Jag kan fortfarande inte smälta att min text försvann i "cyberspace" i går kväll....det är en slags sorg, den går ju aldrig att återskapa. Den lilla text jag istället skrev blev inte alls så bra, den krystade jag fram....försökte minnas vad jag skrev....men det GÅR inte! Man måste verkligen "go with the flow". För det är just ett flow man är inne i då man skriver. Inte alltid förstås, men när det kommer, ja, det är en skribents våta dröm, texten bara KOMMER ur en....den flödar fram! Det finns böcker skrivna i detta ämne, en av dem kan jag varmt rekommendera: "FLOW-Den optimala upplevelsens psykologi" av Mihály Csíkszentmihályi (Puh!) med förord av hjärnforskaren Georg Klein (stamgäst på badhuset! Han har de vänligaste ögon jag mött, en belevad äldre gentleman). Nåväl, på bokens baksida står det beskrivet: "FLOW eller flöde, är den känslan vi har när allting fungerar som det ska, när allting stämmer, när vi står för utmaningar som vi vet att vi klarar av. Efteråt, när vi ser tillbaka på en sådan episod, säger vi: "DÅ var jag lycklig". Det stämmer! Tänk efter själv, NÄR var DU riktigt lycklig senast? Jo när allt flöt på, det fungerade, livet gick som det skulle och DU var i kontroll, kanske inte helt höll i rodret alldeles själv, men saker och ting gick DIN väg! En härlig känsla, eller hur!? Den känslan hade jag igår kväll, det bara flöt på, det blev bra, roligt, tänkvärt, lättillgängligt...... När har vi den känslan i själva livet då, ja, det är självklart olika från individ till individ.....men ett är säkert, känslan går inte att förutse eller krysta fram, den kommer bara. Visst, enligt boken finns det vägar till medvetande som gör det mer möjligt till att uppnå detta stadium av total lycka, men det går, som sagt inte med vilja att komma dit. Vissa har Flow oftare än andra. Några kanske aldrig kommer att uppleva det...När hade du totalt flyt i DITT liv senast? Det är formodligen i de perioder av ditt liv so far, som Du har betraktat Dig själv som genuint lycklig. Men, det gäller att stanna upp, lyckan behöver inte vara bombastisk, faktum är att den väldigt sällan, om någonsin, är det. Lyckan är, för mig, en känsla av stillhet, av "frid i själen, harmoni om Du så vill. Lycka kan man aldrig ta för given, för "lyckan kommer, lyckan går".......Men Du glömmer den aldrig, känslan, känslan då DU var genuint LYCKLIG! Eller hur, se tillbaka, kommer Du ihåg känslan då din parner (nuvarande eller tidigare) log mot Dig på det där speciella sättet, när Du satte den där viktiga poängen i en viktig match, då du fick till den där perfekta "one linern" i en dikussion. Du ägde världen då, eller hur! Kärlek och lycka är närbesläktade, kommer Du ihåg då Du tittade in i ditt barns ögon för första gången, eller när Du bara såg kärlek i din älskades blick......LYCKA är för övrigt ett tema som är på tapeten nu, det skrivs böcker i ämnet. Hur uppnår vi lyckan bla bla bla. Mycket handlar om så enkla saker som att landa i vardagen. Att stanna upp, tillåta sig att känna, inte bara se framåt, stressa, planera, utan där och då, vid middagsbordet med familjen samlad en vanlig tisdag. Alla är friska, vi är tilsammans, DET kan var den största lyckan. Tala om för de Du älsar att Du gör det, ta inte för givet att de vet. Självklart vet dina barn det, förhoppningsvis, men slösa på orden! Men säg dem inte om Du inte menar det, det är också slöseri! Livet är, för det mesta, för de flesta av oss, ganska tufft, vi ska få allt att fungera, men åh! When it does!!! Man kan ångra många saker, men mest ångrar man det man INTE gjorde, det man aldrig sa....Jag försöker göra, säga, allt är inte möjligt, allt man vill kan man av olika orsaker inte uppnå, men att tala om att man älskar och tycker att någon annan människa är BRA, det kan alla!