Solbritt-Åsgårda
Solbritt, här är mitt älskade Åsgårda, vårat torp i södra Östergötland, utanför Ödeshög.Idag gav jag mina kära vattengympadeltagare adressen hit till bloggen med löfte om att skriva om träning.....Det vill till att jag håller det nu! De sviker aldrig mig en tidig söndagsmorgon, jag skall återgälda med att försöka att inte svika dem!
Först av allt en tribute, en hyllning till Solbritt som har tränat med mig i mååånga år...Alltid glad, trevlig, mysig och otroligt hängiven och duktig! Det är tack vare Dig och sådana som Dig som gör att jag orkar fortsätta år ut och år in och fortfarande tycker att det är kul. Kul och mysigt, även dagar som denna då en timmes sömn på grund av tidsomställan gick om intet.
Varmt TACK för att just DU funns Solbritt.
Jag lägger under eftermiddagen ut fler bilder från torpets interiör, det nyrenoverade köket som jag älskar och är väldigt stolt över.
Jag har nu också bestämt på vilket gym jag skall inhandla träningskort denna vända, det blir billigast i stan, "Fitness Twentyfourseven"...Närmast min bostad, rimligt pris, inte det finaste, men det duger gott åt mig. SATS kan inte längre motivera för mig varför de är dyrare än alla andra, så...tack för den här tiden!
Nu är min lilla korta rastbreak över, jag skriver mer senare!
KRAM till Solbritt och alla andra på vattenaerobicen....Om ni börjar följa min blogg rekommenderar jag Er att starta med mina äldre inlägg, att så att säga börja from the very beginning....Jag tycker att det är på tiden att Ni får lära känna mig lite bättre.....Ni kanske inte alltid gillar det jag skriver, men jag tar alltid tacksamt emot kommentarer. Vi hörs!
Stolt & Förfärad
Stolt & Förfärad har mina känslor svävat emellan denna dags morgontimmar.
STOLT som, nä inte en tupp, jag är ju en höna, STOLT som bara en mor kan vara!
Min äldste son ska ju ta studenten nu i juni, jag var på hans sista utvecklingssamtal på hans gymnasieskola.......
Förutom att han´i stort bara har MVG:n och några VG:n så hade lärarna skrivit kommentarer som: TACK för att Du finns", "En helt underbar elev", "Fin kille", "Fortsätt ditt skrivande också efter gymnasietiden, du har talang!"
Ja, vad ska en moder göra annat än att sträcka på sig, känna sig stolt, lycklig och tio centimeter längre. Lärarna, de som inte satt med vid samtalet, kom efteråt nyfiket fram till mig, "Är det Du som är Byrons mamma?".........
Jag är mållös! Jag måste ha gjort någonting rätt under hans uppväxt, men har alltid annars undrat vad jag gjort som har förtjänat dessa fantastiska barn jag har!
Nog med mammaskryt!
Nåväl, på väg till min äldste sons skola, lämnade vi av den yngre brodern i hans skola för att sedan ta T-banan.
Jag blir beklämd och FÖRFÄRAD när jag åker T-bana i rusningstrafik på mornar och eftermiddagar......Det är verkligen synd om människan!
Stackars människor som måste utstå detta forslande måndag-freda,, vecka ut vecka in, år ut och år in.......det är hemskt, vidrigt och....ja, ovärdigt!
Ja, jo jag har också gjort mina resor till och från i livet......Själsdödande!
Jag läste nyligen en bit av en forskning som påvisade att vi människor de facto kan drabbas av allvarlig depression på grund av detta transportsätt. Jag köper det helt.
Det är absolut förfärligt att färdas på detta vis, bland alla dessa håglösa, trötta, till synes själslösa människomassor.....som stora lämmeltåg föses vi än hit än dit, köar till rulltrappan, till rulbandet, alla i sin egen värld bakom en tom, stängd blick........Nåde den som bryter mot reglerna och exempelvis ställer sig på fel sida av rulltrappan...Ja, ni vet själva vilken irritation detta kan skapa, eller hur!
VI ÄR SÅ GRUNDLURADE!
Så här ska man inte leva! Det är inget liv!
Hur många livstimmar är inte förslösade i tunnlarna under jord......
Just nu är jag så in i själen tacksam över att jag har gångavstånd till alla mina fem olika arbetsplaser, en veckas pendlande skulle definitivt ta kål på mig nu då jag är ganska skör......
STOLT som, nä inte en tupp, jag är ju en höna, STOLT som bara en mor kan vara!
Min äldste son ska ju ta studenten nu i juni, jag var på hans sista utvecklingssamtal på hans gymnasieskola.......
Förutom att han´i stort bara har MVG:n och några VG:n så hade lärarna skrivit kommentarer som: TACK för att Du finns", "En helt underbar elev", "Fin kille", "Fortsätt ditt skrivande också efter gymnasietiden, du har talang!"
Ja, vad ska en moder göra annat än att sträcka på sig, känna sig stolt, lycklig och tio centimeter längre. Lärarna, de som inte satt med vid samtalet, kom efteråt nyfiket fram till mig, "Är det Du som är Byrons mamma?".........
Jag är mållös! Jag måste ha gjort någonting rätt under hans uppväxt, men har alltid annars undrat vad jag gjort som har förtjänat dessa fantastiska barn jag har!
Nog med mammaskryt!
Nåväl, på väg till min äldste sons skola, lämnade vi av den yngre brodern i hans skola för att sedan ta T-banan.
Jag blir beklämd och FÖRFÄRAD när jag åker T-bana i rusningstrafik på mornar och eftermiddagar......Det är verkligen synd om människan!
