Nu måste jag balansera och inte uttrycka mig banalt med en massa klicheér och ironi.

Vissa saker är svåra att skriva ned på papper/dator.....känslor är just KÄNSLOR och finns INUTI var och en av oss. Att nedteckna desamma gör  ändå inte att läsaren riktigt förstår det du skriver det just DU känner...men, förhoppningsvis kan nämnda läsare FÖRNIMMA den känsla du som skribent för stunden har, eller befinner dig i.

Kan jag lyckas med, om än bara lite grann, ja då har jag lyckats med min intention; att just FÖRMEDLA, beröra, oroa och, ibland även roa.....


Igår fick mitt hjärta, mina känslor & min själ sig två, nej tre allvarliga smällar.....eller pistol skott, maskingevärsbeskjutningar, genomborrad, mitt i prick av bågskyttar med alldeles utmärkt träffbild.....
Men, även om såren just NU blöder ymningt sä läker dem, även om viss ärrbildning kan sitta kvar.

Jag gick sönder!
Tre gånger!
Samma dag!

Den första kängan, inte så allvarlig, ett ytligt, dock blödande sår som snart läker utan allvarliga konsekvenser....tror inte ens att det blir ett såvidarevärst fult ärr...

Andra skadan är av ett sådant slag att jag ständigt lever med dess närvaro...såret sprack bara upp lite grann, men det sys igen, läker ihop, men sitter för alltid kvar som ett mycket fult, ja, faktiskt förnedrande ärr, dock endast synligt av mig själv.

Slutligen, dödsstöten; Tredje skottsalvan för dagen, dess beskjutning, raka högrar & stenhårda kängor satt rakt i solar plexus för att sedan krossa, genomborra och -för alltid- lämna mitt hjärta i sargat skick..

Trots att den tredje smällens omfattning var förödande omätbar, oöverskådlig så kan kanske också den - med stöd av andra människor -  kanske, men inte troligt lindras, men aldrig läkas, utsikten för det, utsikterna för total läkning är mycket, mycket små.... mikroskopiska, ja faktiskt NOLL!

Nu är det bara att orka uthärda en ständig värk, ett ständigt tillstånd av......ja, en djup känsla av misslyckande, sorg och......där tog orden slut!

Mer berättar jag inte, det är PRIVAT, men min avsikt var att - på ett PERSONLIGT - sätt förmedla en känsla, ett budskap, ett livstillstånd, vilka en del av Er kanska kan känna igen sig i och -förhoppningsvis- spegla sina egna privata upplevelser i.

Det ÄR många som inte tycks förstå, eller känna till den stora skillnaden i att vara personlig eller privat...SKILLNADEN är, i mina ögon och avsikter med denna lilla blogg, "OBESKÅDBARA", milsvida och inte ens i närheten av varandra!

Några har anklagat mig för att lägga ut alldeles för privata saker här på bloggen....det gör jag inte!

Jag kan ibland välja dråpliga situationer hämtade ur mitt eget liv, men, med viss omskrivning av verkligheten.

Min avsikt är att på ett personligt plan förmedla känslor, tankar och också företeelser vi människor kan irritera sig på eller protestera emot!!

Jag skriver oftast i -JAG- form, men det betyder ju inte att det är just JAG-JAG som har råkat ut för allt jag skriver om, det kan absolut vara ett annat jag, en annan person i min omgivning, inte heller nödvändigtvis någon jag faktiskt känner privat.

Men JAG förmedlar, till Er, läsare just händelsen, dess dråplighet och allmänmänsklighet, jag försöker det i alla fall, DET är min avsikt!

Det är viktigt, ja rent av livsviktigt att dra gränsen mellan det personliga och det privata!
En del privata tankar, känslor och upplevelser delar man (jag) bara med mina allra närmsta...

Dock finns det känslor som är alldeles, alldeles mitt eget revir, mina privata känslor, tankar......

Så, än en gång kampen mellan PERSONLIGT v/s PRIVAT pågår städigt....hos oss människor,
media och i livet självt!