Poesi

Så roligt

Åh! Jag är så fräsch.
Ahh! Jag har badat.
Jag har badat.
Jag är så fräsch!
Jag är utvilad och glad.
Det är en strålande dag idag.
Ja, det är verkligen en underbar dag.
Jag är så fräsch!
Ni skulle se mig!
Nybadad. Jag är på bra humör idag.
Det finns ingenting att oroa sig för.
Jag brukar inte vara orolig.
Jag är mest rolig. Ha-ha-ha!
Jag är verkligen fräsch.
Jag är så fräsch.
Det är fantastiskt.


Mycket enkelt

Det var en vacker eftermiddagssol idag.
Det var en vacker eftermiddagssol idag.
Husen på andra sidan kanalen lyste vackra.
Det var en vacker blå himmel. Den var vacker.
Det var en vacker eftermiddag.
Det var mycket vackert.
Jag skulle njuta och jag skulle tänka bra.
Det var så vackert. Det var ju så vackert.
Men jag såg det bara.
Jag skulle egentligen vara en professor som tänkte bra.
Jag tänker bara. Det är inte bra.
Nej, det är inte bra.

Res med mig
lämna allt
ta bara med din ömma mun,
som viskar att jag är vacker
som en galen sommaräng.
Vi lever under samma sol
men jag vill bli träffad av
samma solstråle som värmer dig.

Åsa Nelzén (1966-    )






Att lida är svårt
Att lida utan att älska är svårt
Att älska utan att lida är icke möjligt
Att älska är svårt.

Gunnar Ekelöf (1907 - 1968)

Ur "Aftonland", 1953


IV

Jag ville vara en annan,
men jag vet inte vem.
En främling står bortvänd, med pannan
mot stjärnornas lågande hem.
Jag skall aldrig se hans ögon
och aldrig hans anletsdrag.

Jag ville vara en annan,
en främling, en annan än jag.

Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsuppgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.

Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad.


Kristina Lugn, ur "Hej då, ha det så bra!" 2003

Blicken strax över bordskanten,
ögon stadigt fästa,
som knappar med björntråd.
Du är granskad. Hon vet.
innerst, i det oskuldsfulla.


Bo Carpelan, ur "Nya dikter" 2007

De är båda förvissade om
att de har förenats av en plötslig känsla.
En sådan säkerhet är vacker,
men osäkerhetn är vackrare.

De menar att eftersom de inte känt varann tidigare,
så har ingenting nånsin hänt mellan dem.
Men vad säger gatorna och trapporna och gångarna,
där deras steg kan ha korsats för länge sen?

Jag skulle vilja fråga dem
om de inte minns-
kanske i en svängdörr en gång
ansikte mot ansikte,
ett "ursäkta" i trängseln,
ett "fel nummer" i telefonluren,
-men jag vet nog vad de svarar.
Nej, de minns inte.

De skulle bli bra häpna att höra
hur länge de varit
en lekboll åt slumpen.

Ännu inte riktigt redo
att förvandla sig till öde åt dem
har slumpen fört ihop dem, särat på dem,
ställt sig i vägen för dem
och med en halvkvävd fnissning
hoppat åt sidan.

Där fanns tecken, signaler,
även om de var oläsliga.
Kanske för tre år sen,
eller förra tisdagen,
fladdrade ett löv
från skuldra till skuldra?
Det fanns någonting borttappat och upplockat.
Vem vet om det inte var bollen
från barndomens snår?

Det fanns dörrhandtag och ringklockor,
där långt i förväg
beröring lagt sig på beröring.
Väskor bredvid varann på bagageinlämningen.
Kanske drömdes en natt en och samma dröm,
som suddades bort så fort de vaknade.

Ty varje början
är bara en fortsättning följer,
och skeendets bok
ligger alltid uppslagen på mitten.



Wislawa Szymborska, ur "Dikter 1945-2002".

jag önskar
att allt var annorlunda
jag önskar att min syn på världen
kunde förvandlas till ett
vackert ömtåligt föremål i mina händer
som något gjort av glas tunnare än luft
och när jag ställer det ifrån mig
kastar det ingen skugga
jag önskar att jag kunde glömma
jag önskar att sorg och lidande inte fanns
men sorg är sanning
sorg är ett bevis på att du levt
och funnits här
sorg kan inte köpas eller säljas
sorg kryper inte för någon
livet tiden och ett iskallt samhälle
kan ta ifrån dig allt
råna dig på allt
men ingen kan stjäla dina upplevelser
ingen kan ta dina minnen ifrån dig
ingen kan råna dig på din sorg


Bruno K Öijer ur, "Svart som silver", 2008

händer som nyss
misshandlat ett barn
gör rent
och fortsätter att diska
torka av och ställa in
du ser dessa vana
självklara händer
noga med att ingenting tappas
och går sönder


Bruno K Öijer, 2001 ur "Dimman av allt".