Makaber Makeover
Jag har gjort en "makeover", från detta.... 

...till DETTA!
Tycker Ni att det blev bra! Jag kämpade i flera timmar på skönhetskliniken, med lyft, botox och tandreglering, sedan passade jag på att tjacka nya brillor också. Jag tycker att resultatet blev strålande!
Detta är mitt inlägg i skönhetsmakeoverbranchen och hypen som råder kring detta nu. R
Resultaten är ibland lika makabra som ovan, hur tidigare vackra kvinnor, OCH FLICKOR !! förvandlas till uttryckslösa, stiffa, plutmunnade.....ja, BIMBOS!
...ja, jag vet inte vad som är grejen......ALLA ser ju likadana ut! Personlighetslösa!
Utan möjligheten till ansiktsuttryck och pannrynkor blir ett fejs väldigt intetsägande...
Ja, jo nu när jag själv passerat 50-strecket kan jag, ibland med sorg, titta på mitt eget ansikte och kropp med förundran, förfäran, och, inte minst CHOCK!
Min inre bild av mig själv stämmer inte längre med dess utsida, MEN, jag är ju de facto samma person! Något klokare kanske men ändå densamma!
Fick en kommentar en gång för inte så länge sedan av en mindre nykter man på stan:
-"Du var säkert skitsnygg när du var ung!"
Hur tar man en sådan "komplimang"? Ska man skratta eller gråta?
Jag, som har galghumor thank God, väljer naturligtvis att skratta gott! :-)
Å så länge gubben min tycker att jag är fin så är ju allt frid å fröjd!


...till DETTA!
Tycker Ni att det blev bra! Jag kämpade i flera timmar på skönhetskliniken, med lyft, botox och tandreglering, sedan passade jag på att tjacka nya brillor också. Jag tycker att resultatet blev strålande!
YES! Jag är nöjd!
Detta är mitt inlägg i skönhetsmakeoverbranchen och hypen som råder kring detta nu. R
Resultaten är ibland lika makabra som ovan, hur tidigare vackra kvinnor, OCH FLICKOR !! förvandlas till uttryckslösa, stiffa, plutmunnade.....ja, BIMBOS!
...ja, jag vet inte vad som är grejen......ALLA ser ju likadana ut! Personlighetslösa!
Utan möjligheten till ansiktsuttryck och pannrynkor blir ett fejs väldigt intetsägande...
Ja, jo nu när jag själv passerat 50-strecket kan jag, ibland med sorg, titta på mitt eget ansikte och kropp med förundran, förfäran, och, inte minst CHOCK!
Min inre bild av mig själv stämmer inte längre med dess utsida, MEN, jag är ju de facto samma person! Något klokare kanske men ändå densamma!
Fick en kommentar en gång för inte så länge sedan av en mindre nykter man på stan:
-"Du var säkert skitsnygg när du var ung!"
Hur tar man en sådan "komplimang"? Ska man skratta eller gråta?
Jag, som har galghumor thank God, väljer naturligtvis att skratta gott! :-)
Å så länge gubben min tycker att jag är fin så är ju allt frid å fröjd!
Kommentarer
Postat av: Åsa-Marie
Ja, jag har som du märker ett "ISSUE" kring detta med utseende!
Jag har, i hela mitt tidigare liv, tränat, tränat, tränat...arbetat en tid i gymbranchen där KROPP är allt som räknas....Det har tagit mig tid att inse att, det för min egen del är KNOPP som räknas!
Postat av: Lena Ward
Du är fortfarande SKITSNYGG!!!!!!!
Trackback