelade denna sång i bakgrunden i Tv-progarmmet "En unge i minuten" igår). Visst är det så! Man kan helt enkelt inte sluta titta! Man får inte nog! Timme ut och timme in, bara titta, beundra, begrunda det lilla underverk som ligger där i sin plastsäng på BB, ett mirakel! Varje gång; ett MIRAKEL!

Likadant då du är lika förälskad i en vuxen person, du kan varken ta Your eyes eller Your Mind från den personen. HAN eller HON är det enda som existerar! Härlig, fantastiskt känsla!

De personerna, vilka i ett liv inte är många, kan man inte glömma! Det går bara inte!
Att vara sådär totalt uppslukad av en förälskelse. Förutom den förälskelse jag drabbades av, och fortfarande har, till mina barn, så har denna känsla, i mitt liv, endast infunnit sig EN, kanske TVÅ gånger för en man.......Att vara så där TOK-KÄR, samtidigt, i VARANDRA, jag vet faktiskt inte om jag någonsin har upplevt det när jag tänker efter.....Det har alltid varit hinder av olika slag, eller känslor som inte synkat, eller andra runtomkringliggande orsaker.......FINNS det sådan förälskelse?
Jag menar, då BÅDA i relationen är precis lika TOK-KÄRA SAMTIDIGT? Jag vet inte.
Eller är det bara en romantisk dröm, skapad av böcker, film och våra egna fantasier?

Kan vi (jag) verkligen släppa loss, släppa in, låta det ske.....????
Blablabla, bara en massa svammel, men varför inte svamla lite då & då!?

Allt annat i livet är ju så himla allvarligt "most of the Time"........Lite svammel och lite drömmar kan väl inte skada?

Just nu har jag annars svårt att ta "my mind" från annat än allvarliga saker som måste ornas, fixas, redas ut och ordnas upp, behöver ett svammelbreak då & då!

.......Då hade mycket kunnat undvikas.

Vad är det som är sant?
"Ensam är stark"
eller
"Tillsammans är vi starkare"
U tell me!

....then 2 fuck with me!

Jag förstår inte problemet!
Ja, det snöar, det är inte alls speciellt ovanligt med en snöskvätt runt Valborg, men ändå ojojoj vad det ojas om detta idag då snöflingor sakta faller över vår del av landet. Detta är vinterns sista försök, sista små dödsryckningar, sedan är det över, håll ut, sluta förvånas och sluta gnäll, våren ÄR på G!

Men visst, idag känns det fullständigt surrealistiskt att man för någon vecka sedan satt i bikini i en solstol.....!

Men, min mamma har alltid sagt att innan MORS DAG (sista söndagen i maj) är det ingen idé att sätta ut blommor på balkongen eller hänga undan alla vinterjackor. Hennes ord har alltid ringt i mina öron och-de stämmer i de allra flesta fall......de allra flesta år.....så också detta, 2011.

Sitter och väntar på två viktiga samtal, inget är som väntans tider sägs det ju....

Mycket av tiden i vårt liv ägnas åt just väntan och förväntan.......Hjärnforskaren Ingvar har i en avhandling också berättat att just känslan "förväntan" kan mätas i hjärnbarken.......Oftast är just vår förväntan mycket större och starkare än känslorna vi upplever vid själva UPPLEVELSEN......intressant.......undra på att man ibland blir besviken!

Vi FÖRVÄNTAR oss så mycket!
Vi förväntar oss, till exempel, att vi är saknade då vi försvinner......
vi förväntar oss att våra vänner finns där då vi behöver dem, vi förväntar oss uppskattning och erkännande då vi gör någonting bra, vi förväntar oss kärlek från den partner vi valt att leva med, dela liv, hem och hus med....vi förväntar oss lön för mödan så att säga. Ibland uppfylls vår förväntan, ibland inte........Då den INTE gör det, ja, då gör det ont. Men, är det så att vi människor allt som oftast har alldeles för STORA förväntningar? Förväntar vi oss alldeles för mycket av våra medmänniskor, våra vänner, kollegor, partners och folk i allmänhet?
MITT svar är: Både JA och NEJ!

JA i bemärkelsen att vissa saker förväntas och SKA vänner, partners, kollegor och kära ställa upp på annars ÄR de inte det de utger sig för att vara!

