Tänk vad några timmars sömn kan göra för en människa, jag känner mig NY! Men konstig också, jag mår inte riktigt 100% bra, har haft värk i hjärttrakten i ett par dagar nu, men det är säkert bara en liten muskelsträckning eller något i den stilen. Hypokondriker är jag INTE! Känner några sådana, ack och ve!
I början, när man trodde på dem, shit va rädd man blev då de snackade om hjärntumörer, "Big C", hjärtfel och annat....men nu........gäääääässssppp! Det är som i den där sagan Ni vet, Petter och vargen, har man ropat och "lurats" tillräckligt många gånger så blir omgivningen blasé!

Men hypokondri är inget skämt, den drabbade TROR ju de facto att de är döende (minst!) så lite allvarligt är det ju ändå.....och tänk den dagen det (kanske) är allvar....då kommer ingen ambulans med blåljus, inga oroliga barn för att ta farväl, ingen panikslagen äkta hälft som också måste tas om hand......

Atttjooo, nu nös jag, igen!!! För etthundradefemtioelfte gången! Prosit, jag måste vara allergisk mot någonting i min närhet, eller så är det den där förbannade hårfärgningen som spökar igen......! Shit (igen) jag MÅSTE sluta färga håret! Detta går inte längre.....Nu har jag två alternativ:

1: Fejsa verkligheten, bli gråhårig (BLÄÄÄÄ!!!)
2: Blondera håret, bli blond (kan vara spännande som min man sa :-)

Hjälp mig med råd....Vad ska det bli???

Efter en härlig, intensiv helg som avslutades med fotboll och Zlatan så kunde jag omöjligt somna inatt. Jag tror att jag var övertrött!
Men vet Ni vad? Jag går och lägger mig NU!!! Hehehehe
Sonen är avlämnad i skolan, allt är frid och fröjd, hoppas på god sömn och sköna drömmar........zzzzzzzzz

Fest igår för min älskade, stora son, min högsta vinst i livet........!
Jag känner mig lyckligt lottad, "blessed" idag! Vi har så otroligt fina släktingar och härliga vänner. TACK kära NI för att NI finns och förgyllde vår kväll igår! I Looooove U all!

Min pappa var här! "En skön typ", Mr Messerschmidt himself.....JAG ÄLSKAR DIG PAPPA!!!! JAg tror att han gjorde succé i vänkretsen! (De är inte så lättflirtade så det är ett mycket gott betyg!). Nu städar vi för fullt, fika idag, på riktiga födelsedagen för de som inte fick plats, eller inte kunde komma igår......

Nu i advents och juletid är det mycket som händer. AllaljusSTAKAR ska fram i våra fönster. Vi går på julmarknader och handlar i en massa godisSTÅND och väntar ivrigt, som små barn på dagen D, då den rödklädda farbrorn kommer med sitt TOMTESKÄGG........eller hur, "the best time of the hole Year, Christmas times is DIRTY times"....det kan man ju räkna ut med enkel matematik:

STAKE + STÅND = TOMTESKÄGG

Mohahahahahahaha "Finns det några snälla kvinnor häääää???"

Jag har fått lite "spe" för att jag varit negativ och "bitchig" i mina bloggar på sista tiden.
Vad kan jag säga om det? Jag är ingen bitch, säger bara vad jag tänker på för stunden, thats it. I verkliga livet, då jag stiger upp från datastolen försöker jag att möta mina medmänniskor med vänlighet och respekt (de som förtjänar det hehe). En del har maybe känt sig träffade, vad vet jag, men jag hänger inte ut någon med avsikt, talar oftast i generella termer. Dock tycker jag att det är "kul" att gnälla, det blir ofta reaktioner då!

På tal om skitsnack, sitter nu och väntar på fastighetsskötaren som skall komma och täta våran slummiga toalett! Det är inte tätt i rördragningarna så vi har allt som oftast en härlig stank av avlopp i vårt hem. NOT Najs-Bajs!
Roligare kan man ha en fredag, men jag klagar inte....

Idag skulle min yngste son ha haft med sig ett ljus att ställa på sin skolbänk så som är brukligt i de lägre årskurserna i adventstid.....mamma glömde det!!!! Min son var besviken på mig och jag är arg på mig själv! Jag vet att sådant är så VIKTIGT i den åldern! Att man kommer ihåg ljus, bad-och gympakläder, läxböcker etc....Barnen skäms annars, inte för sig själva, men för sina föräldrar! Jag ska skärpa mig, jag lovar! Jag brukar verkligen inte glömma sådana viktiga saker! Please forgive me!

