Hur mycket kan ett mänskligt hjärta förlåta??? Mitt svar är: Tydligen HUR MYCKET SOM HELST! Eller.......? Jag har tänkt mycket på det där med att förlåta den senaste tiden......Har tänkt tillbaka på människor som gjort mig illa, mycket illa...Har jag förlåtit dem? Mitt svar är: JA, det har jag! Förlåtit, men inte glömt, för glömmer det gör man inte, aldrig någonsin....om man inte får altzheimer då kanske.....men ändå inte.

Allt DU är med om formar och omformar Dig, på gott och ont. Har jag blivit en bättre människa av mina motgångar och de oförätter jag blivit utsatt för?? NÄ, det tror jag inte....Däremot kan jag, möjligen, ha större förståelse och empati då andra i min omgivning råkar ut för liknande saker, jag kan ana hur det känns inuti dem, jag kan  dock ALDRIG VETA hur just DE känner, det är en omöjlighet, men jag kan ana och det är ofta gott nog!!

Har inte bloggat på ett tag nu, men fick lusten tillbaka igår, då jag på stan träffade en tjej som sa något i stil med: "Jag tycker om det du skriver i din blogg, det GER någonting"!!! En av de finste komplimanger jag fått! TACK Wiola!

Så...här sitter jag nu igen, med temat förlåtelse......jag är kluven...SKA man förlåta allting????? Jag är tveksam till det.....Varför är det viktigt att förlåta? För att Bibeln predikar det budskapet, är vi så kristet präglade???

Jag ljög förut, jag HAR de facto inte förlåtit ALLA som gjort mig illa, det har jag inte och, jag tror att jag aldrig, fullt ut, kommer att göra det heller! WHY should I???? Mår jag bättre av det?? Nej, mår de bättre, NEJ, de skiter fullständigt i vilket! De kommer ändå aldrig fatta vad de har ställt till med i just MITT liv och jag vill inte att just DE ska veta det heller! Så enkelt är det! OCH, i ärlighetens namn, OM jag fick en chans till hämnd, gruvlig HÄMND, ja, då skulle jag ta den, så LÅG är jag, så primitivt fungerar mitt känsloliv, så illa har de gjort mig......!