Nu sitter jag här och bloggar igen. Har precis skickat iväg en arbetsansökan. Sökt ett jobb som sekreterare i en statlig myndighet. Har efter moget övervägande och låååånga funderingar kommit fram till att jag skippar att söka jobb i den branch jag varit i de senaste fyra åren: SKOLAN! Jag är så besviken på den svenska skolan i allmänhet och på den skola jag arbetade på i synnerhet. Det är BEDRÖVLIGT att vissa skolor får fortgå att existera med sådan bristfällig ledning, det är rent ut sagt skandal! Jag är av den övertygelsen att det vore mycket bättre om staten, som förut, och INTE kommunen, som nu, är huvudman för skolverksamheten. Jag har läst på i skollagen om rektors ansvar, funnit att min fd chef brister på i stort sett alla punkter, anmält/aviserat detta till kommunens förvaltningschef samt till beslutande politiker och INGENTING händer.....är de så illa att de håller varandra om ryggen och är rädda för skandaler i stället för att ta tag i problemen, UNDER ALL KRITIK! Jag är så less, less på att strida ensam.....det blåser kalla hårda vindar då man ifrågasätter en verksamhet. Var är alla kollegor som lovade stå mig bi??? Varför är alla djävlar så förbannat FLATA när det kommer till kritan? Människor tycker så mycket, snackar såååå mycket skit bakom varandras ryggar att det är skrämmande. Men att stå upp för sina åsikter och värderingar-----ICKE!!!! Var finns civilkuraget, var finns solidariteten???? Jag har inte mycket till övers för mänskligheten, det kan jag ärligt säga. Det är så få, så väldigt få som finns där då det gäller. Nä, fortsätt slicka röv och snacka skit Ni Loosers! Själv känner jag att jag går rakryggad därifrån. Jag VET att jag har rätt. Jag VET att jag är duktig. Jag VET att det kommer att visa sig inom en snar framtid att "sanningen segrar"......Nä, nu ljög jag.....jag vet inte det, jag kan bara hoppas......hoppas att någon har tagit mina ord tillvara, lyssnat, luskat och fått bekräftat. Att då det sker en rektorsöversyn i kommunen inom kort, att hon, den bedrövliga ryker så det står härliga till.
Om inte....ja, då......hon har "fuckat" med fel person, jag ger mig inte! Detta handlar inte längre om mig, utan om BARNEN och deras föräldrars rätt till en god utbildning i en sund arbetsmiljö.
Usch, vad detta upptar min energi och mitt engagemang, kan inte släppa det, det är så sjukt, att en så inkompetent person kan sitta kvar år ut och år in utan att någon sätter ned foten. Jag har försökt stampa i golvet, gång på gång nu, men jag börjar mattas av, blir distanserad från problemen, fokuserar nu framåt, inte bakåt...

Det är mycket jag är less på, är jag bitter? Svar: NEJ!!! Men jävligt KRASS är jag! Hur många kan man lita på här i världen? En handfull, inte mer. Fråga Dig själv, hur många RIKTIGA vänner har Du??? Ärligt talat, ljug inte för Dig själv nu.......den Du kallar din "bästis", din bästa vän......hur många gånger har han/hon funnits där då Du har behövt.....eller är det alltid DU som finns där.......NäNä, jag är inte asocial eller något i den stilen, jag har många bekanta och tror att jag är sedd som en god kamrat, MEN jag har inte mycket till övers för de flesta av dem, det är helt ärligt. Jag har en handfull guldkorn, de värderar jag förstås djupt.....men det är väl samma för alla, allt är ett spel i viss mån........jag har slutat låtsas....personer jag inte gillar umgås jag inte med, så enkelt är det!