25 år har gått sedan mordet på statsminister Olof Palme....tjugofem år! På dagen.
 28:e februari 1986.
Alla vi som kommer ihåg vad som hände för så länge sedan, vi minns också EXAKT var vi var, vad vi gjorde och vad vi hade på oss när vi fick beskedet om att Palme hade blivit skjuten.

Jag var hemma, hemma i min första egna lägenhet, en nyproducerad stor fin etta med snedtak, sovalkov, stort kök och badrum. Jag hade lagt mig, hade på mig ett vitt nattlinne, telefonen ringde och Kurre, (en av mina TRE STORA KÄRLEKAR) ringde, han bara skrek, "Palme är skjuten....sätt på TV:n".....Jag trodde att han (som vanligt) drev med mig, "Nej, men sluta nu, jag måste sova, lägg av"....Men det är sant! Sätt på TV:n, jag kommer över!!

Mycket riktigt, på Sveriges television spelades sorgemusik och rapporter inkom om att statsminister Olof Palme blivit skjuten på öppen gata i centrala Stockholm, på Sveavägen....!!
Det var overkligt, fullständigt surrealistiskt......detta händer bara inte i verkligheten, inte här, inte HÄR I SVERIGE!

Kurre kom, han var helt uppjagad, hade varit i Stockholms city under kvällen, i närheten av mordplatsen....

Vi satt uppe och var helt tagna...mållösa.....


Idag, 25år senare, är mordet fortfarande olöst.....
men det finns i allra högsta grad kvar i vårt medvetande, den dagen då Sverige förlorade sin oskuld! Känslan av att känna sig helt trygg försvann för alltid.

Kurre.....några år senare föll också han offer för ett våldsdåd och finns inte längre på vår jord....men också han för alltid bevarad i mitt minne.

Jag är med i facebook. En ung vän till mig hade i sin statusrad lagt ut någonting liknande: "Gilla detta inlägg så skriver jag i din logg hur vi känner varandra"....Jag gillade inlägget å han skrev: "En snäll gammal tant jag bott granne med och känt länge".....GAMMAL TANT!!!!!!!!

Det är så djävla svårt att begripa och ta in i sin lilla skalle att, för unga människor ÄR jag en, kanske inte urgammal, men, ja, en gammal tant, en kärring, en äldre dam, en kvinna i ÖVRE medelåldern.....obegripligt, jag är ju inte en dag äldre än 27! I MIN skalle ÄR jag 27, tror aldrig att jag blir äldre....möjligen klokare, men inte äldre.....Detta med åldrandet har varit i mina tankar på senaste tiden, kanske för att jag snart fyller 49, nästa år "the big 50"......Pratade med en god vän om plastikkirurgi, hur olika den kulturen ser ut i olika länder....men, jovisst, det skulle vara najs att se piggare ut, lyfta ögonlock och stram till huden i ansiktet, se yngre ut helt enkelt, men, samtidigt.....att frivilligt lägga mig under kniven känns INTE som ett smart drag! Har man, som jag, genomgått operationer av andra orsaker så är det inget man bara frivilligt gör och dessutom betalar en satans massa pengar för....Jag vet inte....hade jag mera cash skulle jag ändå, kanske, möjligtvis utsätta mig för den risken..jag vet faktiskt inte, jag dömer inte heller de som väljer att göra det...

Det svåraste, som jag upplever, med att "bli gammal, det vill säga att åldras, det är detta med att bli/vara OSYNLIG! Jag har skrivit om det förut, men tar upp det igen....Jag är osynlig....FINNS JAG???

Från att ha varit van vid beundrarblickar och uppskattning är man plötsligt en dag OSYNLIG....övergången är svår, det ska villigt erkännas....det är dock inte så att jag är vansinnigt fåfäng och egentligen någonsin har behövt detta, men nu, då det mycket sällan inträffar, så saknar jag kanske det.....ALLA behöver ju för faan bli SEDDA!

