Innerst inne

Innerst inne vet jag att jag borde släppa detta, skita i det och bara gå vidare....men.....jag vill inte, jag kan inte, jag drivs av ett rättvisepatos, detta ska inte få hända, varken mig eller andra i framtiden. Men, jag kan inte låta bli att undra och skrämmas av tanken att det kan vara saktionerat från högre ort, att det finns en bakomliggande agenda som talar för en rekrytering av särskilda individer med funktion; BÖDEL......

Det kanske, hemska tanke, faktiskt är så att vi lever i ett forna ÖstBerlinlikt samhälle, med diktatoriskt styre, Stasi-metoder med angiveri, rövslickeri och "avrättningar" av upproriska, frispråkiga, sanningssägande medborgare, vilka ska tystas, till varje pris tystas, begravas och snabbast möjligt glömmas bort..........
Utåt, en fasad av demoktatiskt medborgarintresse, innanför taggtråden det motsatta......Ja, man kan ju undra och spekulera......Har försökt nå några av de styrande, berättat hur det i verkligheten går till.....hittills total avsaknad av respons, men, de kanske jobbar på det!? Det visar sig inom kort i så fall........Man kan ju inte göra annat än att hoppas på det!


Fick ett fint, omtänksamt telefonsamtal idag...........en kvinna som också hon blivit illa behandlad av samma person som jag, det finns otaliga fler, varför kan inte de, vi gå samman och lägga in en gemensam ansökan om kränkningsstämningsansökan....!? Men, det är väl något, också det, jag själv får ta tag i.......De flesta utsatta vill bara glömma och gå vidare......de orkar inte riva upp gamla nyläkta sår, jag förstår och respekterar detta, vet inte om jag själv ids, men.......jag ska !!


Ska nu "utsätta" er för ett sista, för denna gång, svart poem av Bruno K. Öijer, min guru för dagen!


INNERST INNE, Ur "Svart som silver", 2008

du gick din egen väg
lämnade många bakom dej
och hur snabbt brann dom inte ut
medan ett stearin av bitterhet
och avundsjuka
stelnade kring deras huvuden
innerst inne visste du
att det inte fanns något att göra
om du gått tillbaka och sträckt ut handen
hjälpt dom loss
hade dom aldrig förlåtit dej
bara hatat ännu mer


Dagen har gått över till eftermiddag.....snart är det kväll och då, först då kan jag äntligen vila, vila från väntan, förväntan, krav, måsten och dåligt samvete.......i morgon, en ny dag, en bättre dag, en ljusare dag, redan ett steg närmre framtiden......Vill sätta punkt, få ett avslut för att kunna se framåt......DÅ, aldrig se tillbaka, never look back......INNERST INNE vet jag, är faktiskt full av förtröstan, men behöver vältra mig lite till i dyngan!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0