Läste precis Katrin Z:s blogg "Fuck You right back" heter den. Bra namn! (Ni vet hon som leder IDOLS eftersnack, har aldrig sett det, vi har ej TV400, men jag prenumererar på hennes blogg, hon kan, ibland, vara en skön typ). Hon har nu "kommit ut" och berättat att hon är gravid med sin Bingo, grattis till dem. Hon skriver lite om sin rädsla att klämma ut en unge ur muffen och skriver att "hon kanske skulle fuska med ett kejsarsnitt" istället. Sådana där missförstånd och uttalanden om kejasarsnitt gör mig galen!!!! Mödravårdcentralerna måste börja informera om riskerna med och biverkningarna efter ett kejsarsnitt. Det får inte bli förringat på detta sätt. Hos de flesta (som ej har gjort ngt snitt) låter det som om det bara är att åka in till sjukhuset, dra ner dragkedjan och ta ut barnet......riktigt så är det nu inte....jag vet, jag har nämligen gjort två snitt själv.Det första var inte förutbestämt, komplikationer tillstötte, min sons hjärtslag gick drastiskt ner, paniklöpning med säng och allt till operation, i värsta Cityakuten stil, jag sövdes på vägen. Snittes lades från naveln och ner, det går snabbast, ett sk "bikinisnitt" tar lite längre tid.....Allt gick dock fint, min son mådde (tack Gode Gud) oväntat bra, han fick ligga på sin pappas nakna bröst och gosa medan de sydde ihop mig och jag vaknade till liv igen. Smärtan efteråt är inte att leka med, det är en förhållandevis stor magoperation, men allt gick planenligt och jag mådde bra och var-naturligtvis-väldigt lycklig. Mitt andra snitt var annorlunda.....denna gång ett planerat sådant eftersom jag inte ville riskera att vara med om "bådeock" en gång till. Först genomlida förlossningssmärtor och sedan snittas, en sak av två mindre roliga räcker tänkte jag......men....om jag hade vetat......då hade jag tagit risken!!!!! Själva snittet gick bra, jag var vaken, ryggbedövad, en konstig upplevelse dock....naturligtvis kände jag ingen smärta, men beröring känns! Jag kände hur läkarna slet och drog, blodet sprutade upp på operationslampan, min man såg blek ut i sin "Rymddräkt" han pga hygienska skäl var tvungen att ha på sig. Det var självklart en helt fantastisk känsla att denna gång få vara med då ens barn kom till världen, förra gången sov jag och har känt mig snuvad på just DET ögonblicket. Efter att ha förlorat mer blod än önskvärt låg jag länge på uppvak....allt var dock OK, ja, mer än Okey, jag var, precis som förra gången väldigt lycklig........Dygnet efter operation började jag må fruktansvärt dåligt.......magen svällde upp som om jag haft en "alien" däri....jag kräktes ner hela rummet, op.såret sprack upp av anspänningen i magen....jag hade tarmvred!!! En smärta utöver vad jag kan förklara, jag var säker på att jag skulle dö....det är sant....jag överdriver inte..... Nåväl, efter om och mycket men fick vi, äntligen, efter en vecka åka hem....men jag kände att någonting var fel....jag hade inte ont, men mådde ej bra....jag blev sämre, sämre och sämre.....min man var tvungen att arbeta en dag, min stora son var hos sin far...jag kom inte upp ur sängen, jag klarade det inte!! Hela dagen låg lilleman och jag i sängen, jag frös så jag skakade för att i nästa sekund rinna bort av svett....då min man kom hem blev han helt bestört! Ilfart till Gynakuten, mina infektionsvärden var då så skyhöga, de var tvugna att hämta en annan läkare för de trodde ej sina ögon, de gav mig penicillin intravenöst direkt på plats. Då var jag nästan bortom ALLT medvetande...... Infektion i livmodern.Detta kallades "barnsäng" förr itiden, många kvinnor dog då i det.....Jag blev inlagd igen.....fick mjölkstckning.....men....trots allt detta, släppte jag aldrig greppet om lilleman, han var med hela tiden, på sjukhuset, hemma.....mest synd var det om min man och stora son, de var förtvivlade och sprang som skållade råttor mellan skola, arbete och sjukhus....trots allt elände kring detta, så var det naturligtvis värt allting, jag skulle göra det igen om jag fick samma belöning, min lilla son samt att min underbare man och stora son svetsades samman och skapade obrytbara band tillsammans. Men.....kom för f-n aldrig och säg att kejsarsnitt är en "easy way out" från en normal förlossning, då djä....r får Ni med mig att göra!!!!!