Jajaja, jag har vänner som uppskattar mig för MIG, för den jag trots allt ÄR, men ändå......jag märker hur människor ser på mig utan att SE mig, det är inte en angenäm upplevelse...
Ibland kan jag inte känna igen min egen spegelbild heller, vem ÄR hon, den äldre kvinnan som tittar tillbaka på mig i spegekn? VAR ÄR JAG?

Jag tror jag befinner mig i en ålderskris just nu, på gott och ont! Jag skulle VERKLIGEN INTE vilja vara yngre, men.............INSE detta, alla Ni som är yngre än jag, inuti mig finns jag! Samma tjej, med samma drömmar, önskningar, behov och laster, lite mer klok än tidigare, fortfarande inte speciellt streetsmart, men likadan inuti då som nu....kommer alltid att vara det!I morgon är det måndag, har jobbat, jobbat, jobbat hela helgen....känns tungt just nu men det ska väl gå, det måste det ju!

Har idag varit på Mammografi, tuttröntgen igen....Är så tacksam över att vi, kvinnor i medelåldern har förmånen att bli kallade var 18:e månad för en check up....Har några väninnor som drabbats av detta hemska, den stora ångesten: The BIG C.

Men, då jag nu i mars fyller 49år så kommer jag att kallas till undersökning mer sällan, med 24-månadersintervaller, betyder det att mina tuttar, mitt liv är mindre viktigt för att jag är lite äldre...eller...

Har precis haft vattenaerobicpass, detta trots att jag VERKLIGEN INTE borde, mår, som sagt, inte hundra, bihålorna som vanligt...Svettades som en gris, men det var kul! Älskar mina positiva glada elever, gammal som ung!Solade också en stund i solarie, trots att jag inte borde det heller....men jag fööööös så in i vassen, svettningar och frysattacker om vartannat...feber? Vet ej, går på ständig dos av alvedon eller dylikt, NOT GOOD, not good at all......men....så är nu i alla fall!
Ser ut som en helstekt kyckling efter att ha somnat i solarietJajaja.....inte ett rätt denna dag alltså!

Men, ikväll ska jag på informationsträff på BRIS. Har anmält mig som volontärarbetare för dem. De tyckte att mina utbildningar och erfarenheter passade dem, så jag är kallad till info + intervju. Kan man hjälpa ETT ENDA BARN i nöd, ja, då är det värt all tid i världen.....det finns så många barn som far illa, det är hemskt! Det lilla, lilla var och en av oss kan göra är värt mycket....

Alltsedan jag återigen förlöstes med kejarsnitt då min yngste son kom till världen i augusti 2001 har jag ett BIG HANDICAP. Jag måste ständigt och jämt KISSA!

Jag blir inte bara kissnödig, jag måste gå på toan inte nu men NU!
Jag kan inte hålla mig, jag kissar på mig, det är hemskt!

Det är inget fel på muskulaturen i underlivet, jag är stark och kan kniiiipa, men, knipa ihop urinblåsan, DET GÅR INTE!
Jag har varit på massor av gynundersökningar samt hos urologer, de hittar inget fel, det verkar som om de inte tror på mig då jag säger att jag ibland måste gå upp tre, fyra gånger per natt.....
Men det är inte det värsta, det värsta är att jag ständigt måste planera, orientera mig, vart jag än ska, vad jag än ska göra: VAR FINNS NÄRMSTA TOA? Omutifallatt jag måste gå.....Måste alltid gå i förberedande syfte, kissa INNAN det bli akut, då är det kört!

Min man förstod inte riktigt allvaret i detta han heller, men det gör han nu, han fick en brutal visshet om läget då vi var på väg till landet i bil....Jag sa, jag måste kissa, du måste stanna snart...han ignorerade, körde ett par kilometer till. Jag sa: Du MÅSTE stanna snart, jag kissar på mig! Han sa, du kan hålla dig i några minuter till......men ICKE! Jag kissade på mig! Han blev både chockad och galen........Men, nu FATTAR han!
Säger jag att det är dags så stannar han numera bilen!

Varför berättar jag detta? Det är ju "skämmigt"!
Jo, det är ett handikapp det inte talas högt om, det är belagt med skam och äckel, vaddå kissa på sig, det gör ju bara bebisar och gamla kärringar......

