Tittade nyss på TV4:s morgonprogram "Efter tio". Egentligen gillar jag inte Malou von Sievers och brukar därför inte titta, men idag, då min lille son är sjuk så stod TV:n på. De talade om sorg, hur människor i ens omgivning agerar och beter sig då man drabbas av sorg i någon form......
Hur viktigt det är att HÖRA AV sig...även om man inte riktigt vet VAD man ska säga, att ingenting egentligenkan avhjälpa själva sorgen.....men....hör av Er!

Det jag nu går, har gått igenom är också det en form av sorg, även om den förvisso inte kan jämföras med sorgen av en älskad, men likväl, en sorg. Sorgen över att ha blivit kränkt.....

Ja, jo människor HAR hört av sig....jag tackar från det innersta av mitt hjärta, NI har varit guld värda för mig....de finns, naturligtvis också de som inte har hört av sig med ett enda ljud, några av dem hade jag FÖRVÄNTAT mig stöd ifrån....Ni vet det där med förväntan.........Till dessa kan jag bara säga: "Tack å hej!"
Ni är "döda" för mig nu, strukna ur adressboken och i telefonkontakter på mobilen och i mejllistor......
Så hårdnackad kan jag vara!

Jag behöver inte folk i min närhet som inte finns där egentligen.
Jag behöver inte många vänner, jag behöver endast ett fatal RIKTIGA dito!

Vänner är överskattat! Missförstå mig rätt nu, RIKTIGA vänner är ovärderliga, men, de som utger sig för att vara det, och sedan då det kärvar till sig, inte finns där, ja, what can I say......Gooodbye!

Som man säger till en baseball av märket "Rawlings" som man klappar iväg lååååångt ut på outfield: "Goooooodbye Mr Rawlings"!


Era fega stackare!

Glädjande nog har också motsatta förhållanden kommit i dager, personer jag inte visste/trodde brydde sig, har visat sig vara fantastiskt fina vänner......Lucky me som har dem på min planhalva!!!

Jag är vid gott mod, tro inget annat! Allt kommer att lösa sig till det bästa på ett eller annat sätt. Trust me!