Kände mig som sagt låg idag....fick ett par värmande ord av en vän...och mår nu mycket bättre! Tänk på det!!!! Sååå lite kan göra såååå M Y C K E T för en medmänniska! Ett vänligt ord, ett leende, en blick i samförstånd...på ytan ingenting...MEN det kan göra stordåd inombords.

Vi känner ju alla till det uttrycket "less is more", i de allra flesta fall är det så sant, så sant...

Jaha, vad gör jag annars idag då, jo TVÄTTAR såklart! Ska gå en sväng på stan och leta födelsedagspresenter till min son.....min stora son. När jag frågade vad han önskade till sin födelsedag var det enda han sa: "En mössa". En mössa, herreguuuud! Det har han redan fått, en jättecool, av sin syster, de är båda snygga i sina dreads och de har nu likadana "krukor", COOLT!!! Men snacka om att den killen är anspråkslös......"Men mamma, jag vet inte riktigt, det blir bra med vad som helst"......Skillnad är det med den lille, hans önskelista till jul är längre än kassakvittona från Ullared!!!

Innerst inne VET jag varför jag är lite låg......JAG FÖRVÄNTAR MIG EN URSÄKT! Men.....det lär inte hända! SÅ det är bara te å stänga locket NU till det där och GÅ VIDARE! Sesåja MARSH!!!
Men jag vet, jag kan vara låååååångsuuuur då någon gjort mig en oförrätt...jag kan ruva på hämnd....."om det så tar tusen år, men en vacker da, då djävlar ska den där djävulen få se."...!!!!

För tio år sedan, när jag blev ihop med min kille, var det en polare till honom som sa (min kille har berättat för mig) "akta dig för fan, hon é ett riktigt psykfall".....Djävligt taskigt sagt! Inte bara mot mig, utan också mot min kille som har all rätt i världen att bilda sig en egen uppfattning, eller hur!!! Tänk om han varit svagare till sin karaktär än vad han är, då hade han kanske lyssnat till polarens "goda råd".......
Jojo, varför denna sk polare sa detta kan jag inte riktigt förstå......jag, i min enfald, trodde att vi var goda kamrater...men, men...där ser man.......men hur som helst......detta är dock inget jag ruvar på hämnd för, för VAD kan jag göra??? Tycker han så så tycker han så, men det tråkiga är att JAG trodde att vi var riktiga vänner...
Men....uppenbarligen inte.....!
Sådant, bland annat, gör att man får lite svårt med TILLITEN! Att lita på människor, det gör inte jag i första, andra eller ens tredje taget, å det kan ju tyckas lite sorgligt, men så är det!