Stackars människor som måste utstå detta forslande måndag-freda,, vecka ut vecka in, år ut och år in.......det är hemskt, vidrigt och....ja, ovärdigt!
Ja, jo jag har också gjort mina resor till och från i livet......Själsdödande!
Jag läste nyligen en bit av en forskning som påvisade att vi människor de facto kan drabbas av allvarlig depression på grund av detta transportsätt. Jag köper det helt.
Det är absolut förfärligt att färdas på detta vis, bland alla dessa håglösa, trötta, till synes själslösa människomassor.....som stora lämmeltåg föses vi än hit än dit, köar till rulltrappan, till rulbandet, alla i sin egen värld bakom en tom, stängd blick........Nåde den som bryter mot reglerna och exempelvis ställer sig på fel sida av rulltrappan...Ja, ni vet själva vilken irritation detta kan skapa, eller hur!
VI ÄR SÅ GRUNDLURADE!
Så här ska man inte leva! Det är inget liv!
Hur många livstimmar är inte förslösade i tunnlarna under jord......
Just nu är jag så in i själen tacksam över att jag har gångavstånd till alla mina fem olika arbetsplaser, en veckas pendlande skulle definitivt ta kål på mig nu då jag är ganska skör......
Icke läsvärd
Jag önskar jag hade någonting roligt att berätta....men det har jag inte......bloggen är inte läsvärd nu, jag bara gnäller! Men, trodde att jag var "botad" från att drabbas av vårdepp, men det är jag uppenbarligen INTE!
"Alla andra" jublar, får energi och sprittande, sprudlande energi.....jag är tröttare än någonsin....vill bara sova, tar mig igenom dagarna som om jag var i dvala, ibland, korta sunder piggnar jag till, men återgår sedan till mitt vegetabila tillstånd...Jag hatar att känna såhär! Det är avskyvärt! Har liksom en klump i både hals och mage hela tiden, som om jag vilket ögonblick som helst skulle börja storböla! Det bästa vore kanske att göra det, men det går ju inte!
Har dock börjat promenera till arbetet på mornarna, bra med luft, lite dagsljus, motion, det vet jag......ikväll ska jag försöka ta mig igenom ett styrketräningspass.
Jag låtsas vara pigg, jag vill ju vara pigg & glad.......
"Alla andra" jublar, får energi och sprittande, sprudlande energi.....jag är tröttare än någonsin....vill bara sova, tar mig igenom dagarna som om jag var i dvala, ibland, korta sunder piggnar jag till, men återgår sedan till mitt vegetabila tillstånd...Jag hatar att känna såhär! Det är avskyvärt! Har liksom en klump i både hals och mage hela tiden, som om jag vilket ögonblick som helst skulle börja storböla! Det bästa vore kanske att göra det, men det går ju inte!
Har dock börjat promenera till arbetet på mornarna, bra med luft, lite dagsljus, motion, det vet jag......ikväll ska jag försöka ta mig igenom ett styrketräningspass.
Jag låtsas vara pigg, jag vill ju vara pigg & glad.......
Nellie
Kan man bli finare än såhär?Nä, jag tror inte det!
Min systerdotter NELLIE Nikita Gunilla Reimer, född 2011-03-16 Kl: 18.07
I Pluras kök
Såg för allra första gången TV-programmet där sångaren/låtskrvaren i "Eldkvarn", Plura, lagar mat och bjuder in gäster till sitt kök. DÄR skulle jag också vilja vara!! Jag menar i den stämning och gemenskap som råder där. Å vilken härlig bostad han verkar ha. Jag vill vara med! Nej, inte i programmet, men i liknande sammanhang. Med vänner, glada skratt, god mat, musik och lite "priiiit" därtill för att ytterligare förhöja.......Härligt!
Ska se fler avsnitt, helt klart!
Promenerade till jobbet imorse, solen i lä på balkongen hemma lurade mig till allt för tunna kläder, höll på att frysa händerna av mig, brrr
Den senaste, kalla tiden har jag varit bekväm och lat och tagit bilen, nu finns inga ursäkter för det längre.....Träffade flera personer jag känner på promenaden, så det blev en stunds samtal med var och en. Fick retskap om en förälskelse, härligt, ett inbrott, mindre kul och blev visslad på!!
Ni vet ett sådant där iii-iiiiii som män visslar efter snygga kvinnor......Trodde, naturligtvis, inte att det var till mig så jag vågade inte titta upp med risk för att ta åt mig vissel riktad till annan....Men, sedan ropade någon mitt namn, en ung man från fritidsgården, en "unge" alltså! Nåväl......."vad är väl en bal på slottet".....
Har en lååång dag framför mig, tänkte, om det går bra, avsluta den med ett besök hos min syster för att få hålla hennes, nu en vecka gamla lilla dotter Nellie.....
Förväntar mig i stort sett ingenting spännande idag, en onsdag, mitt i veckan, mitt i livet............Men tänk, ett sms, ett telefonsamtal, ett mejl skulle kunna förändra känslan av ordinäritet (kan man uttrycka det så?)
Jag-En drömmare!
Nedkomst & Ankomst
Nu är hon här! 18.07 igår 16/3-2011 nedkom min yngsta syster med en liten dotter, VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN lilla DU!
Gills lilla NELLIE
(namn inte belsutat ännu, men jag hoppas på ovan!)
VÅRENS ankomst tycks det som om vi får vänta lite till på, men inget är ju som väntans tider sägs det ju...
I don´t mind waiting....I´m not in the mood for springtime anyway right now!