Nej, jag har inte blöjor och nej jag luktar inte urin....jag har lärt mig att leva med detta, att planera mina aktiviteter utefter tillgång till toaletter utan alltför lååång kö.
Jag drar mig faktiskt för att  gå ut och dricka öl på ställen med köbenägenhet på toa, vilket innebär att jag nästan aldrig går ut, och då jag gör det måste jag ställa mig i toakö lååångt innan blåsan signalerar "nödig".....INTE kul!

Något hände, någonting "skars av" vid kejsarsnittet, det är min teori.....men varför är det ingen läkare som tar detta på allvar? Det har gått snart tio år sedan det hände, jag har lärt mig att leva såhär, men det begränsar min rörelsefrihet på ett sätt som inte är kul, minst sagt!

Just nu känns det som om livet är en enda lååång transportsträcka till VÅREN!
Denna kyla, halka, snö och is tär på mig, på oss, på livet. Jag orkar inte längre! Alla går och snörval, hostar och däremellan drabbas var och varannan av vinterkräksjukan. BLÄÄÄ! Gode Gud, låt mig slippa kräksjukan! Jag har spyfobier. Får nära döden upplevelser, vill inte, vill nte, VILL INTE!!!
 Till och med döda ting, som till exempel bilar protesterar nu mot kyla, jora min bil startar snällt varje morgon, men det knakar och protesteras i skruvar och muttrar, den VILL INTE!

Meningslöst att gnälla, men då kylan bara är jobbig och ställer till det, ja, då ÄR den helt meningslös!
Skillnad vore det om man hade möjlighet och TID att ägna sig åt vintersport! Vilka ljuuuvliga tider man hade det då! Herregud, varje dag i skidspåret, både utför och på längden....DET vore härligt!

Att denna tid på året var ledig och bosatt i typ Dalarna där jag var i helgen. Magiskt vackert med perfekta skidförhållanden (förutom kylan då, risk för frostskador i ansiktet) Men....tänk en fjällstuga, öppen eld, schyssta skidor, bra bacar och preppade spår. DET vore nåt! Men här sitter man nu, fast i stan med jobb, jobb, jobb.....

Skitiga gator och berg av snövallar......I morse när jag skulle inhandla en smoothie på Konsum låg det dessutom en färsk spya på affärsgolvet! IIIIsssscccchhh! Någon stacakre hade väl blivit akut sjuk, men fy så viiiidrigt, det blev ingen smoothie, utan en akut färd till närmsta toa och hand DESINFEKTION över både händer och ansikte, man vet aldrig vart de där spyångorna kan ta sig in å smitta! Nej, nu orkar jag inte mer! Goodbye!

Hemkommen igår efter en härlig helg i Leksand hos min bror och hans fina familj.

Väl hemma möttes man av ett mycket förkylt läge...."Ni kvinnar ska inte snacka om att föda barn, när en MAN är förkyld kan man snacka om smärta&sjukdom"......Ja, Ni fattar va!? Min man är förkyld=Dödssjuk!

Detta är inget hån eller ett misstroendevotum mot honom......Det är säkert så att feber & förkylning TAR & TÄR mycket mer på den manliga delen av befolkningen, eftersom den kvinnliga står på benen med samma sjukdomsbild och liknande symptom alltemedan MANNEN, den starke, ligger däckad, sjukskriven och väldigt, väldigt ynklig......

Jaja, läget är, minst sagt, förkylt på hemmaplan. Försökte muntra upp honom med paket/presenter på köksbordet som han skulle se då han vaknade, han fyller nämligen år idag, fyrtiofyra gubevars.....Å lite gladare kanske han, trots allt, blev....

Sitter själv här och snörvlar, tar treo, var tredje, var fjärde timma för att palla med trycket i bihålorna.....men det törs jag inte knysta om.....vill inte gnälla om mina "förb......e" bihålor nu igen!

Men, jag hade en vansinnigt trevlig helg, DET kan jag leva gott på länge!
Det stundar också friskare, ljusare tider...........hoppas jag!

