Nej, jag tänker INTE kommentera att den efterlängtade VÅREN nu tycks vara här, Ni vet den där underbara årstiden då solen, VÄRMEN och "lättare att leva känslan" kommer tillbaka"...nej, jag tänker INTE skriva om det, det gör ju alla andra!



Det är inte lika många nu som förr som läser mina inlägg, det beror kanske på att jag varit borta från bloggandet en tid eller så har en del  helt enkelt tröttnat på mig.
Hursomhelst, jag fortsätter att skriva en rad då och då...

Kanske skriver jag rakt ut i cyberspace, rakt ut i "intet" för "INGEN", för tomheten....Ingen läser, bryr sig eller tar mina ord till sig......
men....jag skriver ändå! Om jag så bara har en bråkdel eller faktiskt en enda läsare så skriver jag till den/de som fortfarande ids och vill dela mina tankar och mitt liv här på bloggan. Bara så ni vet ! ;-)



Om ett par veckor firas min gubbes fyrtiofemårsdag (45) och min femtioårsdag ( 50!!!!!!!)
= Nittiofemårsfirande (95) på en restaurang här i Staden......inte på någon av våra "riktiga" födelsedagar, utan på ett datum vi slumpmässigt valt tillsammans..

Jag både längtar och önskar att det voro över....Längtar men oroas över att det inte blir så som jag önskar;
KUL, TREVLIGT och alldeles, alldeles UNDERBART, med många skratt och högt i tak.
MIN Mardröm är att "stiff" stämning uppstår....men, vaddå, risken för just DET är väldigt liten, mikroskopiskt minimal, förutsatt att de glada prickar och underbara individer vi bjudit dyker upp!

Jag är väldigt ledsen över att några av mina kära redan, av olika orsaker tackat "nej", en del med mer giltiga skäl än andra. Fast å andra sidan, vi kan ju inte TVINGA folk att komma på party! Kan man inte, vill man inte så ääär det ju så! Det är Okey.

Mest irriterad och faktiskt ledsen har jag blivit då vi har fått svävande svar liknande
-" Nja, jag vet inte, jag har fööör mig att det är någonting annat just DEN kvällen....
-Jag får se om jag kan ordna det...men nja, jag vet inte".....Jag återkommer....

Hallåååå! Det är ju inte precis något TVÅNG att komma! Skit i å kom då! Tacka nej för bövelen!
Vår avsikt är ju INTE att tvinga någon att gå på fest! TVÄRTOM!

Lika otroligt glädjande är det då andra utbrister: Men Å va kul!!!!! Klart jag kommer! Vet inte om jag jobbar eller har andra planer, men jag ordnar det! Självlart att jag/vi kommer!

Det är ju just DEN reaktionen man önskar sig, bara DET är ju en present i sig!
Just denna reaktion har vi fått från de allra flesta också!!!

Några kanske reagerar över att de själva behöver betala sin egen mat & dryck, sin egen nota......Det känns också lite B att behöva "ta betalt" men....det är ju just DET som är vår present från dem!
Att de vi älskar, tycker om och gillar KOMMER och firar med oss, förgyller vår kväll med sin närvaro. De allra flesta tycks också väldigt väl förstå att det skulle bli alldeles för kostsamt för oss att bjuda på allt och sedan stå där med en slutnota på 35-50.000Kr....

Möjligheten finns ju också att välja bort middagen och "bara hänga" i baren! Jag har den allra största respekt för att människor inte anser sig ha råd eller verkligen inte KAN komma på grund av arbete, bokad och i förväg betalt event, en konsert, resa eller annat.....

Men att sväva på målet och,  i mina (känsliga) öron, få det att låta som om de skulle göra oss en tjänst, göra sin plikt eller tycka att det är besvääärligt....Men stanna hemma då´ra!

Avsikten är ju bara att vi vill/önskar ställa till med KALAS / FEST tillsammans med de vi håller av!
INTE att någon skall känna att de av tvång är tvingade att komma och så att säga "plikta av" tid på bekostnad av annat de hellre velat göra denna lördagskväll.

Ni kanske uppfattar detta som "bittert", ja, det ÄÄÄÄr det kanske....jag har kanske känt en viss bitterhet, eller snarare STOR besvikelse över att någon/några tycks se sin inbjudan som en besvärande omstädighet, det var absolut inte min/vår avsikt! TVÄRTOM! FATTA! ;-)

Äh, jag skakar av mig det och stryker dem från min bok bara!