Tittar ut genom min lilla fönsterglugg på jobbet, det jag ser är inte vackert, smutsgrå snö, grå, kala träd som ser ensamma och frusna ut, taniga skelett av buskar med vissna och ruttnande löv vilka envist klamrar sig kvar på grenarna....Gulnat, tovigt fjolårsgräs letar sig upp genom drivor av med grusblandad snöblask. Gråvitt, tjockt molntäcke ligger som ett tungt, halvmörkt täcke över allting....
Ungefär som den känsla jag har inombords...
Let the sunshine in
på alla fronter
NU!
Moster igen!
Idag ska min yngsta syster föda sitt tredje barn.....hon har gått två veckor över tiden och skall under dagen bli "igångsatt"....Jag tänker på henne hela tiden och har svårt att koncentrera mig på annat....Hoppas allt går bra och att lilla "Nellie" kommer till världen utan komplikationer...VÄLKOMMEN lilla du, moster är såååå nyfiken!
Utöver denna positiva väntan har jag en molande olustkänsla i kroppen.....är det en härdsmälta vi kan förvänta oss inom kort i Japan........är det en härdsmälta på G i mitt liv?
Det känns som om jag går omkring och väntar på "bad news" men vet ej vad.....det är, hur som helst, väldigt olustigt! Framför mig har jag jobb, jobb och en fest! På fredag ska en klubb som kallar sig SoSu ha party på Grand Garbo för alla oss över 35år som bevistade Lorry & Grand Garbo på 1980 och 90-talet, det kan bli hur kul som helst.........or not! Antingen eller, svart eller vitt!
Jag återkommer med recension av kvällen!
HockeySverige här har ni AIK!
Ord överflödiga efter avslutat kvartsfinalspel
4-0 mot Svenska Mästarna
I rest my case!
Stop all the clocks
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
W.H. Auden
When nothing goes right
When nothing goes right, go left!
Detta citat har jag lånat av min lilla svägerska Anna. Hon hade det på sin facebooksida.
Raden fick mig att tänka vidare......
1. Skulle kunna användas som slogan för vänsterpartiet, eller hur! Klockrent!
2. När allt känns fel i ditt liv........välj en annan väg! Lätt att säga, svårare att göra, men det GÅR!
Jag är så trött på alla gnällspikar!
De som sitter fastnitade i stolarna på sina feta arslen och bara gnäller.....
Res på Er, gör något åt situationen, förändra, förbättra, förbarma.......
FFF= Förändra, Förbättra, Förbarma......Förbarma era kollegor och er familj från detta eviga gnäll, säg någonting positivt, chocka dem!
Försök ändra era egna tankebanor, se det lilla, lilla korn av positivitet som troligen finns i era liv.....kan Ni inte se det, ANVÄND FÖRSTORINGSGLAS!
Förbättra den situation du befinner dig i......på något sätt om aldrig så lite!
Förändra. Möjligheten att själv förändra, förbättra och påverka sin egen livssituation är för många underskattad, förändring är MÖJLIG! Ta chansen, eller sluta gnäll.
Om ingenting är bra på den väg du valt, välj en annan väg! Så enkelt-så svårt!
Nu, i skuggan av vad som sker i Japan.........är detta vardagliga gnällande bara patetskt! Men det är ju ett erkänt faktum; Vi som har det så bra, varför mår vi så dåligt!?
Har vi för få "riktiga" problem och katastrofer att ta tag i?
Varför behövs det allt som oftast en katastrof ett trauma för att man skall vakna upp, vakna upp och vara tacksam över det man faktiskt har.....?
Jag tycker att vi, "vi som har det så bra, men ändå mår så dåligt" ska inse följande: Det går att välja en annan väg! Om den väg du valt inte leder till resmålet, BYT VÄG, ändra riktning, styr åt ett annat håll!
Detta citat har jag lånat av min lilla svägerska Anna. Hon hade det på sin facebooksida.
Raden fick mig att tänka vidare......
1. Skulle kunna användas som slogan för vänsterpartiet, eller hur! Klockrent!
2. När allt känns fel i ditt liv........välj en annan väg! Lätt att säga, svårare att göra, men det GÅR!
Jag är så trött på alla gnällspikar!
De som sitter fastnitade i stolarna på sina feta arslen och bara gnäller.....
Res på Er, gör något åt situationen, förändra, förbättra, förbarma.......
FFF= Förändra, Förbättra, Förbarma......Förbarma era kollegor och er familj från detta eviga gnäll, säg någonting positivt, chocka dem!
Försök ändra era egna tankebanor, se det lilla, lilla korn av positivitet som troligen finns i era liv.....kan Ni inte se det, ANVÄND FÖRSTORINGSGLAS!
Förbättra den situation du befinner dig i......på något sätt om aldrig så lite!
Förändra. Möjligheten att själv förändra, förbättra och påverka sin egen livssituation är för många underskattad, förändring är MÖJLIG! Ta chansen, eller sluta gnäll.
Om ingenting är bra på den väg du valt, välj en annan väg! Så enkelt-så svårt!
Nu, i skuggan av vad som sker i Japan.........är detta vardagliga gnällande bara patetskt! Men det är ju ett erkänt faktum; Vi som har det så bra, varför mår vi så dåligt!?
Har vi för få "riktiga" problem och katastrofer att ta tag i?
Varför behövs det allt som oftast en katastrof ett trauma för att man skall vakna upp, vakna upp och vara tacksam över det man faktiskt har.....?
Jag tycker att vi, "vi som har det så bra, men ändå mår så dåligt" ska inse följande: Det går att välja en annan väg! Om den väg du valt inte leder till resmålet, BYT VÄG, ändra riktning, styr åt ett annat håll!
Oh my God I´m in Love!
JA, jag såg melodifestivalen i lördags och NEJ rätt lån vann INTE! Oh, my God, Oh, my God, Oh, my God...I´m in Love!
