Idag fyller hon år. Hon som var min bästa vän och klasskamrat under gymnasietiden. 10:e februari, denna dag tänker jag alltid extra mycket på henne....jag saknar henne.......vi finns inte för varandra längre....
Nej, hon har inte gått vidare till sällare marker, lämnat denna jord, men hon har lämnat mig, lämnat oss bakom sig. Vi växte ifrån varandra, eller, rättare sagt, hon växte ifrån mig.

Hon var den starka, hon var den drivande, den glada, den roliga....den som bjöd till fest med ett stort leende och bus i blicken. Det HÄNDE alltid något då hon var med. Jag var avundsjuk på henne, jag älskade henne, men var avundsjuk, ogin kan man säga.....Jag ville vara som HON, men jag var ju bara jag......

Jag ville betyda lika mycket för henne, som hon för mig...men det gjorde jag aldrig, hon var omsvärmad! Jag var "svår".....Hon bodde med en kille.....jag blev "svartsjuk" då hon valde honom framför mig. Vi gillade aldrig varandra, jag och hennes kille, vi var ju konkurenter om hennes gunst! Hon var alltid omtänksam, generös och glad! Det var inte jag, jag är mer svårmodig i mitt sinne.......jag tror jag "stal" energi från henne....Jag blev en bättre, gladare person i hennes sällskap.......men vad kostade det henne....energi!?

Hon var modig på gränsen till dumdristig, jag hängde på......! Vi har gjort mycket "galet" tillsammans :-)

Jag har senare förstått att hon hade sina ok att bära, att hennes glada leende döljde svåra trauman och stora sår....men det fattade jag inte då....vi var så unga, så naiv var i alla fall jag......

Jag förundrades ofta över varför hon valde just mig som sin vän och förtrogna.....jag måste ju ha gett henne något i alla fall.......Jag var stolt över vår vänskap!

Till slut kunde jag inte hänga med i hennes tempo......hon valde annat umgänge, jag stod kvar.....

Vi ses någongång ibland ute på stan.....stannar, pratar.....sedan drar hon vidare som en virvelvind.....och jag står kvar, ser mig om.....och går vidare jag också.

Jag älskar henne fortfarande. GRATTIS på födelsedagen!