SKITSUR :-( var jag på gubben igår! Han var en riktig grinolle hela helgen förresten, "utarbetad", som han själv sa.....medans jag bara sitter hemma å bloggar så får han slita i sitt anletes svett, MINSANN!!! "Att Du inte tar å städar å tvättar lite istället för att blogga hela dagarna" var hans sura godnatthälsning igår,,,jojo!!!! Jag göööör ju inget annat än just....TVÄTTAR & städar, I´m a fucking housewife now!!!!!
(FYI en blogg tar ca 5min att skriva)
Jag har tom lagat mat!!!! Flera dagar i rad!!!! Illa, Illa I L L A!!!! Detta kan inte fortgå längre, jag måste ha ett "riktigt" jobb!!! Domestic life, ja, visst, gärna för mig, förutsatt att jag får ligga på divanen och läsa, käka praliner, gå och träna, på massage, manikyr och pedikyr...lite shopping now and then of course!!! Men detta, att vara någon djä....a underbetald städtant åt familjen...Nä, nä, nä!!!!

"Ja, men vaddå, DU går ju hemma hela dagarna, du kan väl bla, bla, bla!!!" Bla, bla bla my ass!
Att jag sedan jobbar kvällar, helger å ditten å datten, det glöms liksom bort.......konstigt det där......

Vi är sams igen såklart! Han kom med mössan i handen å sa förlåt......det är ju så livet är i en familj, eller hur, lite tjafs å sedan blir man förhoppningsvis snabbt sams igen.....Det är då man SLUTAR bråka som man skall BÖRJA oroa sig på riktigt! Så länge det finns glöd finns det hopp! (eller hur pappa & Anki! :-) :-) :-)

Men detta är en påfrestning i ett förhållande, helt klart. Det blir maktförskjutningar och balansen rubbas...."Ja men va f-n, det är ju jag som drar in pengarna".....eller "när Du skaffar ett jobb kan du göra det"......Jag skulle vara mycket värre mot honom, om rollerna var ombytta, det vet jag! Jag skulle säkert göra listor på allt som skulle fixas hemma åt honom å sååååå illa har inte jag det!!  Men...jag vet fortfarande inte vad jag vill.....såren från avslutet från min förra arbetsplats har ännu inte läkt riktigt........Jag tror det beror på att jag nog aldrig tidigare lagt ner mer engagemang, både yrkesmässigt och känslomässigt i ett arbete tidigare...och jag fick aldrig ens en klapp på axeln, "well done"....Jag förväntade mig inga guldmedaljer, men ett erkännande då jag VET att jag lyckades där andra misslyckats......men det kanske var just DET som var problemet!? Nåväl, nog om detta, tiden kommer "bevisa" att jag hade rätt och kärleken jag fortfarande får från "mina" barn/elever DEN kan ingen ta ifrån mig!

Men VAD ska jag göra? Kom med tips!!! Jag vill ha utmaningar, lära mig saker, göra någonting helt nytt.....
Ja, jag kom på det! Kassan på Coop! Det har jag inte provat ännu!
Annars, ja, vad kan jag säga, jag börjar vänja mig vid detta "jobba när andan faller på"liv, här & där, köra lite gympa, vända på dygnet, ta en tupplur mitt på dagen, pigg som en lärka den här tiden på kvällen (23.41 pip)....
Jag lever i samma rytm som min äldste son nu! Jag é fan stan´s äldsta tonåring! Uppe halva nätterna, men uppe med tuppen ändå, helt slut på helgen å sover då halva dagarna, ibland hela.....shit, man blir bara yngre å yngre!