jag ska ta ett "break" från bloggandet på obestämd tid.......men Ni kan gärna höra av Er ändå, det är bara roligt! Vi kan "snacka" på mejlen, telefon (för Er som har mitt nummer) eller varför inte face to face?!

Det händer alltsomoftast att "väldigt många har väldigt få att tacka för ofantligt mycket" ( något i den stilen uttalat av Winston Churchill) Så är det, eller hur!!! Oftast är det någon eller några få som drar ett tungt lass som oftast kommer andra till del. De tar strider, de ifrågasätter, de sätter ned foten då det behövs......Oftast får dessa personer försaka mycket och får inte smaka på förändringens kaka...........de får andra göra.....bara en reflektion.......

Har Ni märkt att många program i TV nu, oftast relativt sevärda, handlar om då människor, kända av en eller annan anledning, sitter ner tillsammans, äter och SAMTALAR om livet i stort och smått. Jag tänker på "Sommarpratarna", "Stjärnorna på slottet", "Teatersupé och också "Mästarnas mästare"........Det diskuteras, skrattas, även en del tårar av rörelse. Existensiella livsfrågor, familjerelationer, karriär, ja, "allt" diskuteras......och vi, tittarna/lyssnarna facineras över hur "äkta" de är, hur "vanliga" dessa kändisar ÄR! De är ju som VI!!! Men hur äkta är det, hur regisserat? Hur många omtagningar??? Jag vet inte, jag bara undrar.....

Är det någonting jag efterlyser i mitt liv så är det just "det goda samtalet". Att ha en samtalspartner, en som lyssnar, kommer med kloka inlägg och delger sin åsikt. Det behöver inte handla om speciellt svåra saker, men SAMTALET är så viktigt......Jag har turen att ha en del samtalspartners......vissa naturligtvis "bättre" än andra, men likväl......Fast ibland varken vill man eller orkar snacka! Så känns det för mig just nu, lite grann i allafall......men det går ju upp och ner det där, precis som med allt annat i livet.

Igår såg jag ännu en skitbra film, se den: "Boy A", ett brittiskt drama i klass med, nej, bättre än "This is England".
Tragiskt, utan att vara äckligt (amerikansk) tårdrypande, inte sentimentalt....men jag GRÄT!!! Jag brukar inte gråta till eller över en film...men denna gick rakt in........ jag är väl extra känslig just nu kanske!

Om en stund ska jag lyxa till det, ska gå till en frisör och bara tvätta och "packa in" håret". Detta gjorde jag då&då då jag var yngre, hårtvätt hos frisör.....mmmmmm, bland det skönaste som finns, med rejläl massage i hårbotten!

Men....hörrni, vi hörs snart igen! Var snäll!