I morgon ska vi ha fest här hemma för äldste sonen, ser mig omkring i kaoset av leksaker och upphängd tvätt, och begriper inte hur vi ska hinna "få fint"....men det brukar lösa sig, bara man gasar igång....så, det är väl hög tid att göra just det nu.....

I går var vi strömlösa i sju (7) timmar! Ett elavbrott som varade mellan 14.30 - 21.30. Precis när jag skulle rassla fram alla våra elljusstakar, så pooof! Den tiden på dagen, denna årstid är det ju redan mörkt.
Men det kanske berodde på att fler än jag pluggade in sina stakar i detta "advetsljusstakarnas land" J.Gardell).
Nåväl, krass som jag är ringde jag gubben och bad honom köpa middag på McD. för "man vet ju aldrig hur länge vi är utan ström!" Så......vi fick en härlig middagsstund tillsammans i skenet från massor av levande ljus.

Stora sonen blev rastlös, drog till en polare MED EL. Vi andra tre hade en jättetrevlig, mysig kväll tillsammans!
Brädspel, högläsning ur både "Harry Potter" och Expressen samt, inte minst, mor i huset fick massage på onda axlar av både liten son och man!

Mannen och sonen gick till sängs före 21.00, jag satt och läste i skenet från levande ljus....hur mysigt som helst! Måste erkänna att jag blev lite besviken då strömmen slogs på.....
Vi kanske borde införa en strömlös kväll i veckan!? Det skulle kanske lösa både energifrågan och "tvinga" familjer att umgås på andra sätt än de är vana vid.....Ingen dum tanke!

Ni har väl inte kunnat undgå att se de vidriga filmerna från våra svenska grisuppfödares slaktgrisstall!!! Nyheterna har visat dem om och om igen....Såååå vidriga! Skitiga, sjuka, trångbodda grisar som lever bland sina döda kamrater och äter på deras kadaver! Skrämmande, upprörande och det får oss alla att ställa frågan: "Ska vi verkligen ha JULSKINKA på julbordet i år?" De kan ju vara uppfödda på grislik!!!

Självklart kommer de allra flesta att ha det ändå, för så är ju vi människor...traditionens makt är större än hemskheterna i hur grisarna har levt sina korta liv......Vi kommer säkert också ha skinka i mitt hem, för vad är julen utan den? Men, men.....EGENTLIGEN borde man bojkotta slaktgrisuppfödarna i detta land och i allafall inhandla en skinka "not born in Sweden"....Det största grisarslet var (förstås) en uppfödare som dessutom var ordförande i "Swedish Meat", de som ska garantera god kvalitet och god levnadsstardard på vårat kött...Är jag förvånad? Svar: NEJ!!! Girigheten, falskheten och dubbelmoralen har än en gång segrat i de svenska företagen!

Men allvarligt, man kanske skulle ta sig en funderare....lyssna lite mer på min yngste son, som en dag satt och grät vid matbordet då vi serverade Pasta med SKINKsås: "Men, vad är det lilla gubben, varför gråter Du?"
-Mamma, jag tycker inte om grisarsle!!!

Han har för tillfället slutat att äta gris, vår lille "muslim"", detta var låångt före de dagsaktuella skandalbilderna från grisuppfödarna.....

Men frågan kvarstår, mer aktuell än någonsin: ÄR GRISARSLEN någonting att ha????????

Två killar och en tjej ~22 står och pratar i en rökruta på en krog.
Kille 1 (ser nedstämd ut): Jag får inte röka för min flickvän.
Tjejen (upprört och ivrigt): Va?! Men herregud! Vad sjukt! Min pojkvän får runka hur mycket som helst! Han får fan runka mig i ansiktet om han vill!
Killarna tittar chockat på tjejen.
Kille 1: Alltså röka. Jag sa “jag får inte röka för min flickvän”.
Tjejen spärrar upp ögonen och ser ut att skämmas ordentligt.

Nu har jag varit negativ ett tag, spytt ur mig min galla...Så NU är det hög tid att vara positiv!!! Eller hur!! Hehehe :-)

Men...VAD ska jag skriva om då da???? Hehehe, bara skojade! :-)

Jag har så otroligt fina vänner! De är inte så himla många, men de jag har de är de bästa BÄSTA!!! Jag är så extremt tacksam för att DE finns i mitt liv! TACK kära NI! Dessutom har jag en underbar familj, jag är en rik människa helt enkelt! Det är så himla skönt!