NEJ, då var och en av oss ändå alltid, till syvende och sist ser om  sitt eget hus, värnar sitt eget liv, sina egna intressen. Var och en av oss är sig själv närmast, så är det bara, möjligen undantag för relationen förälder/litet barn. Det är, rent krasst så livet är.

Ju förr man inser det, desto bättre, då blir besvikelsen inte lika stor vid det vi kallar SVEK.

Låter jag negativ och pessimistisk! Nej, inte alls, jag är, brukar jag säga, en krass realist, det är skillnad.
Jag är inte bitter på något sätt, jag FÖRSTÅR de val människor väljer att göra, hur de agerar, de måste värna sig själva, för vem ska göra det annars? Ska du? Ska jag?

Däremot tycker jag att det alltid är viktigt att stå upp för dem som inte kan föra sin egen talan, de som är utsatta för hot, våld, trakasserier och mobbing, de som redan ligger......Att sparka på dem är oförsvarbart, då är man de facto ett "low life". Samma sak är det att på bekostnad av annan själv ta sig fram. Att "backstabba" (som ungdomarna säger) att snacka skit om till exempel en kollega för att själv framstå i bättre dager, det är uselt!

En av en bra ledares, chefs bästa egenskaper är att se igenom sådant beteende, att själv bilda sig en uppfattning och INTE lyssna till förtal och löst snack.

Jag har under mitt yrkesverksamma liv haft många chefer. De flesta bra, en del mycket bra, somliga exemplariska och, förstås, en del genomusla.
De chefer man minns som riktigt bra var de vilkas kunskaper jag hade stor respekt för, deras förmåga till att leda en grupp, ett arbetslag var god, de var raka, ärliga, hade höga förväntningar och tydlig kravprofil.
De belönade goda arbetsinsatser lika mycket som de ifrågasatte dåliga dito.
Samtliga goda chefer arbetade själva mycket hårt och var också genom detta ett föredöme för andra.

Trots egen mycket hög arbetsbörda hade de förmågan att vid behov SE varje enskild individ i sitt arbetslag, de lät sig inte påverkas av annans uppfattning om sakers tillstånd, de bildade en egen.
TACK Karin S, Jan L, Peter W. B, Torbjörn A, Rolf H, Magnus A, P-A D, Britt-Marie C.

NI har lärt mig så mycket!
Ni har lärt mig att hårt, engagerat arbete lönar sig. Ni har lärt mig att säga ifrån, att stå upp för mina åsikter, att, trots svårigheter, driva min egen linje då jag känner att det är den rätta vägen att gå.
Ni har lärt mig att vara ödmjuk inför framgång och medarbetare. Att ta konstruktiv kritik och vända det till någonting positivt.

Jag kanske har varit bortskämd?
Men, då jag hamnar på arbetsplats där helt andra normer och värderingar rådar, ja, då reagerar jag!
Har man aldrig varit ute på den öppna arbetsmarknaden och sett en annan verklighet än den man lever i, ja, då kanske det inte är så konstigt att man inte protesterar och agerar.

Detta var bara tankar som kom, i väntan på telefonsamtal, en snöig tisdag i början av maj.

Jag har ett gammaldags plättlagg. Ni vet, ett sådant där i järn som man måste ha en grytlapp virad runt handtaget för att inte bränna handen av sig. Jag tänker aldrig byta ut det mot ett mer modernt, det blir bäääästa plättarna i det, åh mina grabbar ääälskar plättar! Idag blir det plättar, bacon och lingonsylt till middag till deras glädje å min....ja, jag kan äta det men tycker inte att det är riktig mat.....

Besöket på af var ungefär lika givande som jag hade förväntat mig, det vill säga NOT! Men, måste man så måste man, fick en härlig promenad i alla fall!

Jag har hört idag att Usama Bin Ladin är död, jaha, det var väl på tiden! Ungefär så känner jag.
Att fira någons död, hur ond den människan än var, jag vet inte jag........Jag kan med glädje fira en tyranns avgång eller avsättning.........eller, för all del, förnedring, men fira hans död.......känns aningen meningslöst! Man vill ju att tyrannen ska VETA, KÄNNA AV föraktet, hatet och glädjen över hans fall, då han är död vet vi ju inte om han uppfattar det!


Mitt liv befinner sig just nu i limbo, varken-eller, ovisst, oförutsägbart och, på något konstigt sätt avstannat......Stundtals är jag så arg att det ryker ur öronen för att i nästa stund känna mig helt (nästan) nöjd....Märkligt!

