Självklart ääälskar jag min söner över allt annat.....men......idag har jag varit i simhallen och tränat bentag med min ynste son. Han hade fått i läxa av simskolan att öva minst en gång på höstlovet. Vi hade det jättemysigt, lekte, övade och simmade tillsammans, riktig "kvalitetstid" med andra ord. Väl hemma igen, där min stora son dammsugit hela lägenheten TACK!!! Önskade jag mig en vilostund på soffan.....ungarna började genast bråka om vem som skulle få spela på PS3, vems tur det var, slå på och reta varandra....sedan ringer telefonen, kusin-vtamin kom över och andra världkriget bröt ut, bokstavligt! De sprang runt med "pepprare" och hade topp-skoj.....Me.....NOT!! Visst, visst, visst, de är ursnälla och jag vill att de ska ha kul, men när får jag och barnens pappa ha kul då? Vi är, och har varit så fantastiskt dåliga på att avsätta TID för oss själva. Vi är mamma & pappa dygnet runt. Vi är aldrig VI, vi två, bara vi två....."Den tiden kommer" säger min man.....ja, jo, det gör den, om ca 10-15 år när minstingen skall bygga eget bo, men NU då.....vart finns VI nu då! Ligger VI i träda? Har vår kärlek "time out"??? Ska det vara så? Måste det vara så? Nej, naturligtvis inte, det är upp till oss......men.....vaddå, När VI äntligen har lite ledighet, ja, då känner man sig som en skurk och världens sämsta förälder om man inte vill tillbringa den tiden med sina barn......Kvalitetstid, jo, jag tackar ja!