Shit, det går trögt att skriva nu då jag bestämt mig för att vara positiv hela vägen! :-)

Jo, jag har två mål i livet varje dag:
1. Att lära mig någonting nytt.
2. Ett gott skratt!

Nio dagar av tio uppnår jag dessa mål, det är härligt! Jag helt enkelt bara måste få SKRATTA och känna att jag, på något sett, om än aldrig så lite, LÄRT mig någonting!

De största lärdomarna är oftast kostsamma på ett eller annat vis, det må vara hänt. Det är de värda.
Skrattet har en otroligt helande och läkande effekt! Visst har det! Så länge man har (galg)humorn kvar så finns det hopp om livet! Nä, nu ska jag läsa lite! Jag vet, jag är en lyxlirare, och det är sååå djävla hääärligt (ibland)!

Det finns också de som alltid tycker att deras sätt är det bästa och enda sättet att leva. Deras åsikter är de allena rådande, tycker någon annorlunda, är de "dumma i huvudet eller "loosers"!
Deras barn är de bästa sötaste ever. Deras val av partner oöverträffat. Deras prioriteringar i livet oslagbara........
Tycker någon annorlunda, och dessutom har maaage att säga det, ja, då är den personen "idiot" per definition.
Dessutom tycks de ha ett inneboende behov av att klanka ner på sina medmänniskor: "Ja, men kolla på den där idioten, vilken jävla looser och har du sett hans ungar??? Heeelt ouppfostrade. Och frugan sen da, en korkad bimbo!"

Min undran är......hur mår de egentligen? Vem i hela världen har gett dem rätt att andas ett enda ont ord om sina vänner, grannar och arbetskamrater? VAD vet de egentligen om dessa personers liv....NADA och ingenting!!!!
De måste må djävligt dåligt! Deep down VET de att de gjort FEL val, gått FEL väg....men, att erkänna ett misstag? No WAY, hellre dööör de! De kör i högsta hastighet mot vägs ende, trots att de anar att vägen bara leder till.......INGENSTANS....men har man slagit in på den vägen så har man! Att backa och vända är otänkbart, för vad är man då....jo, bara en enkel människa med fel och brister, precis som alla vi andra.......

Det finns människor som ALLTID kommer försent, passar ALDRIG en utsatt tid. De finns också de som ALLTID glömmer bort födelsedagar, Mors-och Fars dag, löften.......
Deras ursäkt är ALLTID: "Ja, men jag ääääär sådan, jag kan inte passa tider eller komma ihåg allting".....
Jävla skithögar! Oftast kommer de undan med det också, folk i deras närhet och omgivning bara skakar lite roat på huvudet och säger: "Ja, men Du känner väl honom/henne hon bara är så och har alltid varit glömsk"......Precis som om det är en egenskap såsom att ha mörkt hår och blå ögon. Nä, skärpning, skaffa en klocka och en kalender som alla andra, det är oförskämt nonchalant att alltid komma sent och inte minnas sin mors födelsedag.....Skithögar!

Tre killar ~17 sitter och pratar när en av killarna kommenterar kompisens jacka.
Kille 1: Du ser ut som en sådan där eskimå!
Kille 2: Va, vad är eskimå?!
Kille 3: Men du vet, eskimås!
Kille 2: Mås, är inte det en fågel?


Såhär skulle vi säga om dem i badhuset: "Gås! Blå Gås!" Eller hur Crille!!!:-)

Kände mig som sagt låg idag....fick ett par värmande ord av en vän...och mår nu mycket bättre! Tänk på det!!!! Sååå lite kan göra såååå M Y C K E T för en medmänniska! Ett vänligt ord, ett leende, en blick i samförstånd...på ytan ingenting...MEN det kan göra stordåd inombords.

Vi känner ju alla till det uttrycket "less is more", i de allra flesta fall är det så sant, så sant...

Jaha, vad gör jag annars idag då, jo TVÄTTAR såklart! Ska gå en sväng på stan och leta födelsedagspresenter till min son.....min stora son. När jag frågade vad han önskade till sin födelsedag var det enda han sa: "En mössa". En mössa, herreguuuud! Det har han redan fått, en jättecool, av sin syster, de är båda snygga i sina dreads och de har nu likadana "krukor", COOLT!!! Men snacka om att den killen är anspråkslös......"Men mamma, jag vet inte riktigt, det blir bra med vad som helst"......Skillnad är det med den lille, hans önskelista till jul är längre än kassakvittona från Ullared!!!