Det sura är att jag inte kan/bör träna just nu.....Då kroppen knappt orkar ta sig ur sängen är det inte läge att plåga den vidare med en massa järnskrot på ett gym, det är inte speciellt smart!

Så, det får bli en lugn hemmakväll, om än en förkyld sådan.......

Idag har min lillebror Rickard en BIG BIRTHDAY!
Bästa Bullen har en biiiig Birthday!! Lilla Rickard fyller 40år FYRTIO ÅR! Det är inte kloooookt, jag kommer ihåg när han föddes....

När vi växte upp var han världens snällaste lilla kille, känslig och med ett hjärta av guld. Jag kommer ALDRIG glömma då han, när jag som sjuttonåring flyttat hemifrån, hade blivit dumpad av någon kille, ringde hem till familjen och stortjöööt....Då tog lillebror cykeln, gasade i full fart hem till mig för att trösta, satt på min säng och tittade förtvivlat på sin storasyster som bara grät o tjöt....Jag tittade upp på honom........tårarna rann utefter HANS kinder....så känslig...så fin.....! Då var han åtta år! Mitt smeknamn på honom var "Bullen", som kommer ifrån "Lilla gubben", så, idag 18/2-2011 är han inte RR (Rickard Reimer) utan BB som har en BB!

Åren gick, han började resa med sin idrott, BASEBOLLEN, var borta i årataaaaal.
Jag skickade choklad, snus och godis från Sverige till Australien, USA och Syafrika.....

Han gifte sig, skaffade tre fina söner, vilka nu alla är idrottskillar.

Vi gled ifrån varandra med tiden....men, som alla mina syskon gör, bor han för alltid i mitt hjärta.

Han är streetsmart, har byggt upp en egen framgångrik rörelse i Leksand tillsammans med sin vackra fru Marie.

Idag fyller han fyrtio och Dala Tidningar hade nedan reportage om honom.

http://www.dt.se/familj/article900368.ece

Love U Bro!

För en gångs skull skall jag resa bort i helgen. Hur ofta reser jag?? I princip aldrig, hur ofta har jag ont i halsen? I princip aldrig. Vad har jag nu, en dag innan resan? ONT I HALSEN! DET är lagen om alltings djävlighet! Skiiiit! Men jag skiiiiter i det! Jag SKA åka! Hur ont jag än har, hur seg jag än känner mig så SKA jag iväg! Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill!

Huvudet känns som om det är i en bubbla, snor och snörvel, host och TREO, tack för det! :-(

Sitter här, preppad med C-vitaminer, pressade färska apelsiner, treo, näsdukar, halstabletter. Har halsduk och varma skor......Viljans makt är stor sägs det, nu ska jag med viljekraft bota mig själv. Affirmera "Må bra" känslor och "Jag är pigg&prisk-symptom". Shit, jag mår redan bättre!.....NOT!

Tvålaxelva är året då klubben i mitt hjärta fyller 120år. GRATTIS!

Ville bara lägga ut det på bloggen, om inte annat så för att reta gallfeber på alla "Djurgårddjälar" Hehe

Annars då, jora, har en liten minirast på jobbet, kissåbloggpaus, skippar lunchen, måste dra tidigare för att hinna parkera bilen, byta nyckelknippa å hinna till nästa arbetsplats för dagn. Puh! Men...det funkar ganska bra, under en begränsad tid, att fara som en skottspole hitådit.

Har köpt biljetter idag till "ÅRETS PARTY", alla som gick på Lorry och Grand Garba på 1980 och 90-talet, minimiålder 35 år, det kan bli skoj! Ser fram emot det, den 18/3 smäller det!

Fick min älsklingsparfym av gubben igår på Alla Hjärtans Dag, så allt är fridåfröjd på hemmaplan.

Det går trögt med träningen....jag vill ha gymkort, men måste vänta med det till 1/3, så jag får väl göra annat så länge....trist men sant.
Jaha, fick en del fina, gulliga hälsningar å sms igår, TACK, de värmde mitt hjärta!

Ute är det solåsnö, vacker men...BLÄ! Ingé kul att köra bil i detta väglag, snöröjning under all kritik.
Mår hyfsat, inget nytt att rapportera......I helgen reser jag bort, ska bli NAJS!