Japan, tsunami, härdsmälta......finns inga ord.....finns inga ord......!!
Min pappas frus bästa väninna har fått en stroke, en hjärnblödning och kan ej tala......mina tankar går till dem nu....Må hon repa sig!
En väninna till mig fick en stroke för ett par år sedan, hon mår bra idag, så........det finns hopp!
Men, rädslan, kampen, sorgen, vägen tillbaka är lång, svår och fylld med rädsla för återfall......
Det är dock VÅR i luften!
Blandade känslor stormar inom mig denna årstid......Ibland en förlamande trötthet blandad med glädje över att den lååååånga, kallllla vintern nu äntligen släpper sitt isande grepp om oss.....ett vemod fyller mig dock då vårluften känns i lungorna och solen faktiskt värmer.....Denna årstid....förr om åren så svår för mig, nu bättre, men vemodet finns kvar som en sten i hjärttrakten.......En längtan spirar, längtan efter...................vårförälskelse, förändring, rengöring, förbättring, nya mål och vidare äventyr........Städdag i lördags! Tiotimmarspass i tvättstugan och damma, skura av den smutsiga hinnan i hemmet, känns skönt, hela familjen engagerad och nöjdhet spred sig tillsammans med doften av Ajax.
Febrig liten son somnade stekhet i min famn igår, nu är han ompyssalad av sin far......
Hjälp, mina tankar bara irrar å snurrar.......allt är alltså precis som vanligt! :-)
REEESPEKT!
"Anton Hysén - respekt!
hjältestatus på Hysén pojken"
(citat av en god vän på facebook, Crille R))
Igår sparkade Glenn Hyséns son-Fotbollskillen Anton Hysén upp garderobsdörren och kom ut som homosexuell, coolt, bra, modigt och........på tiden!
Det är på tiden att också machokulturens högborg, fotbollsarenan, tar sitt ansvar, drar sitt strå till stacken i frågan om jämställdhet, inte bara i frågan om relationen man-kvinna, utan också då det kommer till man-man och kvinna-kvinna relationer.
Jag är så glad över att det finns så modiga killar som Anton Hysén! Men jag kan samtidigt bli väldigt ledsen över det faktum att det fortfarande idag 2011, är ett sådant ståhej och uppståndelse över att någon i ett fotbollslag är bög.......! Att det fortfarande är någonting "märkvärdigt", någonting att alls reflektera över......Vi har alltså inte kommit längre i denna fråga......och DET är sorgligt!
hjältestatus på Hysén pojken"
(citat av en god vän på facebook, Crille R))
Igår sparkade Glenn Hyséns son-Fotbollskillen Anton Hysén upp garderobsdörren och kom ut som homosexuell, coolt, bra, modigt och........på tiden!
Det är på tiden att också machokulturens högborg, fotbollsarenan, tar sitt ansvar, drar sitt strå till stacken i frågan om jämställdhet, inte bara i frågan om relationen man-kvinna, utan också då det kommer till man-man och kvinna-kvinna relationer.
Jag är så glad över att det finns så modiga killar som Anton Hysén! Men jag kan samtidigt bli väldigt ledsen över det faktum att det fortfarande idag 2011, är ett sådant ståhej och uppståndelse över att någon i ett fotbollslag är bög.......! Att det fortfarande är någonting "märkvärdigt", någonting att alls reflektera över......Vi har alltså inte kommit längre i denna fråga......och DET är sorgligt!
WW2
Män i allmänhet och min kille i synnerhet tycks ha ett intresse för och tröttnar aldrig på historian kring och berättelser om Andra Världskriget, The Big WW2!
Att min man, som själv är trefjärdedelstysk, (pappa heltysk, mamma halvtysk) är ingenting konstigt tycker jag. Han farfar stred med tyska Wehrmacht, blev tillfångatagen som krigsfånge i Ungern, flydde, kom hem till Sydtyskland efter krigets slut, skadad i själen......
Min svärfar vill inte alls tala om kriget, han var ett barn då och upplevde traumatiska händelser i ruinerna av ett sönderbombat Tyskland. Så...att min man är nyfiken, vetgirig och slukar ALL litteratur kring detta är alls inte konstigt, inte i mina ögon i alla fall. Han vill veta! Vill veta hur det gick till, hur det kom sig att alla förbrytelser kunde komma till stånd. Vad var de bakomliggande orsakerna...HUR kunde det tyska folket "gå på detta med Hitler".....Ja, frågorna är många.....Vilka var de, männen i uniformerna? Var alla nazister? Är allt sant, det som står i historieböckerna? Fanns det några "goda tyskar", Good Germans????
I sökandet efter sanningen läser han som sagt ALLT. Jag har själv hjälp honom i jakten på litteratur, sökt på antikvariat, "Myrorna" och botaniserat i den aldrig stridande ström av biografier över ledande män i Nazitoppen, männen närmast Hitler; Goebbles, Himmler, Hess, Göring....Den på ytan så sympatiske arkitekten Spear.
Överallt, vid alla bokstånd, står en hoper män och "dreglar" över denna litteratur......VAD är det med män och krigshistorier???
Naturligtvis har också revisionistiska (heter det så??) böcker och teorier om vad som egentligen hände passerat han läsaröga........Vissa fakta tycks inte stämma med den så i sten huggna historien.....Det finns "bevis" för det...Foton som saknar väsentliga detaljer, vittnesmål, eller brist på vittnesmål...Avsaknad av dokumentation av de annars så nitiska tyskarna med mera, med mera....
