Hade han, min man, någon överraskning i garderoben till mig idag på Alla Hjärtans Dag?.....ICKE! Han hade "glömt"!
Vaddå glömt??? Han tycker helt enkelt inte att sådana här dagar är viktiga, de är de förvisso inte.....det är tydligen inte heller "mors dag" och födelsedagar....det vill säga MINA födelsedagar....som han också har glömt vid några tillfällen! En gång, som jag i en tidigare blogg berättat om, så glömde han t ill och med mig, alltså, glömde att möta mig då vi hade avtalat en date.....Min fräga är, hur mycket glömska skall man acceptera?? När övergår det i ren nonchalans? Jag har sagt det förut, säger det igen, glömska människor kommer oftast undan med sitt glömmande...."Ja, men han/hon äääär ju sån! Eller människor som aldrig passarr tider, "Ja, men det har hon/han aldrig kunnat, du vet ju hur han/hon äääär...Vaddå ääääär, Shape up! Skaffa en klocka med alarm och en anteckningsbok! Jag ska också börja glömma saker och ting, födelsedagar och fars dag, så får vi se hur "oviktiga" de är ! Ja, banne mig!!!!

Blev jag besviken då han hade glömt idag? YES! Jag reagerade ungefär som min son!!! :-) (vilket Ni kan utläsa!).
men, men, det gick över, för.....han är ju som han är!!!! :-)

Var och firade min sons systers födelsedag! (samma pappa): Jättemysigt! God mat och trevligt umgänge, fick äntligen träffa några av deras vänner som jag har hört talas om så länge! En perfekt aktivitet en dag som denna, lagom avstånd också, de bor i samma hus som oss, så det var bara att knalla ner en trappa! Mannen? Ja, han låg på sofflocket heeeela dagen, "aldrig mer, det var sista gången, nu ska jag köpa gymkort! (Tack Linköping!)