Det känns märkligt makabert en dag som denna, då solen strålar utanför mina neddragna fönster, strålar från en klarblå himmel....Märkligt makabert att sitta inne, inne i mörkret och läsa och lägga ut svart poesi på bloggen......men, så kan livet vara...ALLA njuter inte av vämen dessa vackra dagar, en del skyr ljuset, flyr in i mörka vrår och vältrar sig i smärta, sorg och.........ändå, en tro på att framtiden har bättre, lusare dagar i sitt sköte, att, trots allt, så ska rättvisa och godhet till slut segra. Men, i väntan på det och i väntan på kraft, inspiration och handlingskraft.....Ta del av mer Öijer posei......

Tänk, hur man i redan nedtecknade ord kan finna sitt eget liv, sina egna tankar, sin egen förtvivlan, men också finna förtröstan......Jag är inte ensam!