Jag har lekt med tanken på hur mitt liv skulle bli OM mitt nuvarande förhållande tog slut...detta är rent hypotetiskt, jag går inte och funderar på att göra slut, men what if......(ursäkta far, men jag gillar att blanda in svengelska!:-)

Förmodligen skulle jag bli förbannat ensam! De vi nu umgås med är i huvudsak min gubbes polare, så de skulle ju försvinna.....barnen, ja, min stora skulle ju bo med mig, men han har ju startat sitt eget liv redan, den lille, ja, varannan vecka kanske.....Jag skulle då sitta där, varannan vecka helt solo och helt stekt på "den öppna marknaden"! För, hallå, hur attraktiv är man?? Medelålders tant i sina bästa år söker trevlig herre för bekantskap....
Nätdejting, nja, jag vet inte, är för feg, eller för misstrogen, det kan ju vara en psykopat! Träffa någon på krogen? Men hallå igen!!! Om jag aldrig gjort det då jag var ung och "vacker", varför och HUR skulle det gå till nu!! Nä man skulle vara solokvist helt enkelt, och HUR KUL ÄR DET på en skala till 1-5? 
Och förresten, vad är det för män man har "tillgång till då?" Det lär ju inte vara några heta hunkar som står i kö och dreglar, utan medelålders män som sett sina bästa dár för x antal förhållanden sedan, med barn, bekymmer och skilsmässor i bagaget....men det hade väl bara varit och "KISAT OCH KÖRT PÅ", eller hur! Just detta med att kisa och köra på är det nog vad de flesta redan gör! De vägrar att se klart på tillvaron, rent krasst fejsa sin egen tillvaro, det är för jobbigt helt enkelt, jag fattar det....man är ju inte mer än en liten lort i universum.....

P.S uttrycket "Äh, det är bara att kisa och köra på" kläckte en kille på badhuset idag, bara sådär!  I Lööööv it, Klockrent, eller hur!!! Vi gapskrattade flera minuter och jag sa att jag skulle använda det i min blogg, and I did! D.S