I LOOOOVE SOUL!!!
Jag bara ääälskar gammal hederlig SOUL!! Lyssna och njuuut till en TRIBUTE to Aretha Franklin, en av de allra största sisters of Soul! Me like!
211213232
Uploaded by yardie4lifever2. - More video blogs and vloggers.

När jag var liten och när jag var ung firades inte Valentine´s Day i Sverige. Alla Hjärtans Dag är, precis som Halloween import-firande från storebror i väst the Unite States of America.

Jag säger inte att det är dåligt att fira, att ha en eller två extra högtidsdagar, att uppmärksamma dem man älskar och tycker om....det trrista är kommersen runt dessa dagar. Affärsidkarna jublar!

Men, låt så vara, idag är det ALLA HJÄRTANS DAG, en dag då man särskilt ska uppmärksamma alla man håller av, all de som bor i ens lilla hjärta.....<3

För mig är det många! Den närmsta familjen förstås, mina underbara söner och min gubbe, mina föräldrar, mina syskon, deras barn, mina mostrar och kusiner......LOVE U ALL!

Sedan har vi alla de andra som har en stadig plats i mitt hjärta, mina vänner! Mina fin, fina vänner! Ni vet vilka Ni är! Jag älskar Er!
Mina extrabarn, de barn/ungdomar som jag älskar som om de vore mina egna.....vissa har tagit en jätteplats i mitt hjärta, jag tror och hoppas att Ni vet det, visst VET Ni det?

Mina kollegor, mina vattenaerobicelever, mina grannar.....KRAMISAR till Er alla...

Ojojoj, detta blev nästan 2 much, men faktum är att det ÄR många jag tycker om. Mer eller mindre.....!
Men alla dessa skulle fattas mig om de inte fanns, de berikar mitt liv och fyller mitt hjärta.

Idag är jag hemma med en väldigt hostig son, men det känns bra, fint att kunna ägna all tid åt honom, på hans villkor....Det är mysigt, vi har vilat tillsammans och lyckan att sova bredvid sitt barn är svår att överträffa, när den tiden är förbi (ganska snart) kommer jag att sakna det enormt, har sovit bredvid ett av mina barn i 18år, det kommer att bli svårt att bryta den vanan, för mig i alla fall!

Längtar till vårat torp, där det nu ser ut såhär......När man som jag idag är hemma hinner man (jag) tänka så mycket, har förstås tänkt extra mycket på mina kära idag......På dem som finns och på dem som inte finns längre...på ett eller annat sätt!
Jag är så oerhört TACKSAM för allt jag har idag, min familj, mina vänner, mina jobb...När jag var ung var jag så ensam många gånger så förtvivlat ENSAM....Jag längtade efter kärlek och var less på tomma ord och relationer utan framtid...Jag sökte efter den äkta, stora kärleken......NU är mitt liv faktiskt fyllt av kärlek, kärlek av olika slag, men ändå, mycket kärlek. Jag kanske gnäller över tillvarons tristess ibland, men faktum är att jag är lycklig, väldigt lycklig. Jag har allt jag någonsin önskat mig å lite till!Å, vet Ni vad, snart är det ju VÅR! Jag kan nu njuta av det, vilket jag aldrig kunde förr, då jag var ung, och bara DET är någonting att vara väldigt, väldigt lycklig över!

Sitter å har en liten rast i badhuset. Körde vattenaerobicen i morse, härligt! Me like! Deltagarna är så entusiastiska att jag får energi som räker nästan hela den kommande veckan, positiv, härlig ENERGI! Men, samma energi sugs sakta men säkert ur mig då jag möter vissa andra människor bakom disken....Jobbar lite extra idag som vanlig badvakt/Cafépersonal å usch vad vissa människor är otrevliga! Visst, de allra flesta är vanliga, normala, trevliga människor, men en del......man sätts verkligen på prov i hur långt man kan vara "serviceminded" då man bara har lust att säga "fuck off". Jag har tagit upp det förut, men säger det igen, äckligt vad man behandlas olika beroende på VART man jobbar!
Människor är vidriga på det sättet, att behandla vissa människor med respekt och andra inte....Jag försöker att behandla ALLA människor, oavsett härkomst, yrke, plånbok, adress och yttre attribut LIKA!

