Sex
Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden Hehe, nä, nä, inte det Ni tror, Dirty tankar, utan just detta kring HYPEN runt sexet!
Ni får ursäkta om text blir osammanhängande och rörrig, detta är inte genomtänkt och bearbetat, jag bara spånar....
Mina tankar kring detta startade i samband med Tiger Woods "sexaffärer".....Han levde ut alla mäns drömmar, att få ta för sig av ALLT han villa ha, ALLT. Män, kvinnor, gruppsex U name it. Han var i en position då han i stort sett kunde FÅ allt han pekade på.......Hade du kunnat stå emot, hade jag???? Eller....är vi, vi andra dödliga bara så djävla avundsjuka på honom, så avundsjuka och fulla av missunnsamhet att vi är så snabba att FÖRDÖMA.......Jag vet inte, jag bara tänker....Jag tycker (fortfarande) att den som verkligen har problem här, det är VI och hans fru, lilla Elin väljer att stanna kvar....oK, fine...då förväntar jag mig att hon har förlåtit och accepterat hans utsvävningar...eller är det "det ljuva livet" med Tiger Woods, golfmiljardären som lockar mer??? U tell me!
Nog om DEN Tigern, tillbaka till den Tiger vi alla har inom oss....den Tiger som VILL, men inte får, inte har mandat att göra som den vill, för Tigern sitter inlåst i en bur. En bur byggd av konventioner och religiösa konstruktioner i ett samhälle som säger att man skall vara "Trogen tills döden skiljer oss åt"........men är det egentligen det bästa för en relation? Att vara kroppligt trogen? Att sedan tanken är fri, ja det är en helt annan historia.....Hmmmmm
Jag vet inte....Skulle jag kunna vara generös nog att unna min man en "upplevelse", ett ligg, fresh meat?????
Kanske, kanske inte........Alla män jag har talat med genom åren vittnar om att det är stor skillnad mellan kärlek och sex, sex är bara sex och betyder ingenting........OM detta nu är sant, vi förutsätter det, VARFÖR vore det då så farligt att låta varandra ha sex lite här och där då andan föll på, det skulle ju inte betyyyyda någonting.......
Hur viktigt är sex i en kärleksrelation?Om det nu inte fungerar som det ska.....vad gör vi då? Är det då "folk" är otrogna? Så borde det inte vara, det är då man borde göra slut, eller ta tag i problemet...."Otrogen" borde man vara då allt är bra, då man är helnöjd med det man har hemma i sängkammaren, om så bara för att inse och få det bekräftat; Shit va jag har det bra hemma!!! :-) Sanktionerad otrohet, ja, där har vi det, DET är melodin för framtiden!....Eller??!!!!!
Med risk för att (återigen) bli påhoppad - Vi kämpar med våra värderingar mot något så tungt som c:a 2 miljoner år av nedärvd DNA. Vi skiljer oss egentligen inte ifrån andra däggdjur, på så sätt att vi har en planterad drift att föröka oss. Detta gäller i synnerhet män, men även ni kvinnor har er s.k. 'klocka'. Att otrohet inte förekommer mer än det faktiskt gör, förefaller nu som ett under. Vidare - Jag är färgad av värderingarna, och anser att otrohet börjar redan vid tanken! Detta ska inte förväxlas med att ha sexuella fantasier, (om t.ex. någon annan än den jag lever med), för det är en annan sak. Om jag åtrår en annan kvinna som existerar i min närhet, (filmstjärnor & kända musiker räknas inte), skulle jag beteckna det som synnerligen bekymmersamt för vårt förhållande. Jag är säker på att min bättre hälft håller med. Däremot måste det kunna vara OK att säga att någon är snygg/vacker/attraherande, men det är en balansgång. Jävligt svårt att i förväg säga var gränsen går, faktiskt. Den känner man plötsligt i magen när det ofta är för sent. Jag tror inte själv på att dom som klarar av att se sin partner, (eller ens bara veta om det) med någon annan, kan hävda att det är den 'Stora Kärleken'. Tror att det mer handlar om någon fetisch. Nu blev det mycket och sent. Gissar att vi avhandlar delar av dagens ämnen i morgon. Tills dess - Kram & hälsa gubben! :)
Just det, glömde också att säga... Utan sex så kan man aldrig bli mer än mycket goda vänner, i bästa fall... ;)