Jag stödjer inte detta resonemang alls, att det "inte har hänt, det där med judarna" Den slutgiltiga lösningen och alla fasor kring detta......men, en sak ska man ha klart för sig: Det är VINNARNA som skriver historien! Förlorarna får inte alls komma till tals, förlorarna är paria! Detta faktum gäller i alla sammang, inte bara då eftermälet av krig och horror ska nedtecknas. Vinnaren skriver, förloraren ska bara hålla käft och skämmas.....
Alla illdåd begångna av de segrande makterna (våldtäkter, plundring, skövling och mord) talas det väldigt tyst om, det viskas kanske om dem i slutna rum...Men aldrig öppet. Det är rättfärdigat!
Nåväl, min gubbe fick bära skampåle för sitt intresse häromsistens....Han fick veta att han "borde söka hjälp" för detta, att han ens tog del av alternativa tankar......DET är överdrivet tycker jag! Jag tycker faktiskt att det är god forskarsed att faktiskt försöka ta reda på flera sidor av verkligheten, inte bara köpa allt som står skrivet, "bara för att det ÄÄÄR så". Detta gäller allt. Inte minst i det dagliga livet där vi omgärdas av "sanningar" berättade av andra, ej medverkande, ej direkt involverade....Hur ofta har vi inte hört "sanningen" om en vän, en granne en arbetskamrat......???? Men vilken sanning? Din? Min? Deras? den jag vill höra? Den jag kan leva vidare med?
Denna vilja och intension att försöka förstå ett avskyvärt kapitel i historien, är det fel?
Ja, detta var vara tankar som slog mig....vad vet jag om sanningar????
Att min man, som själv är trefjärdedelstysk, (pappa heltysk, mamma halvtysk) är ingenting konstigt tycker jag. Han farfar stred med tyska Wehrmacht, blev tillfångatagen som krigsfånge i Ungern, flydde, kom hem till Sydtyskland efter krigets slut, skadad i själen......
Min svärfar vill inte alls tala om kriget, han var ett barn då och upplevde traumatiska händelser i ruinerna av ett sönderbombat Tyskland. Så...att min man är nyfiken, vetgirig och slukar ALL litteratur kring detta är alls inte konstigt, inte i mina ögon i alla fall. Han vill veta! Vill veta hur det gick till, hur det kom sig att alla förbrytelser kunde komma till stånd. Vad var de bakomliggande orsakerna...HUR kunde det tyska folket "gå på detta med Hitler".....Ja, frågorna är många.....Vilka var de, männen i uniformerna? Var alla nazister? Är allt sant, det som står i historieböckerna? Fanns det några "goda tyskar", Good Germans????
I sökandet efter sanningen läser han som sagt ALLT. Jag har själv hjälp honom i jakten på litteratur, sökt på antikvariat, "Myrorna" och botaniserat i den aldrig stridande ström av biografier över ledande män i Nazitoppen, männen närmast Hitler; Goebbles, Himmler, Hess, Göring....Den på ytan så sympatiske arkitekten Spear.
Överallt, vid alla bokstånd, står en hoper män och "dreglar" över denna litteratur......VAD är det med män och krigshistorier???
Naturligtvis har också revisionistiska (heter det så??) böcker och teorier om vad som egentligen hände passerat han läsaröga........Vissa fakta tycks inte stämma med den så i sten huggna historien.....Det finns "bevis" för det...Foton som saknar väsentliga detaljer, vittnesmål, eller brist på vittnesmål...Avsaknad av dokumentation av de annars så nitiska tyskarna med mera, med mera....
Jag stödjer inte detta resonemang alls, att det "inte har hänt, det där med judarna" Den slutgiltiga lösningen och alla fasor kring detta......men, en sak ska man ha klart för sig: Det är VINNARNA som skriver historien! Förlorarna får inte alls komma till tals, förlorarna är paria! Detta faktum gäller i alla sammang, inte bara då eftermälet av krig och horror ska nedtecknas. Vinnaren skriver, förloraren ska bara hålla käft och skämmas.....
Alla illdåd begångna av de segrande makterna (våldtäkter, plundring, skövling och mord) talas det väldigt tyst om, det viskas kanske om dem i slutna rum...Men aldrig öppet. Det är rättfärdigat!
Nåväl, min gubbe fick bära skampåle för sitt intresse häromsistens....Han fick veta att han "borde söka hjälp" för detta, att han ens tog del av alternativa tankar......DET är överdrivet tycker jag! Jag tycker faktiskt att det är god forskarsed att faktiskt försöka ta reda på flera sidor av verkligheten, inte bara köpa allt som står skrivet, "bara för att det ÄÄÄR så". Detta gäller allt. Inte minst i det dagliga livet där vi omgärdas av "sanningar" berättade av andra, ej medverkande, ej direkt involverade....Hur ofta har vi inte hört "sanningen" om en vän, en granne en arbetskamrat......???? Men vilken sanning? Din? Min? Deras? den jag vill höra? Den jag kan leva vidare med?
Denna vilja och intension att försöka förstå ett avskyvärt kapitel i historien, är det fel?
Ja, detta var vara tankar som slog mig....vad vet jag om sanningar????
Världsfrånvänd?
Ni som ibland tittar in på min blogg och läser mina tankar kanske undrar om jag är helt världsfrånvänd, om jag inte bryr mig om politik, händelserna i Egypten och Libyen......Ni kanske tycker att jag är inskränkt som bara skriver om mig, själv, vänner och familj.....? Riktigt så enkelt är det nu inte. Jag har med vilje valt att skriva en blogg på detta vis, om livet i stort&smått, mest smått. Det finns andra, lysande skribenter som skriver om VÄRLDSLIGA ting, jag är inte en av dem, men det betyder inte att jag är likgiltig eller ovetande om omvärlden,
"utanför Sundbyberg där jag bor"......