Avskyr översittare! BLÄÄÄ för dem! Vilka tror de att de är?? med vilken rätt trampar de på andra människor? INGEN har den rätten, ingen!

Min man kom och var "galen" av andra orsakr, bilen igenmurad och inplogad trots att vi parkerat helt lagligt!!! Han hade fått skotta ut bilen, som hade snöhögar runt sig ända upp till fönstren, det är illa! De får väl för f-n åka efter med en liten traktor som tar bort snön, det går inte bara att skylla på att "vintern är exeptionell, hallååå, vi bor i Sverige, det brukar bli vinter å snö här....varje år!!! Kom igen, snöröjningen har i min stad varit under all kritik, åker man in i grannkommunen är det plgat, så icke på de gator i de centrala delarna av staden jag bor i...Blir det, mot förmodan plogat, så plogas parkerade fordon in.....Not Good! Bakläxa!

Gårdagskvällen var lugn, mycket lugn med TV och melodifestival, men fy va trist och dåligt det är, tråkiga, intetsägande låtar å man slås ständigt av hur litet Sverige de facto är....samma artister som valsar runt i flera program....nä, skittrist!

En väninna till mig, 42, har tagit sig en älskare 27.....hmmm, det får mig att fundera Jag skulole kunna ta mig en på 34, det är samma åldersspann.....hmmmmmvill jag det? Nä, jag har ju världens bästa gubbe hemma ju (snart 44)......Kärleken har, by the way, ingen ålder, jag bara driiiiver med Er. ;-)

Hemma.........solen skiner med full styrka, landskapet är magiskt vackert, vi är bjudna på middag hos kära, underbara vänner, sett fram emot det länge, men..........vi är inne, inomhus, hemma, sonen, vår yngsta är sjuk.......jättehostig, så......."tyvärr, vi kan inte komma samtal" till bevikna värdar, vilka redan hunnit inhandla primörer till kvällens middag, tyvärr till lilla kusinen som sett fram emot nattlig övernattning av sin kusin, tyvärr, tyvärr, tyvärr...........! Vi blir hemma med sjukt barn, hemma, en lugn hemmakväll med hostmedicin och hyr-dvd...hemma, inte på middag med underbara människor.......

Såhär ÄR livet! Livet med familj, barn, sjukdomar och uteblivna vuxenroligheter........Naturligtvis ÄR våra barns bästa det allra viktigaste, självklart prioriterar vi våra barn framför oss själva i alla lägen, och detta ÄR inte svårt, det är en naturlig del av föräldrarskapet, men ändå......ibland kan jag känna att var är VI? Vart tog VI:et vägen? När får VI tid att vara VI, han och jag, de två som en gång blev förälskade i varandra, vart tog VI vägen? Nu är vi mamma & pappa på heltid, förutom på våra respektive arbeten är vi har en annan identitet......Men VI, vi två, vi två som älskar varandra så mycket........

VI har, i snart tio år varit extremt DÅLIGA på att vårda varandra, ge oss själva TID, tid tillsammans, tid för varandra som han och hon, de två som en gång, för länge sedan fann varandra, mot alla odds, fann vi varandra mitt i alla sorger och bedrövleser lyckades kärleken så ett litet frö som växte sig starkt....

Jag kan garantera att människor i vår omgivning inte gav oss stora chanser att överleva tillsammans i mer än typ tre månader, men här är vi, inne på det tolfte året tillsammans.....Men, ska vi överleva, leva ytterligare tolv med varandra tror jag det krävs TID, tid för varandra, tid för samtal och vuxenroligheter tillsammans, tid, lust och vilja att vara VI, vi två, hon & han som en gång i tiden fann kärleken där allt annat var söndrigt, trasigt, sorgligt och fullt av besvikelser...alltså, mitt i LIVET fann vi en gemenskap, en plats för försoning, ett andrum för själen.....VI, när blir det VI igen, på riktigt.....utanför familjens strama premisser och tighta arbetsscheman......Jag längtar till den dagen, jag TROR fortfarande på att den dagen kommer då VI får tid för varandra.......och att vi DÅ fortfarande är villiga att satsa på varandra........ett tag till! En annan vacker dag, ock inte just den här idag...

