En unge i minuten

Här sitter jag hemma framför min iBook och skriver min blogg.Så fort det är ett TV-program om förlossningar bänkar jag mig stenhårt framför TV:n. Jag kan aldrig sluta att förundras över detta mirakel, varje gång ett litet barn föds är ett stort ögonblick.....Och så detta enorma lidande mödrarna får utstå.....en tortyr som är obeskrivlig, men, som är unik för varje individ som genomgår den....I går startade ännu en förlossningsserie på TV 4. Självklart satt jag bänkad, inte minst för att min yngsta syster Gill nu har gått en vecka över tiden på sin tredje graviditet......Lilla gumman, jag tänker på henne hela tiden....!

Gårdagens TVprogram var extra känsligt för mig eftersom en av de visade förlossningarna var ganska lik min egen då min äldsta son kom till världen......Ett kämpande med värkarbete, epidralbedövning, total utmattning, barnet började må dåligt och allt avslutades med ett katastrofsnitt........Jag var tårögd framför tvapparaten.....Denna dramatik, rädsla, lättnad och LYCKA då allt avlöpte väl.........varje gång ett mirakel.

Jag vet att de flesta inte orkar läsa mina lååånga texter, men, jag skriver ändå! En annan sak som jag förundrats över det senste dygnet är facebook. Jag har ingenting emot "fejjan" vilket somliga inte kan förstå. det är liksom coolt att vägra gå med, att förakta de som ÄR med, ja, ni vet hur snacket går.....Men, jag tycker att det är ett utmärkt verktyg för kommunikation, att hålla kontakt med vänner från förr och nu i alla delar av världen....MEN.......självklart kan också jag ha synpunkter på vad som är okey och inte okey att lägga upp på internet.....Somliga tänker sig inte alls för, det ska gudarna veta! Jag är möjligen en av dem! haha

Privatlivet, eller i alla fall det privatliv vi vill att andra ska se, eller det privatliv vi vill ge sken av är sant fläks ut på ett i vissa fall osmakligt sätt.....för vem som helst att beskåda.......Vi har, eller tror oss ha en inblick i andras privata sfär, en tillgång aldrig tidigare skådad i världshistorien......
Vi kan, ofta både i ord och bild följa en skilsmässa, en förälskelse, en bakfylla, en arbetsdag, en hemmakväll framför tv:n, ja, you name it!

Senast jag reagerade var då foton av en nyförälskad, nyskild kvinna i min bekantskapskrets lades ut på fb.
Jag tänker på hennes fd man. Hur ONT det måste göra att SE dessa foton! Självklart kan han välja att INTE titta, men det är inte en mänsklig reaktion.....många i hans bekantskapskrets har ju sett bilderna, självklart drivs också han av det mänskliga i att vara nyfiken......Jag kan bara tänka mig in i hans läge.....huuuua! Att behöva beskåda detta....! Men, som sagt, vem är jag att döma!? Å andra sidan vet jag ingenting om dem! Vad som orsakade skilsmässan etc etc. Självklart förstår jag hennes nyförälskade önskan att visa hela världen hur lycklig hon är, sådan är ju kärleken, självisk, hänsynslös och alldeles, alldeles underbar.........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0