I väntan på Plura

Jag hade honom nämligen som elev då jag arbetade som instruktör på Nautilus avdelningen på Sports Club. Han hade, på sitt träningskort, skrivit sitt namn aningen slarvigt, så jag läste det som "Mario" och kallade honom det under alla träningspass vi hade tillsammans i minst ett års tid. Han sa aldrig någonting om det. Var alltid artig, trevlig, lite butterblyg...(såna killar gillar jag!)...Nåväl...som det föll sig på den tiden i mitt liv, då man var ung, snygg, vältränad och ute i farten, så träffade jag en kille, vi skulle gifta oss på vår gemensamma 25årsdag, jag hade min möhippa på Café Opera dör jag ifördbrudslöja å allt dansade omkring.....Då kommer, en något rund under fötterna, Mauro S fram till mig, gratulerar till det ständande äktenskapet, kramar om mig och tackar för bra träning, innan han ska gå vidare, vänder han sig mot mig och säger: "Å du, förresten, jag heter inte "Mario", jag heter MAURO!
SÅ, när jag hör hans egen sång:"Nelly, jag heter Nelly" tänker jag alltid: "Mauro, jag heter Mauro".....
Ja, det var tider det!
Nu, en annan tid, en annan plats i livet......
Men, underbara killar finns det här och nu också!
Hade ett möte med en av dem idag! En FANTASTISK ung man jag kännt i mååånga år. Från liten guldlocklig kille har han utvecklats till skärpt ung man med ett stort hjärta. Jag är GLAD över att sådana som HAN är beredda att kämpa för att VI ALLA ska få det bättre! Sådana som han får mig att inte tappa tron, rättare sagt; fär mig att behålla tron på en bättre framtid! TACK för att just DU finns J!
Kommentarer
Trackback