Socialrealism

Igår var det socialrealism här hemma på hög nivå!!!
Först WW2 brutaliteter i SVT, en kanonserie om 2:a världskriget. Restaurerade och kolorerade autentiska filmklipp..man förundras och förfaras fortfarande....har det verkligen hänt, hur kunde det hända, hur hade världen sett ut om utgången av kriget blev annorlunda...........Brrrrrr!

Sedan brittisk långfilm i bästa socialrealismanda, jag älskar den sortens film, så är det bara.....Eftersom jag var piggelin efter kvällens gympapass fortsatte jag glo på TV, partiledardebatt ända fram till 02.00.....
Vidare gav en diskussion på facebook mig anledning att tänka på "gåvan" som socialrealistiskt fenomen....vilket resulterade i missförstånd och i den senaste bloggen......Jag ska nu inte "plåga" Er mer med diskussioner om gåvan, men, för Er som vill läsa vidare, kan jag rekommendera en bok i ämnet, en klassiker:
"GÅVAN" av Marcel Mauss. I boken diskuteras också RECIPROCITETEN, vilket betyder ömsesidigheten i utbytandet av gåvor. Intressant läsning för alla! Det handlar om inom familj, och i samhället i stort....."I relationer mellan närstående sker utbytet oftast mer informellt, utan någon förväntan på omedelbar eller specificerat återgäldande, gåvor och gengåvor/tjänster väger i det långa loppet upp varandra".........

Hade också, en till en början något infekterad diskussion på facebook (av alla ställen!) i ämnet, vi talade förbi varandra, jag och min samtalspartner, vilket är lätt gjort, då man inte riktigt talar om samma saker, utan man bara tror att man gör det.....Så, mitt råd till er alla, diskutera inte invecklade saker via nätet.....Ja, Ni ser, nu talar jag emot mig själv, för det är ju precis det jag gör nu....Vad jag menar är: Diskutera inte PERSONLIGA saker på nätet.......Som jag tidigare påpekat är det jag till exempel skriver här på bloggen allmängiltiga frågor....vissa är tagna ur mitt eget liv, andra inte.......Jag har kanske sett ett TVprogram, en artikel i en tidning som jag spinner vidare på......Men det tror jag de flesta förstår.....!
Socialrealism, ja, det är livet självt, och DET var mitt liv igår kväll!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0