Har sagt det förut, men tjatar om det igen: "Bryt ihop och gå vidare!"

Det är kanske någonting fler skulle göra! Det är nyttigt! Att rannsaka, skärskåda och värdera det man har kontra det man eventuellt kan få om man försöker, det är aldrig försent att förändra, förbättra, förkovra och förfina.

Ditt liv är det eget och det är det som pågår just NU! Ta ingen skit!

Äntligen är april över, välkommen sköna MAJ!
Min lille son slog av halva ena nya framtanden häromveckan, vi ska strax gå till tandis för att se hur lagningen håller.....det ser fint ut. Kommer ihåg då min lillebror gjorde detsamma, fast hans skada var värre, blev skjutsad på styret på en cykel, höll i sig med armarna bakåt, de körde på en sten å han flög, hann eg få fram armarna, tog emot fallet med......framtänderna, de nya, fina......bara mos av dem......fy!

Äntligen maj å äntligen måndag! Jag har mycket på agendan, jobbar ju lite nu och då åt en av mina tidigare arbetsplatser, som lön får jag hjälp i en del spörsmål jag har.....men, det är bara tillfälligt, de har egentligen inget behov, är mer schyssta och gör mig en tjänst...........

Ska till af idag, hur kul är det på en skala? Finns det NÅGON där ute som känner NÅGON som faktiskt fått ett jobb via af? Jag känner då ingen. Ser dem endast som en länk till a-kassan....

Jaja, livet rullar på, jag har råg i ryggen och fler vänner än jag kunde ana! Fantastiskt!

Det har också med önskvärd tydlighet visat sig vilka som INTE är "friends of mine". Det visar sig så transparant tydligt då man är i en svår position i livet, vilka som finns där och vilka som inte gör det.........


"Det som inte dödar dig gör dig starkare" Om den slitna frasen stämmer, ja, då är jag snart i det närmaste odödlig! Haha Galghumorn finns kvar, jag lever, jag andas, jag kan skoja om eländet, det finns alltså hopp!

Inom mig hör jag Bob Marleys stridsrop: "Get up, stand up, fight for your rights"......Jag lyssnar, mobiliserar kraft, reser mig och slåss........nej, inte slåss, men säger ifrån! Jag vet att jag är så mycket mer värd än att behandlas som "a piece of shit" Så det så!

Nu, de senaste veckorna har jag för en gångs skull haft tid att titta på TV, eller ja, titta MER på TV än vanligt. Jag har följt KonståkningsVM, vilket avslutades med uppvisning av de allra bästa idag. WOW!

Den tekniska, konstnärliga briljansen lämnar jag därvid, men nu känner jag mig ÄNTLIGEN peppad, riktigt peppad att börja träna på allvar igen, VILKA OTROLIGT SNYGGA BEN konståkartjejerna har, jag döööör!

Nej, jag ska naturligtvis inte börja åka skridskor, men träna! Framförallt ben!
Ja,ja, de är mer än hälften så gamla som jag, men, som jag brukar säga: Titta på Madonna! Hon är äldre än jag!
Kan hon, dock med hjälp av en stab av kockar, personliga tränare och plastikkirurgi, så kan ju jag! För, när det gäller, har jag en envishet och en vilja av stål........Jag vill INTE vara "fet, ful, och femtio", två av dessa tre kan jag inte påverka, men det tredje "fet" går faktiskt att göra någonting åt! Å det ska jag, så det så!

Hahaha, nä, detta är inte mitt mål......!
Har redan börjat med steg 1, långa, dagliga promenader, stärker kroppen och blåser ut hjärnan.
2. Kosten, också påbörjat ett mer "lätt" leverne, kapat en del kolhydrater, äter massvis med ägg för mättnad, protein och, ja, det är ju faktiskt gott också!

3. Hmmm, själva gymkortet, ett litet problem just nu, har annat att priritera i tider som dessa, men, kan köra en hel del hemma, det kräver diciplin.....Jag kan om jag bestämmer mig för det.
4. Minska intaget av kolhydratrika drycker, av fler skäl än ett.


Om aderton (18) dagar åker jag på kulinarisk, kulturell och rekreationsresa till Florens med en älskad vän, hur häääärligt ska inte det bli så säg!

Nu, i denna tid då körsbärsblomningen, i alla fall i denna del av vårt land, är över, vill jag ta bladet ur munnen och berätta MIN sanning om vad som EGENTLIGEN hände!