Detta med att blogga, skriva är en kul grej för mig, jag blir jätteglad då jag ser att läsarna varit många. En gång kom till och med en kvinna här i Sundbyberg fram till mig på gatan och sa att hon gillar det jag skriver, DET var upplyftande! Problemet är den ständiga balansgång jag måste föra för att inte "hänga ut" enskild person i bekantskapskretsen....Skulle vara så befriande att bara rakt av skriva det jag känner, tänker, tycker om allt å alla......vem vet, en vacker dag kanske jag gör det....men inte nu, nu får det räcka med mina stilla tankar, vissa omskrivningar, bevarade hemligheter och integritet...det är lugnast så......
Som jag tidigare berättat är jag inne i en slags ålders/livskris just nu. har ett bergådalbaneförhållande till livet. Ena dagen känner jag mig odödlig, oslagbar och very happy och fortfarande attraktiv....Nästa dag, låg, trött, less & ugly....men, det är väl så det är.....livet menar jag....oavsett ålder.......men....jag har sagt det förr och jag vidhåller: Hellre höga berg och djupa dalar än en ständig grå-grå-grå skala, DET, om något, skulle knäcka mig totalt! Jag har väl diagnosen manodepressiv light! :-) MDL!! Hahaha Alla ska ju ha en bokstavskomination nuförtiden, så varför inte jag!?
Nu väntar jag på beeeebis! Inte min egen, nej, min systers, en vecka över tiden...KOM NU DÅ!!!
Detta med att blogga, skriva är en kul grej för mig, jag blir jätteglad då jag ser att läsarna varit många. En gång kom till och med en kvinna här i Sundbyberg fram till mig på gatan och sa att hon gillar det jag skriver, DET var upplyftande! Problemet är den ständiga balansgång jag måste föra för att inte "hänga ut" enskild person i bekantskapskretsen....Skulle vara så befriande att bara rakt av skriva det jag känner, tänker, tycker om allt å alla......vem vet, en vacker dag kanske jag gör det....men inte nu, nu får det räcka med mina stilla tankar, vissa omskrivningar, bevarade hemligheter och integritet...det är lugnast så......
Som jag tidigare berättat är jag inne i en slags ålders/livskris just nu. har ett bergådalbaneförhållande till livet. Ena dagen känner jag mig odödlig, oslagbar och very happy och fortfarande attraktiv....Nästa dag, låg, trött, less & ugly....men, det är väl så det är.....livet menar jag....oavsett ålder.......men....jag har sagt det förr och jag vidhåller: Hellre höga berg och djupa dalar än en ständig grå-grå-grå skala, DET, om något, skulle knäcka mig totalt! Jag har väl diagnosen manodepressiv light! :-) MDL!! Hahaha Alla ska ju ha en bokstavskomination nuförtiden, så varför inte jag!?
Nu väntar jag på beeeebis! Inte min egen, nej, min systers, en vecka över tiden...KOM NU DÅ!!!
En unge i minuten
Så fort det är ett TV-program om förlossningar bänkar jag mig stenhårt framför TV:n. Jag kan aldrig sluta att förundras över detta mirakel, varje gång ett litet barn föds är ett stort ögonblick.....Och så detta enorma lidande mödrarna får utstå.....en tortyr som är obeskrivlig, men, som är unik för varje individ som genomgår den....I går startade ännu en förlossningsserie på TV 4. Självklart satt jag bänkad, inte minst för att min yngsta syster Gill nu har gått en vecka över tiden på sin tredje graviditet......Lilla gumman, jag tänker på henne hela tiden....!Gårdagens TVprogram var extra känsligt för mig eftersom en av de visade förlossningarna var ganska lik min egen då min äldsta son kom till världen......Ett kämpande med värkarbete, epidralbedövning, total utmattning, barnet började må dåligt och allt avslutades med ett katastrofsnitt........Jag var tårögd framför tvapparaten.....Denna dramatik, rädsla, lättnad och LYCKA då allt avlöpte väl.........varje gång ett mirakel.
Jag vet att de flesta inte orkar läsa mina lååånga texter, men, jag skriver ändå! En annan sak som jag förundrats över det senste dygnet är facebook. Jag har ingenting emot "fejjan" vilket somliga inte kan förstå. det är liksom coolt att vägra gå med, att förakta de som ÄR med, ja, ni vet hur snacket går.....Men, jag tycker att det är ett utmärkt verktyg för kommunikation, att hålla kontakt med vänner från förr och nu i alla delar av världen....MEN.......självklart kan också jag ha synpunkter på vad som är okey och inte okey att lägga upp på internet.....Somliga tänker sig inte alls för, det ska gudarna veta! Jag är möjligen en av dem! haha
Privatlivet, eller i alla fall det privatliv vi vill att andra ska se, eller det privatliv vi vill ge sken av är sant fläks ut på ett i vissa fall osmakligt sätt.....för vem som helst att beskåda.......Vi har, eller tror oss ha en inblick i andras privata sfär, en tillgång aldrig tidigare skådad i världshistorien......
Vi kan, ofta både i ord och bild följa en skilsmässa, en förälskelse, en bakfylla, en arbetsdag, en hemmakväll framför tv:n, ja, you name it!
Senast jag reagerade var då foton av en nyförälskad, nyskild kvinna i min bekantskapskrets lades ut på fb.
