Män i allmänhet och min kille i synnerhet tycks ha ett intresse för och tröttnar aldrig på historian kring och berättelser om Andra Världskriget, The Big WW2!

Att min man, som själv är trefjärdedelstysk, (pappa heltysk, mamma halvtysk) är ingenting konstigt tycker jag. Han farfar stred med tyska Wehrmacht, blev tillfångatagen som krigsfånge i Ungern, flydde, kom hem till Sydtyskland efter krigets slut, skadad i själen......
Min svärfar vill inte alls tala om kriget, han var ett barn då och upplevde traumatiska händelser i ruinerna av ett sönderbombat Tyskland. Så...att min man är nyfiken, vetgirig och slukar ALL litteratur kring detta är alls inte konstigt, inte i mina ögon i alla fall. Han vill veta! Vill veta hur det gick till, hur det kom sig att alla förbrytelser kunde komma till stånd. Vad var de bakomliggande orsakerna...HUR kunde det tyska folket "gå på detta med Hitler".....Ja, frågorna är många.....Vilka var de, männen i uniformerna? Var alla nazister? Är allt sant, det som står i historieböckerna? Fanns det några "goda tyskar", Good Germans????

I sökandet efter sanningen läser han som sagt ALLT. Jag har själv hjälp honom i jakten på litteratur, sökt på antikvariat, "Myrorna" och botaniserat i den aldrig stridande ström av biografier över ledande män i Nazitoppen, männen närmast Hitler; Goebbles, Himmler, Hess, Göring....Den på ytan så sympatiske arkitekten Spear.
Överallt, vid alla bokstånd, står en hoper män och "dreglar" över denna litteratur......VAD är det med män och krigshistorier???

Naturligtvis har också revisionistiska (heter det så??) böcker och teorier om vad som egentligen hände passerat han läsaröga........Vissa fakta tycks inte stämma med den så i sten huggna historien.....Det finns "bevis" för det...Foton som saknar väsentliga detaljer, vittnesmål, eller brist på vittnesmål...Avsaknad av dokumentation av de annars så nitiska tyskarna med mera, med mera....

Jag stödjer inte detta resonemang alls, att det "inte har hänt, det där med judarna" Den slutgiltiga lösningen och alla fasor kring detta......men, en sak ska man ha klart för sig: Det är VINNARNA som skriver historien! Förlorarna får inte alls komma till tals, förlorarna är paria! Detta faktum gäller i alla sammang, inte bara då eftermälet av krig och horror ska nedtecknas. Vinnaren skriver, förloraren ska bara hålla käft och skämmas.....

Alla illdåd begångna av de segrande makterna (våldtäkter, plundring, skövling och mord) talas det väldigt tyst om, det viskas kanske om dem i slutna rum...Men aldrig öppet. Det är rättfärdigat!

Nåväl, min gubbe fick bära skampåle för sitt intresse häromsistens....Han fick veta att han "borde söka hjälp" för detta, att han ens tog del av alternativa tankar......DET är överdrivet tycker jag! Jag tycker faktiskt att det är god forskarsed att faktiskt försöka ta reda på flera sidor av verkligheten, inte bara köpa allt som står skrivet, "bara för att det ÄÄÄR så". Detta gäller allt. Inte minst i det dagliga livet där vi omgärdas av "sanningar" berättade av andra, ej medverkande, ej direkt involverade....Hur ofta har vi inte hört "sanningen" om en vän, en granne en arbetskamrat......???? Men vilken sanning? Din? Min? Deras? den jag vill höra? Den jag kan leva vidare med?
Denna vilja och intension att försöka förstå ett avskyvärt kapitel i historien, är det fel?

Ja, detta var vara tankar som slog mig....vad vet jag om sanningar????