<iframe title="YouTube video player" width="640" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/R55e-uHQna0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Nu har jag kaos o kolan! Mycket att tänka på! Ibland bara snurrar det, tankarna far som missiler i skallen på mig, swisch, krasch.......Tänker på allt och inget, framtiden, gårdagen, beslut och icke-beslut. Vänner, gamla, nya, blivande......Har tagit en liten paus i arbetet......Det är skönt att jobba då man har mycket att fundera över, inte tid för grubbel, men just NU tog jag mig som sagt TID FÖR TÄNK.....

Asså shiiiiiiit va åren går fort nu!
Jag skulle behöva sitta vid havet och speja och fundera, precis som far min på fotot.....!

Ute är det grå-grå-grå-snöslask-regn-grå-grå-grå BLÄÄ!!

Hur konstigt är inte livet ibland, hur litet....har nu ett litet kontorsrum i samma lokaler där jag gick en del av min grundskoletid......trampar alltså i samma fotspår som för....låt mig se.....trettiofem åååår sedan! Hur galet är inte det!!!??? Jag måste trampa upp nya stigar, göra avtryck på andra jaktmarker.....!!! Hjälp, jag sitter fast!

Nu har jag gjort det jag kunde och sagt det jag ville ha sagt....det är klart....man kan ju alltid vara efterklok, kunde kanske ha formulerat mig bättre, men, jag känner ändå, jag har gjort vad jag kunde..
"all is said and done". Nu är det inte längre upp till mig, utan till andra att bedöma om det är "good enough".

Svar får jag i slutet av mars.

Om det nu kommer ett "tyvärr", ja, då fullföljer jag signade avtal, sedan är det "tack å hej leverpastej".

Om jag inte är "good enough" för dem kan jag bli det för andra, så det så!

Det blev ingen simning idag heller, min simcoach är på praktik, jag har ingen lust utan henne! Längtar efter Marie! Kom hem nu Marie, jaja, hon är hemma, kom hem idag, men, såklart ville hon först å främst ta igen förlorad tid med pojkvännen!

Dock har jag promenerat i ca en och enhalv timma idag, det är inte det sämsta.
Åt lunch hos min älskade, höggravida lillasyster idag, det var mysigt! LOVE U Gill! Puss Puss

Efter att ha fått sooooooova ut har jag nu tagit tag i vår FETA tvätthög som legat som ett berg av dåligt samvete på ett av hallgolven....

Lördag, arbetskväll i kväll också, men det känns helt ok, imorgon är jag ledig och kan då vi..., nä städa hela dagen!

Min yngste son är hos en kompis, min äldste sover fortfarende, han var ute på en pub igårkväll, hans mor kunde inte somna förrän jag hörde att han kommit hem ordentligt vid 02.30.....

Lena Nyman gick bort igår.....snart lämnar de oss alla, alla de vi växte upp tillsammans med.....det är en svår förlust och en påminnelse om ALLTs färgänglighet.......
På måndag ska jag på en intervju som kan påverka min framtid en hel del, vinna eller försvinna, stanna kvar eller gå vidare......Än är jag inte speciellt nervös, har förberett det jag kan förbereda, resten får ge sig själv.

Ikväll blir det ett litet styrkepass på jobbet, ska dra med mig några ungdomar på ett cirkelträningspass, ska bli skoj! Nu, ladda batterierna med lite tvättstugedoft!

Idag har jag jobbat ett 18-timmarspass....och vet Ni vad....jag är inte ens trött! Vet Ni varför? Jo, jag har så himla kul på jobbet! Världens bästa kollegor, jag sväääär på Gud!

