...hänger livet. Sekunder kan vara skillnaden på liv och död. Felaktiga beslut kan kosta liv för många......
Såg en dansk dokumentär på SVT igår kväll vilken berörde mig djupt. "Allt för Martin" hette den och handlade om en kvinna i min åler, som likt mig hade en son på sjutton år......Likt min förlossning kände hon att någonting var snett och det började gå fel.....Likt mig låg hon och kämpade och led alla helvetes kval under en "normal" förlossning....
Liksom för mig insåg de ansvariga läkarna, då barnets hjärtljud sviktade att "det här går inte"........panikfärd, med säng och apparaturer, som jag gjorde, ner till operation för ett katastrofsnitt.......

Skillnaden mellan den kvinnan och hennes sons öde och mitt och min son var.........några sekunder........
Min son kom till världen "oväntat pigg", är idag en frisk, intelligent, vacker ung man.....hennes son föddes med ett multihandikapp orsakat av syrebrist i hjärnan och är idag död. Hennes ansvarige läkare tog beslutet om kejsarsnitt för sent....min läkare tog beslutet i tid.......Så olika blev våra öden!

Kvinnan har under hela hans levnad vårdat honom i hemmet, givit honom den mest uppoffrande form av kärlek som finns-den goda moderns....dag, ut och dag in. Till en pojke som växte, men aldrig lärde sig gå, tala, säga "mamma", gå på toaletten eller sova en hel natt......Pojken, Martin var mycket infektionskänslig, han hade utöver sitt multihandikapp också kronisk bronkit och fick ständigt återkommande lunginflammationer. Till slut utvecklade han immunitet mot pennicillin.....han kropp orkade inte längre, då var han, precis som min son är idag, sjutton år.

Kvinnan förlorade i och med sin sons död, sitt barn, sin inkomst, siin identitet. Hon hade levt med honom och vårdat honom i alla år, fått ersättning för det ekonomiskt. Inget jobb, ingen utbildning. Hennes äktenskap kraschade, och fler barn.....det fannd det inte utrymme för. Martin var allt, allt för Martin...

När man får sådana här livsöden presenterade för sig på detta mycket kärleksfulla och raka, ärliga sätt, ja, då blir man ödmjuk, ödmjuk inför det man själv har....friska barn! Vilken gåva! Men tänk ändå hur skört livet är, hur lite som skiljer mellan den största lyckan och den djupaste sorg.....hur tacksam man egentligen skall vara......
Och tänk också vilken KRAFT det finns i kärleken! Det är fantastiskt, eller hur!