Jag tänker på hennes fd man. Hur ONT det måste göra att SE dessa foton! Självklart kan han välja att INTE titta, men det är inte en mänsklig reaktion.....många i hans bekantskapskrets har ju sett bilderna, självklart drivs också han av det mänskliga i att vara nyfiken......Jag kan bara tänka mig in i hans läge.....huuuua! Att behöva beskåda detta....! Men, som sagt, vem är jag att döma!? Å andra sidan vet jag ingenting om dem! Vad som orsakade skilsmässan etc etc. Självklart förstår jag hennes nyförälskade önskan att visa hela världen hur lycklig hon är, sådan är ju kärleken, självisk, hänsynslös och alldeles, alldeles underbar.........
Privatlivet, eller i alla fall det privatliv vi vill att andra ska se, eller det privatliv vi vill ge sken av är sant fläks ut på ett i vissa fall osmakligt sätt.....för vem som helst att beskåda.......Vi har, eller tror oss ha en inblick i andras privata sfär, en tillgång aldrig tidigare skådad i världshistorien......
Vi kan, ofta både i ord och bild följa en skilsmässa, en förälskelse, en bakfylla, en arbetsdag, en hemmakväll framför tv:n, ja, you name it!
Senast jag reagerade var då foton av en nyförälskad, nyskild kvinna i min bekantskapskrets lades ut på fb.
Jag tänker på hennes fd man. Hur ONT det måste göra att SE dessa foton! Självklart kan han välja att INTE titta, men det är inte en mänsklig reaktion.....många i hans bekantskapskrets har ju sett bilderna, självklart drivs också han av det mänskliga i att vara nyfiken......Jag kan bara tänka mig in i hans läge.....huuuua! Att behöva beskåda detta....! Men, som sagt, vem är jag att döma!? Å andra sidan vet jag ingenting om dem! Vad som orsakade skilsmässan etc etc. Självklart förstår jag hennes nyförälskade önskan att visa hela världen hur lycklig hon är, sådan är ju kärleken, självisk, hänsynslös och alldeles, alldeles underbar.........
Återhämtning
Måndag, en ny härlig jobbvecka ligger framför oss, härligt! Tid för återhämtning!Jag var ledig lördag & söndag, ledighet tär på krafterna! Haha
Vi var på parmiddag hos goda vänner. För fem år sedan köpte de hus, vi har sedan dess pratat om att komma å titta på huset och umgås......det tog fem år innan det blev av, men SOM det blev av! Eller, som jag sa till värd
folket: "När vi väl kommer, ja då STANNAR vi!
Efter en läcker trerättersmiddag, goda samtal och sällskapsspel drabbades jag av akut trötthet vid ca 01.30. Det senaste 12dagariradarbetspasset tog ut sin rätt.....Jag la mig att "vila" på deras soffa........
Kring bordet fortsatte diskussionerna till...........06.30!!!!
Nollsextrettio ramlade gubben min ner i soffan, utslagen..........Vi vaknade sedan upp till en mittpådagen gassande sol, härlig brunch, taxifärd hemåt med stopp för att avhämta yngste sonen hos sina kusiner, hem...........soffan, VM-femmilen och Vasaloppet på TV, hämtpizza och återhämtning i ryggläge heeeeela dagen och kvällen,
och jag kan bara konstatera att det TAR och TÄR på krafterna att vara ledig! :-)
TACK kära vänner för ALLT!
Det kommer ta ett par dagar innan balansen är iordningställd!
Sportlovskul...or NOT!
Jag och min gubbe vill, som alla andra föräldrar, att våra barn skall ha ett härligt sportlov!Men....Vi fixar och trixar, byter pass och slutar tidigare/börjar senare på jobbet för att kidsen ska kunna vara LEDIGA och känna att de har LOV denna vecka.....MEN.....resa bort på en skidsemester är de facto i stort sett en omöjlighet och DET skapar enormt dåligt samvete, man känner sig som en usel förälder som inte ser till att barnen får sig en tur till fjällen......Men faktum kvarstår, de ynka fem veckornas semester räcker inte till för alla skollov!
Sommarlov, jullov, påsklov, sportlov och så detta, på senare år tillkomna höstlovet.......
Vad ska man göra! Tiden räcker inte, pengarna finns inte för att finansiera lovresor och dagliga aktiviteter vareviga lov, det gåååår bara inte!
Jag tror att många föräldrar känner som jag....man vill såklart sina barns allra bästa, men räcker inte till.....Å andra sidan kanske vi bara har för höga krav på oss själva?!
Är det inte också väldigt värdefullt för ett barn att få följa med mamma eller pappa till jobbet en dag?
Eller, att "bara" vara hemma tillsammans en hel dag, sova länge, äta frukost i lugn och ro, ingen stress, hinna lyssna på vad barnen har att berätta, kramas, slippa klä på sig och gå iväg någonstans........
Det är egentligen inte vi själva, barnen, eller deras önskningar som ställer dessa krav på oss, det är "den nu gällande vi är så perfektaföräldrarnormen" som gör det......Dagens föräldrar ska vara så in i helvete duktiga!
"Titta på mig, vilken bra mamma jag är, mina barn får göra massor! De simmar varje lördag, åker på skidresor på sportlovet, till Thailand på jullovet, är leeeediga heeela sommaren, firar påsk i Åre, höstlov med dagliga kulturella upplevelser........." Men.......är det för deras eget egos eller för barnens skull de gör allt detta??? Jag vet faktiskt inte!
Hinner dessa "Bror Duktiga" föräldrar KRAMA sina barn, titta på när de uppträder, lyssna på dem, titta dem djupt in i ögonen och tala om för dem hur mycket man älskar dem......Jag vet inte det heller....men jag hoppas det.....
Det jag kan ge MINA barn är villkorslös KÄRLEK och all min tid och uppmärksamhet då jag har möjlighet.....
