Kommeri håg en gång för ganska länge sedan, då min lillebror sa till mig: "Syrran, Du kanske é smart på vissa sätt, Du har MVG i alla ämnen, läser mycket böcker och är ganska allmänbildad, men.......
DU ÄR FAN INTE S T R E E T S M A R T ! ! ! !" Vaddå, inte streetsmart? Vad betyder det? Vad menade han??????
Nu fattar jag precis vad han menade och såg redan då........jag är dålig på att se om mitt hus, att veta mitt värde, att välja det som är bäst för mig. Varför är jag då inte streetsmart? Saknar jag den genen? Jaha, det är fel i kromosompar xx, denna person vet inte sitt eget bästa, väljer alltid fel partner och jobb, eller???
Är det bra att vara streetsmart? Ja, jo det är det....man är en "surviver", en driftig person som snirklar sig fram igenom livet, alltid "looking for the best way"......Varför är jag en så´n som väljer den snåriga vägen istället för den spikraka....varför krånglar jag till det, varför kan jag inte "take the easy way out"??? Jag vet inte.....Men måste man vara streetsmart för att överleva med hedern i behåll i Sverige på 2000-talet? Svar: JA! Jaha, jag kommer alltså inte överleva...Nehä....men vaddå, vänta lite....vad är ett BRA LIV???? Framgång, pengar, bostad på en fashionabel adress??? Eller, är ett bra liv att ha LEVT SITT LIV...på gott och ont, "for better or for worse??? Jag vet inte, vet bara att jag läste en studie om vad människor ångrar mest i sina liv....De runt 30-40 ångrade mest att de inte rest mer, tagit det eller det jobbet, tjänat mer pengar, träffat fler intressanta människor.....De som verkligen, bokstavligt låg inför döden beroende av ålder eller sjukdom ångrade mest att de ej gått barfota i gräset en daggig morgon, vänt sitt ansikte mot solen oftare en vacker höstdag, sagt till sina barn mer frekvent att de älskade dem. Älskat med sin partner med mer passion och inlevelse oftare.....och sist, men av mest betydelse, talat om för de i sin närhet, de som betyder någonting, att de faktiskt gör det......Jag fick mig en tankeställare.....jag måste tala om för vissa personer vad de betyder för mig, jag kan inte ta för givet att de redan vet det, för troligen gör de inte det....nu talar jag inte om den närmsta familjekretsen, de vet, jag säger det ofta och visar det så mycket jag kan.....jag menar de andra, lika viktiga....de, som om de försvann, skulle lämna ett djupt hål i mitt liv, en saknad som aldrig skulle gå över......Jag har redan mist några sådana personer.....jag sa aldrig direkt till dem bad de betydde för mig, tog för givet att de visste det....men det kanske de inte gjorde.....och DEN tanken gnager i mig.....Varför SA jag ingenting, varför lät jag dem försvinna....Varför lät jag dem gå???
Nä, jag kanske inte ÄR streetsmart, men jag är de facto ett emotionellt geni! Jag visar de jag älskar att jag gör det, jag går ut i höstprakten och låter mig förföras av skönheten i att bara få vara närvarande i dess prakt....
Jag försöker att inte hyckla. Kan jag begära mer av mig själv? Ja, det kan jag....mycket mer......
Ännu en efterfrågad favvo-blogg!