Hur är det möjligt, jag fattar det inte ens själv, jag tycker så mycket om dem, mitt/mina jobb! Just nu känns livet prima! Det är galet att längta till jobbet, men vet Ni vad, jag gör det ibland! Så ska det vara, man ska aldrig ha "söndagsångest", då är det hög tid att söka sig vidare, hitta annat, man är aldrig FAST på ett arbete! Finns viljan till förändring, VÅGA testa någonting annat!

Idag var JOJO och hälsade på på jobbet, vi är kollegor på ett av mina arbeten, jag vill rekrytera honom till ett av mina andra...(jag har ft fem olika arbetsplatser) Han är en underbar person, fantastisk med ungdomar. Det är ALLA mina kollegor, men på olika sätt, han skulle platsa i vårat team, han har någonting vi saknar, vi har annat han inte har, och det är just DET som fulländar en personalstyrka. Olikheter som kompletterar varandra.....

Nu, mitt i natten, FILMTIME!

Erfarenhet är egentligen inte det som händer dig, utan vad du GÖR då det händer.........

Blir jag klokare med ålderns rätt, med alla händelser i bagaget? I vissa fall-Definitivt JA! Hur det visar sig? Jo, just genom hur jag agerar och reagerar på en specifik situation eller händelse....Som det som hände mig idag, hade det hänt för tio, tjugo år sedan hade jag formodligen reagerat som idag, men agerat annorlunda....Därför måste jag nu ändra mitt tidigare uttalande till: Vi reagerar likadant MEN agerar, med erfarenhet i bagaget, annorlunda.....kanske mer återhållet, mer eftertänksamt.....ja, rent av mer MOGET...Är det just DET som är att bli vuxen? Att agera annorlunda på instinktiva reaktioner? U tell me!Blir vi någonsin vuxna situationen?

Ibland känns det som om jag leker vuxen, tar vuxna beslut efter moget övervägande alltemedan jag i andra situationer låter spontanitet och ingivelse styra mina steg, är alla så, eller är det bara jag? Finns det, egentligen helt vuxna människor? Eller spelar alla bara med i det stora spelet, vem agerar bäst och tar hem flest vuxenpoäng!?

Så här kan en text bli då jag bara skriver vad jag tänker, ibland tänker jag för mycket på ganska ovidkommande saker....Jag kan vända och vrida på en idé fram å tillbaka, hit å dit....Tjänar det någon nytta? Är det någon annan än jag som bryr sig? Förmodligen inte, men ändå.....Jag tänker, jag känner, jag lever OCH skaffar mig mer erfarenhet så att jag blir bättre på att vara vuxen den bild av mig själv jag vill vara.....Du kan vara just den du vill vara, fast ibland krävs det en gnutta mod och kanske en del våghalsighet, ja, i andras ögon det kanske kallas galenskap. jag tänker fortsätta tänka, fundera, agera OCH reagera och, på sikt försöka få balans mellan mitt inre och yttre liv....vem vet, det kanske händer någon dag!

Ja, visst ja, träningsblogg var det ju för tusan, nä, ingen träning idag heller! Vi sköt upp boxpasset till torsdag, så imorgon kväll blir det vattenaerobic, på torsdag TRE pass, först lunchvattengympa, sedan cirkelträning, sedan boxning, däremellan jobb, jobb, jobb å lite familylife.

Att svälja förtreten och bara hacka i sig.......Det är inte kul! Det skapar en olustig känsla i kroppen och ger sura uppstötningar i svalg och hjärna. En kalldusch för egot, en instinktiv vilja att ge f-n i allt och bara dra....eller...att stanna kvar, låtsas huka inför övermakten, bara ligga lågt och ruva på hämnd!

Detta drabbade mig idag, på två olika sätt:
Fick skäll då jag förväntade mig beröm för att, som chefer ofta uppmanar till, ta eget initiativ och visa handlingskraft.
Fick dessutom stå till svars för felaktigt beslut annan tagit.......detta på grund av att jag inte ville bränna mina kollegor!! Faaaan, ingen bra dag i min bok!
But God knows I´m Good! :-)

Som tur var avslutades den fint med trevliga samtal och stöd från nära och kära!
Men denna dags händelser ger jag bara: