Jag är bakrusig idag. Bakrusig, inte bara av för många öl, utan också av glädje! Jag är så glad och lycklig över att jag har hittat tillbaka till min bästis från förr. Vi har känt varandra i fyrtiofyra år!!!!!!!!!!
44år!!!! Vi lärde som fyraåringar känna varandra på lekis, var oskiljaktiga under många år, flyttade sedan åt olika håll, fick skilda intressen, familjer och skilsmässor.......men vi har alltid haft varandra...någonstans därute har hon alltid funnits. Det som är så fantastiskt är att, även om vi inte har setts eller talats vid på några år....så sätter vi oss bara ner och fortsätter samtalet......HON känner mig! JAG känner henne! Vi behöver inte förklara, ställa oss in eller vara förljugna. Vi kan vara "helt nakna", vi kan erkänna för varandra sådant som kanske annars ligger djupt begravet, det är så skönt, så befriande!

Jag tror att hon känner mig bättre än mina egna syskon gör på många sätt........för vi har delat hemligheter med varandra, så som bästisar gör!
Vi SKRATTAR tillsammans! HJÄRTLIGT!!! Hur befriande är inte ett gott skratt.......det fick mig att tänka efter hur väldigt få personer det är i mitt liv som jag verkligen SKRATTAR hjärtligt, ärligt och härligt med, inte ÅT, utan MED!!! Jag kunde inte älska henne mer om hon så hade varit min egen syster.

TACK för att DU finns! Kära, kära DU!!!!
P.S Hoppas Du kom hem ordentligt! Det var lite vingligt in i taxin! Själv gick jag och tog en grillad med bröd och en Pucko (Kommer Du ihåg kära gamla PUCKO, jag visste inte att den fanns kvar!) som avnjöts på också min något vingliga hemfärd D.S :-)