Jag och min gubbe vill, som alla andra föräldrar, att våra barn skall ha ett härligt sportlov!
Men....Vi fixar och trixar, byter pass och slutar tidigare/börjar senare på jobbet för att kidsen ska kunna vara LEDIGA och känna att de har LOV denna vecka.....MEN.....resa bort på en skidsemester är de facto i stort sett en omöjlighet och DET skapar enormt dåligt samvete, man känner sig som en usel förälder som inte ser till att barnen får sig en tur till fjällen......Men faktum kvarstår, de ynka fem veckornas semester räcker inte till för alla skollov!
Sommarlov, jullov, påsklov, sportlov och så detta, på senare år tillkomna höstlovet.......

Vad ska man göra! Tiden räcker inte, pengarna finns inte för att finansiera lovresor och dagliga aktiviteter vareviga lov, det gåååår bara inte!

Jag tror att många föräldrar känner som jag....man vill såklart sina barns allra bästa, men räcker inte till.....Å andra sidan kanske vi bara har för höga krav på oss själva?!
Är det inte också väldigt värdefullt för ett barn att få följa med mamma eller pappa till jobbet en dag?
Eller, att "bara" vara hemma tillsammans en hel dag, sova länge, äta frukost i lugn och ro, ingen stress, hinna lyssna på vad barnen har att berätta, kramas, slippa klä på sig och gå iväg någonstans........

Det är egentligen inte vi själva, barnen, eller deras önskningar som ställer dessa krav på oss, det är "den nu gällande vi är så perfektaföräldrarnormen" som gör det......Dagens föräldrar ska vara så in i helvete duktiga!

"Titta på mig, vilken bra mamma jag är, mina barn får göra massor! De simmar varje lördag, åker på skidresor på sportlovet, till Thailand på jullovet, är leeeediga heeela sommaren, firar påsk i Åre, höstlov med dagliga kulturella upplevelser........." Men.......är det för deras eget egos eller för barnens skull de gör allt detta??? Jag vet faktiskt inte!

Hinner dessa "Bror Duktiga" föräldrar KRAMA sina barn, titta på när de uppträder, lyssna på dem, titta dem djupt in i ögonen och tala om för dem hur mycket man älskar dem......Jag vet inte det heller....men jag hoppas det.....

Det jag kan ge MINA barn är villkorslös KÄRLEK och all min tid och uppmärksamhet då jag har möjlighet.....
Jag talar om för dem, (allför ofta enligt dem) hur mycket jag älskar dem......att de betyder allra, allra mest för mig i hela, hela, hela, hela, vääääääärlden......Jag kramar, pussar och gosar så fort jag kommer åt.......

Ibland tror jag att dagens föräldrar stressar, i bästa välvilja, sina barn med för mycket aktiviteter.......Detta på bekostnad av barnens egen initiativförmåga........det är nyttigt, tror jag, att ibland ha tråkigt och "ingenting att göra"........då tvingas man in i att själv komma på någonting, hitta på något, fantisera och fundera......Man kan ju faktiskt också hinna med att leka med en kompis! LEKA, och bara låta fantasin flöda......!

Ja, som vanligt låter jag bara tankarna fara..än hit, än dit.....Idag är det sista dagen på sportlovet för denna gång, båda mina grabbar är hemma just nu, den stora ligger fortfarande och sover efter en utekväll igår, han är ju 18 nu! Den lilla har precis ätit sin grötfrulle och ligger i soffan, under ett gosetäcke och tittar på Cartoon Network....Jag har tagit en hemmadag innan jag klver på kvällspass kl: 15.00.....Vi är bara hemma, men, vi är tillsammans! Jag hoppas och tror att bara DET är värt en hel del!