Innerst inne VET jag varför jag är lite låg......JAG FÖRVÄNTAR MIG EN URSÄKT! Men.....det lär inte hända! SÅ det är bara te å stänga locket NU till det där och GÅ VIDARE! Sesåja MARSH!!!
Men jag vet, jag kan vara låååååångsuuuur då någon gjort mig en oförrätt...jag kan ruva på hämnd....."om det så tar tusen år, men en vacker da, då djävlar ska den där djävulen få se."...!!!!

För tio år sedan, när jag blev ihop med min kille, var det en polare till honom som sa (min kille har berättat för mig) "akta dig för fan, hon é ett riktigt psykfall".....Djävligt taskigt sagt! Inte bara mot mig, utan också mot min kille som har all rätt i världen att bilda sig en egen uppfattning, eller hur!!! Tänk om han varit svagare till sin karaktär än vad han är, då hade han kanske lyssnat till polarens "goda råd".......
Jojo, varför denna sk polare sa detta kan jag inte riktigt förstå......jag, i min enfald, trodde att vi var goda kamrater...men, men...där ser man.......men hur som helst......detta är dock inget jag ruvar på hämnd för, för VAD kan jag göra??? Tycker han så så tycker han så, men det tråkiga är att JAG trodde att vi var riktiga vänner...
Men....uppenbarligen inte.....!
Sådant, bland annat, gör att man får lite svårt med TILLITEN! Att lita på människor, det gör inte jag i första, andra eller ens tredje taget, å det kan ju tyckas lite sorgligt, men så är det!

Ännu en sömnlös natt med kli, kli, kli på eksem......men...jag skall härda ut! Jag är envis som en röd gris! No grey´s in MY hair!!!!!

Exakt EN månad kvar till julafton.....!

Känner mig "låg" idag och jag vet inte varför......känns som om luften har gått ur mig. Det har, det kan villigt erkännas, varit mycket anspänningar i samband med turerna kring min förra arbetsplats, och nu, då jag (nästan) fick som jag ville.....ja, då släppte DEN bördan, skönt som fan visserligen....men sen då????

Jag är trött. Trött, trött, trött! Ingen, som inte varit direkt inblandad, kan förståååå hur mycket detta har kostat mig, inte bara i engagemang och tid, utan också emotionellt. Var det värt det? Svar JA!!!  Men ändå....
Det bästa är kanske att de som trodde att jag var en "lallare" som bara gnällde på min chef etc kanske Nu fattar att jag inte bara "inbillade" mig saker och ting....och det är ju bra.....men.......
Det är också så många jag är djupt besviken på. Ja-sägarna, de ryggradslösa, "kappvändarna"......men vad hade jag väntat mig? Var och en värnar sitt eget skinn....så väldigt få står upp för vad de verkligen tycker och tänker, (all cred. till DIG svägerska Aaaaaaa, DU säger alltid var Du står i en fråga, rakt och ärligt! GoGirlGo! )

Vi ska sedan inte tala om "falskingarna", de som kontaktat mig i sken av att de bryr sig, enbart för att "luska", fy faaan säger jag till Er!!!
Just nu känner jag mig less på den stad jag bor i, skulle lätt kunna tänka mig att flytta, för VAD håller mig kvar här egentligen????? Ingenting! Dessutom trivs jag inte så bra, har inget direkt umgänge här.....
Men barnen då, ja, jo det är klart...de trivs.....

Nä, fy vad negativ denna utläggning blev, men så är det ibland, det är bara och hacka i sig!

Jaha hur djävla dum får man bli! Omåttligt uppenbarligen!!!
Jag vet att jag är allergisk! Jag VET att jag får eksem i hela hårbotten och på i stort sett hela kroppen då jag mörkfärgar mitt hår.......Tror Ni att det avskräcker mig? I C K E ! ! ! Jag tonar och färgar, slingar och färgar igen. Jag är nämligen extremt fåfäng då det kommer till bortmotandet av det grå!

