Usch, jag är låg, tycker inte att någonting är roligt. Livet har ju sina "ups-and downs", så är det ju, en bergodalbana av "good&bad". Men denna grå, grå, grå, grå transportsträcka tar musten, lusten och livet av mig! När man, som jag, dessutom är inne i en livs/ålderskris, ja, då är det sannerligen tungt!

Förr hade jag kanske en dag av hundra då jag kände mig totalt missnöjd med mig själv då spegelbilden gav reflektion...NU....det motsatta, EN godkänd dag av hundra! :-(

Usch, vad jag gnäller på mitt utseende, det är nog egentligen inte DET som är problemet, så kokett är jag ju inte inte!.....Väl!!!!???? Hjälp, är jag så fåfäng? Nej, det är jag egentligen inte, det finns, såklart andra, bakomliggande orsaker, men det är lättare, mer konkret att gnälla på yttre attrubut än inre.....

Jag känner mig inte eftertraktad, åtråvärd, behövd, saknad och längtad efter.....
Min gubbe därhemma, ja, jo, men, i sanningens namn, han höjer inte direkt på ögonbrynen då han ser mig....jag är "en vana", någon han ser vareviga dag......år ut och år in.....så....spännande är jag ju inte för honom direkt...
Tror han längtar efter "fresh meat"! Av lojalitet och kärlek (!) till mig avstår han förstas att smaka annat...men.....ÄR det verkligen så man ska leva?

Vi vet ju alla att parförhållanden, äktenskap är en konstruktion för samhällets väl och bestånd, men för oss, de stackars människorna, är det verklgen det bästa? JO, jag trivs i mitt förhållande, känner, kärlek, trygghet, värme och närhet...men, vi människor behöver kanske, möjligen någonting mer för att må bra.....att lösa detta dilemma, utan att såra någon annan, ja, DET är en helt annan femma!

Vet Ni vad, jag tror att jag är trött! Skulle behöva semester, vila och rekreation, hämta kraft och nya tag, vardagen kan ta kål på den bäste. Men det är skönt att "gnälla av" sig lite!