Nu i november firar jag och "min kille" tio år tillsammans. 10 bast! Det kunde ingen tro va!!!
Jag gissar att vi var högoddsare i bekantskapskretsen! Säkert förekom vadslagning, "Jag ger dem tre veckor till". eller hur Eeeeeeeeeeeee?! Hehe:-) Shit, va fel de hade! Det är så härligt att man kan överraska sin omgivning, de TROR att de VET så mycket om en......men Gör de det? Hur många människor känner dig egentligen, deep down? Väldigt få, om ens någon skulle jag vilja påstå.
Tio år...tiden har gått fort samtidigt som det känns som en evighet. Vi har gått igenom mycket tillsammans, både svår sorg och stor glädje.  Nu vågar jag påstå att vi är-förutom ett  par- de allra bästa vänner. Vi har KUL tillsammans och det är viktigt! Senast igår kväll skrattde vi så där hjärtligt tillsammans som  bara  riktiga vänner gör!
Ett skratt från hjärtat, utan  falskhet och  ironi. Ett gott skratt.  Jag tycker om att han kan få mig att skratta på det viset, lika förbannad kan jag bli på honom när han är sur, som tur är, händer det inte så himla ofta nuförtiden......

Jag hoppas att vi kan fortsätta ha KUL tillsammans. Fortsätta vara intresserade av varandras åsikter, fortsätta längta efter varandra, fortsätta bråka.....att vi aldrig börjar ta varandra för givna.....och, även om vår relation skulle upphöra, kunde fortsätta att vara goda föräldrar och känna respekt för varandra och fortsätta älska......

Det är så konstigt tycker jag att vi människor kan dela vårt liv med någon i flera herrans år och sedan bara avsluta och gå vidare....som om ingenting hänt.....en märklig egenskap.....De jag älskat (väldigt få) i mitt liv, ja, de älskar jag fortfarande, och kommer alltid att göra så, ÄVEN om vi nu har skilda liv och andra relationer....... I still love them.....varför skulle jag inte göra det?