"Underbar och älskad av alla-och på jobbet går det också bra" En boktitel, vilken jag lånade som statusuppdatering på facebook.....naturligtvis var det ironi för Er som inte fattade det! Galghumor!

Så ENSAM som jag känner mig just nu var det länge sedan jag gjorde. Jag är som Don Quiote, slåss mot väderkvarnar, saknar dock Sancho Panza, en vapendragare.

Naturligtvis kommer jag att klara detta, har gjort det förut, så varför skulle det inte gå denna gång, men......ibland vacklar jag.......jag är ju, trots allt, inte mer än människa for Gods sake!

Talade med min syster Eva igår, den enda i hela världen som verkligen FÖRSTÅR........förstår utan att jag med ord behöver förklara.......hon ger mig alltid styrka, kraft och, inte minst MOD!

Tillägnade gårdagens "Nattmusik" till henne, för "How can U mend a broken Heart?"
Svar: Det går inte!
Visst, det går att lappa ihop, laga och stärka, men ärren, de djupa ärren finns för evigheters evigheter inristade.
Stora, fula gamla ärr, blandas med nya, mer infekterade....tillsammans kan de bilda ett vacker konstverk som kan komma att bli värdefullt, eller så skrumpnar hjärtat ihop av alldeles för mycket ärrbildning.....

Idag ska jag ta tag i tvätthögen......fika med en fin vän och bara vara......behöver få VARA i lugn och ro. Väntar också idag på TVÅ viktiga samtal som kan vara framtidsavgörande.......

Konstaterar att många personer är FFF, FalskaFegaFlata
sedan finns det några få som är MMM, MänniskorModigaMedkännande

Vad är du?
Vad är jag?

Spelar det överhuvudtaget någon roll?

Ja, för mig gör det faktiskt det!