De första gråa hårstråna kom redan i typ tjugofemårsåldern! Är man mörk, som jag, så syyyns de också tidigt!
Min morfar var vithårig redan i trettioårsåldern...DET FUNKAR INTE, inte för mig!!! Jag vill, kan, pallar inte att vara gråhårig! Så är det bara....inte nu och inte om hundra år! Larvigt? Kanske! So What??? Jag kanske skulle blondera mig istället, det skulle funka.... Då det är ett medel, pigment i alla mörka färger som jag inte tål....fabrikatet på färgmedlet är av ringa eller noll betydelse, det är själva färgen!!! Det sägs ju att "Blondes have more fun"...så, vem vet!
Nej, fan heller, håller ju bekant på med omläsning av boken "Blonde" (shit vá BRA den ÄR!!)den blondinen, Marilyn hade det inte så skoj.....Och, jag vet, jag vet, jag vet...jag skulle bara skita i det, låta naturen ha sin gång...men det vägrar jag!!! Tidigare har jag ondgjort mig över "things we people do" för att hålla oss/SE unga ut...opererar, botoxerar, svälter oss på dietkoster och fettsuger......Men, i ärligheten namn.....OM jag hade pengarna.......skulle jag kunna låta bli??? Förhoppningsvis ej göra kirurgiska ingrepp, men lite botox här, een lätt fettsugnng där....Jag har sådana där "hängande ögonlock" som gör att man ser trött ut, DET kan man få bekostat av staten om man finner det handikappande .....det är jobbigt att öppna ögonen!  och det äääääär det ju....eller!!??

Nu ska jag skriva om ett trivialt ämne, men det är någonting som irriterar mig till galenskap ibland. INGEN i mitt hushåll, förutom underteckand, byter soppåse i köket. Det spelar ingen roll hur många gånger jag påtalar för dem att "en soppåse kan inte bli mer än full, byt !" Näääärá! Det går inte in i deras skallar!

Jag har experimenterat med att själv försöka LÅTA BLI att byta då den svämmar över, tror Ni att de plötsligt får en snilleblixt och kommer på vad de ska göra??? ICKE! Då får skräpet helt enkelt ramla över kanten och ner på golvet under diskbänken.....sååååå djä...la äckligt!!!

Detta kan ju tyckas vara ett litet problem, ja, det är det förvisso i relation till annat i vår värld, MEN, varför ska det vara så svåååårt för familjemedlemmarna att hajja??
Detta är en "issue" som pågått i tio år nu!!! Kommer ihåg då jag precis träffat min kille. Han bodde då i sin ungkarlslya inne i stan. Efter ett tag började jag sova över, började då märka att hans soppåse alltid var översvämningsfull.....på den tiden, ja, då log jag lite ömt, tömde påsen, satte i ny och tänkte bara "åh, lilla gubben"....NU, tio är senare, då han, efter en miljon tillsägningar, fortfarande låter sopberget växa, ja, då är det inte lika gulligt längre, det är en källa till irritation!!!!

Ni vet, det är som det där med sittringen på toa....men DEN diskussionen har jag gett upp, lever man som ensam tjej med tre grabbar, ja, då är sittringen ALLTID uppfälld!!!

Ska börja en sopstrejk idag! Hur mycket det än svämmar över så skall jag ICKE byta påse, jag ska vara stark, bestämd och målinriktad. UPP TILL KAMP MOT SOPORNA I DETTA HUSHÅLL!

Tänder ett värmande ljus i mörkret för alla som behöver det.
Idag var en dag fylld med glädje och sorg....som livet självt.....Vi firade en födelsedag och fick senare ett bud om ett dödsfall i släkten....jag tänder ett ljus för hans närmaste, för dem blir livet aldrig detsamma igen.....

Snart en ny arbets-och skolvecka, vi går in i adventstider och julen närmar sig. Julen är fin tycker jag, jag gillar julen, men...för många är det årets värsta högtid, en tid då ensamheten blir mer påfallande, mer kännbar, mer outhärdlig för "alla andra" har det ju så bra......eller!? Tänker också på alla de, för vilka julen är ett helvete med alkohol, fylla och bråk. Hur många barn som får sin julefrid krossad djupt in i själen....

I år ska vi ha en extragäst vid vårt julbord, en kollega till min gubbe, han är nyskild, det är inte "hans tur" att ha barnen och han räds ensamheten....vem skulle inte göra det!! Hos oss är han varmt välkommen!
Jag hoppas vi får vara friska i jul, så att inte "svinis" slår sina klövar i oss (har grisar klövar???). Barnen är vaccinerade, men inte vi, gubben å jag....Det vore f-n så trist att ligga febersvettig och skaka då Kalle Anka önskar God JUL, och tänk va ungarna skulle bli besvikna, nä fY!

Förra julafton avslutade vi kvällen hemma hos goda vänner, jättetrevligt! Vi får se hur det blir i år....

Jag känner mig sorgsen.....jag vet att många jag håller kär är väldigt ledsna just nu.....mina tankar går till dem.

Tre kvinnor ~30 sitter på tunnelbanan och samtalar. En av kvinnorna pratar om hur hemskt det är med otrohet.
Kvinna 1: Jag skulle aldrig kunna vara otrogen mot Rikard. (Tystnad) Nej, jag menar Jonas!

Nu ska vi på kalas, 32-årskalas, gubbens sköööna syrra Aaaaa fyller år! Min äldste sons favorit. När hon precis hade tagit körkort var de ute och åkte en sväng, min son var då ca 10år....Aaaa svor och skrek åt medtrafikanterna att hon skulle skjuta ner dem med k-pist, och var allmänt "cool" i min sons ögon....han hade aldrig träffat en vuxen som sa det hon sa och agerade som hon gjorde, efter det har hon en given plats i hans hjärta!
Hon äääär de facto en urskön typ, säger och gör precis vad som faller henne in å det gillar jag!!! Hjärtat på rätta stället å god som GULD! Grattis kära svägerska!

Efter det hoppas jag det blir söndagsmyyyys hemma med familjen....göra färdigt veckans läxor först förstås och sedan en bra rulle som vi kan se tillsammans. Söndagar är najs!

Jaha, idag skiner solen....och ALLA snackar om det!!! Booooooring!!! Ja, visst, hittills i november har Svedala bara haft 18 timmars sol, men idag är solen närvarande och skinande över hela landet och då är det det enda vi talar om! Åh....det är ju sååå vackert väder, solen skiiiiiner, jag måste uuuuut! Jaha, solen skiner.....so what! Vá fan är det med Er svenskar? Är Ni uppvuxna här så borde Ni veta att i november månad så är det allt som oftast grått och mulet, solen "sover", det är sällsynt med soliga dagar.....så VAD är problemet!!! Jaha, solen skiner idag, kul, kul, men såååå djävla märkvärdigt är det inte. Har vi verkligen ingenting annat att tala med varandra om? Måste solen skina för att vi ska gå ut??? JAG går då ut i alla väder, sol eller inte, jag bryr mig inte så djävla mycket om det.........

Har hittills haft en toppenhelg! För en gångs skull är jag ledig söndag, det känns ganska skönt faktiskt, lördagen blir annorlunda.....Båda sönerna var ute på annat håll, så jag och min man fick vuxentid tillsammans mitt på dagen.....= NAJS!!! Vi tag den tillvara! Det gäller att ta till vara varje minut, när man som vi har barn i så olika åldrar och dygnsrytmer!!! Hehe! :-)

Nästa lördag ska vi ha FEST för stora sonen som fyller 17. Han vill ha släkten här + kompisar till oss som han tycker extra mycket om...DET är trevligt tycker jag, att han, sonen, vill att VÅRA kompisar ska komma då han fyller år! Men så är det ju väldigt "sköna lirare" också!!! Han bjuder också egna vänner, men väljer sedan att fira med sina polare på "annan ort".....å det fattar man ju....då vill han ej ha föräldrarnas "vakande öga" över sig......
Man kommer ju ihåg hur det var, i den åldern......

Så, vad händer ikväll då? Ja, nu ska jag göra min "never ending" syssla=vika tvätt.......sedan kommer väl grabbarna hem å det blir käk och snack vid matbordet......lördagsfilm maybe......I feel fine!!!!

Två såå vackra människor! Kärlek är vackert! Eller hur!!!! Är jag banal/barnslig? Ja! Å jag står för det!!! Jag TROR på kärleken!!!
"Den sanna kärleken besegrar allt"
Tro, hopp & kärlek, men störst av dem är KÄRLEKEN!!!

VICTORY! Fick ett glädjande e-postmeddelande nyss....och en suck av lättnad och känslan av att ha handlat alldeles rätt infann sig i mitt medvetande, det kändes befriande! Att sanningen tycks ha segrat....

Ni som följt min blogg vet att jag avslutade mitt förra arbete med att ifrågasätta versamheten i allmänhet och dess ledning i synnerhet.....nu är ledningen avsatt! Ledningen får gå!

Jag är dock inte förmäten nog att tro att MINA synpunkter var avgörande, möjligen var de bidragande till helheten. Inkompetensen har bekräftats av ledningen själv genom slarv, felaktiga beslut och via svårgheterna att ta någon form av kritik. I stället för att lyssna, ta till sig, har ledningen gjort sig av med "obekväma" individer på ett eller annat sätt. Men, likväl, i min bok är detta en "seger", jag känner mig nu ännu mer rakryggad, jag tog inte skit, jag var ingen liten lus, jag stod på mig.......Jag har vuxit som människa känns det som, en härlig känsla! Visserligen fick jag betala ett ganska högt pris för det, men....., SO WHAT!!!!

Måste erkänna, jag är ju inte mer än människa, att mitt förakt för de som inte sa någonting, bara vände kappan efter vinden nu är ännu större och en känsla av triumferande skadeglädje gör sig till känna hos mig.....jag gillar det inte, är inte stolt över att känna så, men......det kan de gott ha, rövslickarna!!!!

Mest glad är jag för att min kollega, som så grymt fick lämna arbetet efter 20 år för att bli omplacerad då HON ifrågasatte....att HON nu, kanske, kan få lite frid i själen och känna sig aningen upprättad! Jag hoppas det...

Skrev i någon annan blogg att min man sagt att jag gillar att vara "on the edge".....har tänkt på det där.....Det stämmer. Gillar att balansera på avgrundens rand, släppa taget om skyddsräcket och stolt säga till den som vill lyssna "Look at me! No hands, no hands!"

Jag behöver utmaningar. På jobbet, i förhållanden, i livet........annars blir jag uttråkad........less.......likgiltig......
Jag är VAN vid att "struggla", att saker och ting inte bara flyter på..."pengar rullar in som det ska, det går bra nu (RAP-Petter) Det är inte min melodi precis!. När jag hamnar i Status Quo, ja, då vet jag inte riktigt VAD jag ska göra.....då måste jag utmana tillvaron helt enkelt. Och för att åter dravla om detta med lycka, så har jag också varit djävligt rädd för att vara föööör lycklig....."so what if I break down" är inte helt sant då Du varit där ett antal gånger, man vill inte dit igen.... till botten.Man kan till och med sluta tillåta sig själv att känna genuin lycka, "för den tar ju ändå alltid slut!".....

Men det där med att gilla att vara "on the edge", det är intressant tycker jag......jag kanske borde ha blivit bergsklättrare eller något i den stilen???

Nu när jag lärt mig hur man lägger in YouTube direkt i bloggen (TACK, älskade Angelina!!) ska jag "plåga" Er med ännu en UNDERBAR låt med en av mina favvisar: Thåström

Nu i november firar jag och "min kille" tio år tillsammans. 10 bast! Det kunde ingen tro va!!!
Jag gissar att vi var högoddsare i bekantskapskretsen! Säkert förekom vadslagning, "Jag ger dem tre veckor till". eller hur Eeeeeeeeeeeee?! Hehe:-) Shit, va fel de hade! Det är så härligt att man kan överraska sin omgivning, de TROR att de VET så mycket om en......men Gör de det? Hur många människor känner dig egentligen, deep down? Väldigt få, om ens någon skulle jag vilja påstå.
Tio år...tiden har gått fort samtidigt som det känns som en evighet. Vi har gått igenom mycket tillsammans, både svår sorg och stor glädje.  Nu vågar jag påstå att vi är-förutom ett  par- de allra bästa vänner. Vi har KUL tillsammans och det är viktigt! Senast igår kväll skrattde vi så där hjärtligt tillsammans som  bara  riktiga vänner gör!
Ett skratt från hjärtat, utan  falskhet och  ironi. Ett gott skratt.  Jag tycker om att han kan få mig att skratta på det viset, lika förbannad kan jag bli på honom när han är sur, som tur är, händer det inte så himla ofta nuförtiden......

Jag hoppas att vi kan fortsätta ha KUL tillsammans. Fortsätta vara intresserade av varandras åsikter, fortsätta längta efter varandra, fortsätta bråka.....att vi aldrig börjar ta varandra för givna.....och, även om vår relation skulle upphöra, kunde fortsätta att vara goda föräldrar och känna respekt för varandra och fortsätta älska......

Det är så konstigt tycker jag att vi människor kan dela vårt liv med någon i flera herrans år och sedan bara avsluta och gå vidare....som om ingenting hänt.....en märklig egenskap.....De jag älskat (väldigt få) i mitt liv, ja, de älskar jag fortfarande, och kommer alltid att göra så, ÄVEN om vi nu har skilda liv och andra relationer....... I still love them.....varför skulle jag inte göra det?

