I always tell the Truth.....
........even when I Lie!
Så är det verkligen! Kanske inte i verkliga livet, men här på bloggen är det så, jag kanske inte alltid talar helt sanning, men jag ljuger inte, jag försöker bara förmedla en tanke en åsikt, ett resonemang.......
Citatet "I always tell the Truth, even when I Lie" här taget ur "Scarface", en av huvudpersonens Tony Montanas kultförklarde kommentarer i den rullen......
http://www.youtube.com/watch?v=wV9cX0GT5u4&feature=related
(Kunde tyvärr ej lägga ut den här på bloggen då YouTube ej tillåter det, men kopiera länken och klistra in i adressfältet och lyssna till minnesvärda oneliners från filmen).
Vad är det med filmen Scarface, varför har den och Tony Montana en sådan kultstatus???? Filmen är ju fylld till bristningsgränsen med våld, knark, svordomar och annat vidrigt......men jag tror att vi alla önskar oss lite av Tonys "balls", hans driv, hans galenskap.......Hans tro på sin egen oövervinnelighet....(Ja, jo, det går ju åt h-vete i slutet, men ändå...) Jag vet att i alla fall jag har en liten Tony Montana djävul i mig, en som bara vill säga FUCK YOU till folk i vissa lägen, inte ta skit, inte ta svek och brustna löften, en som vågar, en som sticker ut.......
If You FUCK with me, ja, då djävlar!!!! Då kan Ni säga HELLO to mu little friend!!!
Samt detta att man inte "Fuckar" mot en oskyldig, bara mot dem som "fuckat" en själv.....Han har ju rättspatos trots allt den killen, visserligen gammaltestamentligt, "ett öga för ett öga", men ändå.....
You FUCK with Me, I fuck with You! Eller....ska man bara, som man ofta gör, vända andra sidan till......som NT förespråkar....vilket är bäst, jag bara undrar.......
Är någon av Er uppvuxen i styvfamilj, med bonusfäräldrar och halvsyskon hit och dit?
Har Ni upplevt känslan av att vara en "second hand member of the Family", typ att familjen alltid samlas för en söndagsmiddag, det vill säga, den "riktiga" familjen......Kärnfamiljen, "halvsyskonen" (de som mannen eller kvinnan hade med sig i bagaget) är inte med i denna tradition som så många andra......Är det OK??? Jag bara undrar....Rättvisa finns inte, det vet jag, men någon djävla ordning skall det väl vara.....Min man fick min äldste son på köpet, han har alltid visat honom respekt, kärlek och faderlig omtanke.......Allt annat hade fått mig att slänga ut honom! Min son är en del av MIG, han ingick i "dealen", i paketet......
Detta var bara en sidospår, en tanke som for igenom mitt huvud just nu...men så är det då jag skriver, det som kommer, det kommer, på gott&ont....You tell me!
Så är det verkligen! Kanske inte i verkliga livet, men här på bloggen är det så, jag kanske inte alltid talar helt sanning, men jag ljuger inte, jag försöker bara förmedla en tanke en åsikt, ett resonemang.......
Citatet "I always tell the Truth, even when I Lie" här taget ur "Scarface", en av huvudpersonens Tony Montanas kultförklarde kommentarer i den rullen......
http://www.youtube.com/watch?v=wV9cX0GT5u4&feature=related
(Kunde tyvärr ej lägga ut den här på bloggen då YouTube ej tillåter det, men kopiera länken och klistra in i adressfältet och lyssna till minnesvärda oneliners från filmen).
Vad är det med filmen Scarface, varför har den och Tony Montana en sådan kultstatus???? Filmen är ju fylld till bristningsgränsen med våld, knark, svordomar och annat vidrigt......men jag tror att vi alla önskar oss lite av Tonys "balls", hans driv, hans galenskap.......Hans tro på sin egen oövervinnelighet....(Ja, jo, det går ju åt h-vete i slutet, men ändå...) Jag vet att i alla fall jag har en liten Tony Montana djävul i mig, en som bara vill säga FUCK YOU till folk i vissa lägen, inte ta skit, inte ta svek och brustna löften, en som vågar, en som sticker ut.......
If You FUCK with me, ja, då djävlar!!!! Då kan Ni säga HELLO to mu little friend!!!
Samt detta att man inte "Fuckar" mot en oskyldig, bara mot dem som "fuckat" en själv.....Han har ju rättspatos trots allt den killen, visserligen gammaltestamentligt, "ett öga för ett öga", men ändå.....
You FUCK with Me, I fuck with You! Eller....ska man bara, som man ofta gör, vända andra sidan till......som NT förespråkar....vilket är bäst, jag bara undrar.......
Är någon av Er uppvuxen i styvfamilj, med bonusfäräldrar och halvsyskon hit och dit?
Har Ni upplevt känslan av att vara en "second hand member of the Family", typ att familjen alltid samlas för en söndagsmiddag, det vill säga, den "riktiga" familjen......Kärnfamiljen, "halvsyskonen" (de som mannen eller kvinnan hade med sig i bagaget) är inte med i denna tradition som så många andra......Är det OK??? Jag bara undrar....Rättvisa finns inte, det vet jag, men någon djävla ordning skall det väl vara.....Min man fick min äldste son på köpet, han har alltid visat honom respekt, kärlek och faderlig omtanke.......Allt annat hade fått mig att slänga ut honom! Min son är en del av MIG, han ingick i "dealen", i paketet......
Detta var bara en sidospår, en tanke som for igenom mitt huvud just nu...men så är det då jag skriver, det som kommer, det kommer, på gott&ont....You tell me!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
jag förstår hur du menar i det sista å-m. klart att man känt sig utanför när mina småsyskon kom och med tanke på att jag då bodde mer hos mamma. men är det något jag alltid känt mig så är det iaf älskad av både K & pappa ändå.
Postat av: Alexandra
och jag vill även påpeka att jag är glad och tacksam över att ha fått växa upp med min älskade mamma, pappa & K!
Postat av: [email protected]
Härligt Alex! Så skall det ju vara i den bästa av världar! Men alla har det inte så.....jag vet! Jag har hört såååå många barn berätta.....
Trackback