Jag talar om för dem, (allför ofta enligt dem) hur mycket jag älskar dem......att de betyder allra, allra mest för mig i hela, hela, hela, hela, vääääääärlden......Jag kramar, pussar och gosar så fort jag kommer åt.......
Ibland tror jag att dagens föräldrar stressar, i bästa välvilja, sina barn med för mycket aktiviteter.......Detta på bekostnad av barnens egen initiativförmåga........det är nyttigt, tror jag, att ibland ha tråkigt och "ingenting att göra"........då tvingas man in i att själv komma på någonting, hitta på något, fantisera och fundera......Man kan ju faktiskt också hinna med att leka med en kompis! LEKA, och bara låta fantasin flöda......!
Ja, som vanligt låter jag bara tankarna fara..än hit, än dit.....Idag är det sista dagen på sportlovet för denna gång, båda mina grabbar är hemma just nu, den stora ligger fortfarande och sover efter en utekväll igår, han är ju 18 nu! Den lilla har precis ätit sin grötfrulle och ligger i soffan, under ett gosetäcke och tittar på Cartoon Network....Jag har tagit en hemmadag innan jag klver på kvällspass kl: 15.00.....Vi är bara hemma, men, vi är tillsammans! Jag hoppas och tror att bara DET är värt en hel del!
Kulturell & Kulinarisk
Kulturell & Kulinarisk skall Linas och min resa till FLORENS bli!
Vi ska äta gott, titta på konst och alla sevärdheter vi hinner med. Lite shopping kan det ju också bli....vad vet jag....hahahaha, klart det blir shopping, det är ju två "shoppoholics" som reser tillsammans!
Florens....jag har så himla länge drömt om att åka dit. Nu blir det verklighet, äntligen!
Sitter på jobbet, har en liten rast, drömmer mig bort.....
Någongång vill jag åka på romantisk resa, med min gubbe förstås! Då skulle jag vilja ha det riktigt lyxigt, en feeet plånbok, bo på det bästa, mest romantiska hotellet med typ en sådan här säng:
Det vore fint det!
Men, skämt åsido, man behöver inte det mest storslagna för att skapa romantik....igår hade jag en date, en romantisk date.......med.............min man!
Efter tolv år tillsammans kan jag fortfarande känna mig nyfärälskad i honom, visst är DET härligt! han har hörsammat mitt desperata rop på hjälp då jag höll på att gå under av vardagaens vedermödor och gråa tristess....och vet Ni vad, det är BRA att bli påmind om att det man har inte är för alltid givet, att man måste vårda, värna och vara rädd om det!
Detta är någonting som man ständigt måste påminna sig själv om, ta vara på det man har. Vara lycklig för det man har, inte vara olycklig för det man INTE har! DET är nyckeln till att ha förmågan att känna sig riktigt, riktigt glad och lycklig, det är vad jag tror i alla fall!
Ciao Ciao Italia!
Jag ska ut ur Sundbybergsbubblan!Jag ska vidga mina vyer, på lite avkoppling, rekreation, mys, mat, shopping och vila!
Jag och min underbara vän Lina har bokat en resa till Florens, en långweekend, fyra dagar i Florens, Italien med världens bästa vän, hur underbart är inte DET så säg!
Torsdagen den 19:e maj åker vi, det ska bli såååå hääääärligt......Men jag har inte tagit in det riktigt ännu, att det faktiskt är SANT! Jag har inte varit utomlands på SJU år! Måste skaffa nytt pass, mitt har gått ut för länge sedan och det har ju inte funnits någon anledning att skaffa något nytt....förren NU!
Min man drar till Berölin i början av april, så det känns rättvist att också jag ska få se annat än gatorna i den lilla, lilla staden där vi bor! Ciao!
Tristess
Usch, jag är låg, tycker inte att någonting är roligt. Livet har ju sina "ups-and downs", så är det ju, en bergodalbana av "good&bad". Men denna grå, grå, grå, grå transportsträcka tar musten, lusten och livet av mig! När man, som jag, dessutom är inne i en livs/ålderskris, ja, då är det sannerligen tungt!Förr hade jag kanske en dag av hundra då jag kände mig totalt missnöjd med mig själv då spegelbilden gav reflektion...NU....det motsatta, EN godkänd dag av hundra! :-(
Usch, vad jag gnäller på mitt utseende, det är nog egentligen inte DET som är problemet, så kokett är jag ju inte inte!.....Väl!!!!???? Hjälp, är jag så fåfäng? Nej, det är jag egentligen inte, det finns, såklart andra, bakomliggande orsaker, men det är lättare, mer konkret att gnälla på yttre attrubut än inre.....
Jag känner mig inte eftertraktad, åtråvärd, behövd, saknad och längtad efter.....
Min gubbe därhemma, ja, jo, men, i sanningens namn, han höjer inte direkt på ögonbrynen då han ser mig....jag är "en vana", någon han ser vareviga dag......år ut och år in.....så....spännande är jag ju inte för honom direkt...
Tror han längtar efter "fresh meat"! Av lojalitet och kärlek (!) till mig avstår han förstas att smaka annat...men.....ÄR det verkligen så man ska leva?
Vi vet ju alla att parförhållanden, äktenskap är en konstruktion för samhällets väl och bestånd, men för oss, de stackars människorna, är det verklgen det bästa? JO, jag trivs i mitt förhållande, känner, kärlek, trygghet, värme och närhet...men, vi människor behöver kanske, möjligen någonting mer för att må bra.....att lösa detta dilemma, utan att såra någon annan, ja, DET är en helt annan femma!
Vet Ni vad, jag tror att jag är trött! Skulle behöva semester, vila och rekreation, hämta kraft och nya tag, vardagen kan ta kål på den bäste. Men det är skönt att "gnälla av" sig lite!