Veritas-Sanning. Jag har, efter att på ryktesvägar fått höra fler än TRE versioner, tröttnat på lögnerna!!!

Efter att, på en av mina arbetsplatser, inom loppet av två dagar fått TRE mycket negativa besked, beslöt jag mig för att säga upp min anställning. Den så berömda "droppen" var en lönefråga, vilken jag ser som ett rent, tydligt, klockrent exempel på KRÄNKANDE SÄRBEHANDLING. Jag ska förtydliga varför nedan.

1). Jag blev ej antagen till en utbildning jag hoppats på och sett fram emot.
Detta kan jag, som de facto äger självinsikt acceptera och hacka i mig. Det fanns fler (24?) som var mer lämpade och kvalificerade än jag. Inget mer med det, men, såg det ändå som ett kvitto på att min arbetsgivare inte var villig att satsa på mig, så jag planerade att börja söka mig vidare, till annan arbetsplats där möjligen MINA kvaliteeer mer skulle komma mer till sin rätt.

2) Denna händelse skedde dagen innan beskedet ovan.
Tillsättning av "platschef"-"projektledare" på min arbetsplats.
En i mina ögon mycket dålig rekrytering. Men, jag kände att jag kunde leva med den en period för att sakta men säkert minska mina arbetstimmar på denna arbetsplats. Personen i fråga var värd det om man ser till många tjänsteår i staden men inte om man ser till kompetens, men, jag såg det inte som ett problem. Personen i fråga hade redan, på eget bevåg, tagit på sig en självutnämnd chefsposition och la in sitt veto ofta och mycket. Vi övriga, antingen helt färska eller personliga vänner, lät henne hållas av olika skäl, men ingen var helt nöjd med situationen. Vi skulle, såhär med facit i hand, protesterat mer högljutt. Men, som sagt, absolut ingen direkt katastrof, mer ett STATUS QUO samt en förvåning över att den egentliga chefen inte tillfrågat oss, den övriga personalen.

3) Lönerevision.
Efter att ha hållit en kollega om ryggen det senaste halvåret, då hon, av privata oraker haft väldigt mycket elände och stora förändringar, och därför enbart sysslat med privata ting på arbetsplatsen, såsom telefon, korrespondens, planering och samtal, "belönades" jag med HÄLFTEN av vad hon fick i löneökning, vilket i sig var en ren förolämpning. Fick dessutom klarhet i att samtliga i personalstyrkan (offentliga handlingar) fått i runda tal DUBBELT så mycket som jag. Varför? Jag är INTE hälften så bra, tvärtom, det VET jag! Det är, om något, ett exempel på kränkande särbehandling. Jag fick nog, sa upp mig via e-post med en passus om att jag hade för avsikt att avsluta alla mina fem uppdrag i staden på bästa, för alla, möjliga sätt. Att sätta någon i skiten var INTE min avsikt! Min avsikt var att tydligt markera ett missnöje och brist på erkännande från arbetsgivaren.

Efter min uppsägning tag all min kraft slut, jag blev sjuk, sjuk på riktigt och stannade hemma påföljande dagar med migränhuvudvärk, darriga ben och snurrigt huvud.

Under min sjukdomstid försökte min chef, via telefon, nå mig EN gång. Jag orkade inte prata, dessutom anser jag inte att man så måste under en sjukdomsperiod. Jag mejlade ett avar att alla arbetsrelaterade samtal fick vänta tills jag åter var på plats på jobbet. Detta var också en markering från min sida att jag inte längre var villig att lägga ner privat tid på arbetsrelaterade frågor, vilket jag under de gångna åren gjort alldeles för mycket och ofta, dum som man är (!?).

Fortfarande under min sjukdomsperiod går min chef ut med ett "massmejl" till samtliga enheter där hon är chef, jag arbetar endast på EN av dessa tre enheter ut med informationen om att jag ska sluta. Jag v'äljer då att gå ut med ett svarsmejl, vari jag bekräftar och samtidigt talar om, i stora drag, varför.


Efter det kommenderas jag till möte med förvaltningschef, närmsta chef på förvaltningschefens kontor i kommunhuset. Jag replikerar att jag fortfarande är sjuk, men ber om nu tid. Får en sådan. Jag meddelar att jag ämnar infinna mig, FÖRUTSATT att jag får ta med mig ett personligt stöd, vittne och vän. Jag får inget svar, tolkar det som ett okey. Åker till mötet vid utsatt tidpunkt. Där blir jag, i ordets rätta bemärkelse avrättad, utan rättegång, AVRÄTTAD på plats.

