Svart som silver
Svart som silver, strofen lånad av Bruno k. Öijer, välkänd poet.
Många av mina gångna dagar har haft den kulörten; svarta som silver......Pratade om sorg i tidigare inlägg, vill dela med mig av Öijers poesi kring temat:
Hans ord sätter i mångt och mycket mina känslor på ränt, poesi kan förena, hela och öppna stängda ögon och sinnen. Ta dig tid, läs lite poesi nu och då.....börja med denna!
Många av mina gångna dagar har haft den kulörten; svarta som silver......Pratade om sorg i tidigare inlägg, vill dela med mig av Öijers poesi kring temat:
Hans ord sätter i mångt och mycket mina känslor på ränt, poesi kan förena, hela och öppna stängda ögon och sinnen. Ta dig tid, läs lite poesi nu och då.....börja med denna!
ARVET, ur "Svart som silver", 2008
jag önskar
att allt var annorlunda
jag önskar att min syn på världen
kunde förvandlas till ett
vackert ömtåligt föremål i mina händer
som något gjort av glas tunnare än luft
och när jag ställer det ifrån mej
kastar det ingen skugga
jag önskar att jag kunde glömma
jag önskar att sorg och lidande inte fanns
men sorg är sanning
sorg är ett bevis på att du levt
och funnits här
sorg kan inte köpas eller säljas
sorg kryper inte för någon
livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dej allt
råna dej på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dej
ingen kan råna dej på din sorg
SPÅRLÖST FÖRSVUNNA
jag har kastat
gjort mig av med det mesta
och har inte många ord kvar
men jag överger dom inte
lämnar inte bort dom till någon
jag gör vad alla
borde göra för sina barn
jag håller mina ord tätt intill mitt bröst
och kallar in dom
när kvällarna blir långa mörka och kalla
och när dom somnat
sitter jag stilla och gör allt
för att inte väcka dom igen
dom ska få sova ifred
inte i tusentals år men i all oändlighet
och det gör mig inte längre ont att säja
att jag förstår dej som börjat
känna dej mer och mer främmande
i den här världen
jag förstår människor
som säjer att dom inte vill leva längre
och en dag är vi alla borta
spårlöst försvunna
jag har hört det i hela mitt liv
jag har hört det till leda
och jag ställer inte upp
ni kan inte räkna med mej
jag har kastat
och gjort mej av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg
jag önskar
att allt var annorlunda
jag önskar att min syn på världen
kunde förvandlas till ett
vackert ömtåligt föremål i mina händer
som något gjort av glas tunnare än luft
och när jag ställer det ifrån mej
kastar det ingen skugga
jag önskar att jag kunde glömma
jag önskar att sorg och lidande inte fanns
men sorg är sanning
sorg är ett bevis på att du levt
och funnits här
sorg kan inte köpas eller säljas
sorg kryper inte för någon
livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dej allt
råna dej på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dej
ingen kan råna dej på din sorg
SPÅRLÖST FÖRSVUNNA
jag har kastat
gjort mig av med det mesta
och har inte många ord kvar
men jag överger dom inte
lämnar inte bort dom till någon
jag gör vad alla
borde göra för sina barn
jag håller mina ord tätt intill mitt bröst
och kallar in dom
när kvällarna blir långa mörka och kalla
och när dom somnat
sitter jag stilla och gör allt
för att inte väcka dom igen
dom ska få sova ifred
inte i tusentals år men i all oändlighet
och det gör mig inte längre ont att säja
att jag förstår dej som börjat
känna dej mer och mer främmande
i den här världen
jag förstår människor
som säjer att dom inte vill leva längre
och en dag är vi alla borta
spårlöst försvunna
jag har hört det i hela mitt liv
jag har hört det till leda
och jag ställer inte upp
ni kan inte räkna med mej
jag har kastat
och gjort mej av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg
Kommentarer
Trackback