Det börjar med att min vän och stöd INTE FÅR följa med in i mötet. DÅ skulle jag, med facit i hand åkt därifrån, men, jag ville få det överstökat, jag var fortfarande svag efter sjukdomsperioden.

Allt var så planerat, genomtänkt. Jag skulle inte ha några egna vittnen att tillgå helt enkelt.

Jag leddes in i, inte det kontorsrum vilket var stipulerat i kallelsen, utan till ett stort konferansrum där det satt TRE personer i stället för de två kallelsen nämnde. Makten utövar maktmissbruk.
De VISSTE vad de gjorde. Om de känner till någonting om mötesstrukturer och maktförhållanden, de visste exakt hur de skulle agera för att få mig i mesta möjliga utsatta position.

Därefter började anklagerser. Att mitt beteende var oacceptabelt. (säga upp sig via e-post) att de var sååååå besvikna bla bla bla. De drog upp helt, i ärendet helt orelevanta ting, faktiskt skrek och gapade i munnen på varandra, de visade verkligen sina sanna, nakna ansikten. Sådana människor har jag INGEN respekt för och skulle, hur som helst, inte kunna arbeta under.
Jag tvingades skriva på mina uppsägningspapper. Vid det laget hade jag tunnelseende, jag var kränkt in i märgen och visste inte vad jag skrev på. De tvingade av mig nycklar, mobiltelefon, parkeringskort på plats och talade om att de ville att jag avslutade samtiliga uppdrag där och då. Jag påpekade än en gång, att min avsikt fortfarande var att göra en rimlig överlämning till ny personal. De hävdade att så ej var nödvändigt, inte ens önskvärt.

Därefter påtalade de att jag inte kunde förvänta mig goda referenser från arbetsgivaren.


Så, här står jag nu, efter mer än tjugo år hos denna arbetsgivare, mot vilken jag alltid varit lojal in till märgen, försvarat de baktalde cheferna då jag haft annan åsikt. Alltid slitit extremt hårt, gjort mitt bästa. Varit omtyckt av kollegor och, inte minst brukare, alla, faktiskt under åren, tusentals vattenaerobicelever, alla barn, ungdomar, föräldrar och ANDRA chefer. Utan uppsägningslön (det var det papper de tvingade mig att signa) utan jobb, med ett rykte på stan som berättar en det ena än det andra om min uppsägning, allt lögner.

Cheferna har efter detta kallat till sk krismöten på flera platser och gått ut med olika historier. Vari den ena säger att de försökt övertala mig att tänka om, erbjuda mig stöd och hjälp!!! Haha Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, ren lögn!

Det andra ryktet talar om att jag fick sluta på grund av någonting jag lagt ut på FACEBOOK!!?? Jag lägger ALDRIG ut känslig info på facebook förren NU. ALLT jag skrev, skrivit på blogget skedde EFTER avrättningsmötet! Då jag, de facto inte hade någonting kvar att förlora. De har redan tagit min heder, min avgångslön, mitt anseende. De har, efter åratals av lojal, dedicerad insats från min sida, spottat mig i ansiktet och behandlat mig SÄMRE än vad jag tror att man behandlar en KRIMINELL. Jag är så kränkt!

Ja, jag har gråtit massvis, detta har kostat mig mer än "bara" ett jobb. Jag älskade mitt jobb! Jag saknar mina vattengympadamer och herrar mina underbara kollegor och mina fantastiska fina ungdomar. detta har också kostat mig ovärderliga saker privat. Men nu är jag ARG. Jag tar striden! Är facket för flata, vilket jag misstänker att de är, herregud, de sitter i samma hus och kanske fikar med mina chefer på rasterna....Ja, jag går vidare!
Enligt mina juridiska rådgivare har jag ett "case". Annars, ja, pressen är säkert intresserade, de vill ju alltid skriva om skandaler och skit, tänk Er rubriken:


"Efter mer än tjugo år i kommunens tjänst, avtackas med spottloska och avrättning!" Det kan bli rubriker det! Då, mina vänner har jag också klippt alla lojalitetsband. Jag namnger, berättar ALLT jag vet men tigit om under åreen, för.........jag har ingenting kvar att förlora..........!