Jag har lekt med tanken på hur mitt liv skulle bli OM mitt nuvarande förhållande tog slut...detta är rent hypotetiskt, jag går inte och funderar på att göra slut, men what if......(ursäkta far, men jag gillar att blanda in svengelska!:-)

Förmodligen skulle jag bli förbannat ensam! De vi nu umgås med är i huvudsak min gubbes polare, så de skulle ju försvinna.....barnen, ja, min stora skulle ju bo med mig, men han har ju startat sitt eget liv redan, den lille, ja, varannan vecka kanske.....Jag skulle då sitta där, varannan vecka helt solo och helt stekt på "den öppna marknaden"! För, hallå, hur attraktiv är man?? Medelålders tant i sina bästa år söker trevlig herre för bekantskap....
Nätdejting, nja, jag vet inte, är för feg, eller för misstrogen, det kan ju vara en psykopat! Träffa någon på krogen? Men hallå igen!!! Om jag aldrig gjort det då jag var ung och "vacker", varför och HUR skulle det gå till nu!! Nä man skulle vara solokvist helt enkelt, och HUR KUL ÄR DET på en skala till 1-5? 
Och förresten, vad är det för män man har "tillgång till då?" Det lär ju inte vara några heta hunkar som står i kö och dreglar, utan medelålders män som sett sina bästa dár för x antal förhållanden sedan, med barn, bekymmer och skilsmässor i bagaget....men det hade väl bara varit och "KISAT OCH KÖRT PÅ", eller hur! Just detta med att kisa och köra på är det nog vad de flesta redan gör! De vägrar att se klart på tillvaron, rent krasst fejsa sin egen tillvaro, det är för jobbigt helt enkelt, jag fattar det....man är ju inte mer än en liten lort i universum.....

P.S uttrycket "Äh, det är bara att kisa och köra på" kläckte en kille på badhuset idag, bara sådär!  I Lööööv it, Klockrent, eller hur!!! Vi gapskrattade flera minuter och jag sa att jag skulle använda det i min blogg, and I did! D.S

www.youtube.com/watch?v=7Mt7Nfq1CJc

I just wanna be happy- Jag vill "bara" vara lycklig....jag har funderat mycket på det där med lycka idag......

Kommer Ni ihåg, då man gick i lågstadiet, många hade en sådan där bok "Mina klasskamrater" där alla i klassen skulle fylla i längd, vikt, familj, syskon, intressen......en av frågorna var "Vad vill du bli när Du blir stor".
Jag hittade en av mina gamla böcker....på frågan hade jag svarat: LYCKLIG!
Vad får en sju-åttaåring att svara så? Alla andra hade svarat typ: "Filmstjärna, polis, flygvärdinna, men jag skrev "Jag vill bara bli LYCKLIG....." Var min önskan förmäten, redan då för ca fyrtio år sedan....var jag olycklig??

Har ofta hört att jag alltid var glad som barn, men var jag verkligen det?? Jag minns inte.....Vad fick mig att önska mig LYCKA! Visste jag redan då, att mitt liv, på gott och ont, i mångt och mycket skulle handla om ett sökande efter lyckan...

Men FINNS den, jag menar finns den så som vi drömmer om att den ska vara? Naturligtvis har jag många gånger upplevt lycka, det är inte det.....men själva tillståndet.....jag, vet, jag vet, jag vet, jag har bloggat om detta tidigare, detta med "flow", lycka och innebörden i detta begrepp...

Banalt, men låten "happy" har fått mig att tänka än mer..."So what" har varit mycket av min livsfilosofi, min man har sagt att jag gillar att ligga på "the edge".....Jag har ofta tänkt just "so what", Jag tog en chans, kanske misslyckades jag, kraschlandade, blev sårad...MEN....jag försökte i alla fall!!!!
Jag måste hitta MIN väg, göra MINA val, det kostar på, men v-a faaaan, är man en människa eller en mus???


Bara "safa", ta den mest bekväma vägen......och kanske missa livet...Ja,ja, har fått kommentarer såsom "det är inte bara att kasta sig ut, ta klivet, göra en jordenruntresa och TRO att Du blir glad var dag" Nä, det tror inte jag heller, men, likväl, allför många (också jag ibland) orkar inte bry oss! Vi nöjer oss, "jag har det ju ganska bra"
Men det är, för mig, inte good enough! Jag ville det då, jag vill det fortfarande, BLI7vara LYCKLIG, So what????

Hallå, ursäkta alla dessa YouTube-länkar, men jag MÅSTE dela med mig!!! Denna låt med Winnerbäck har jag skrivit om i en tidigare blogg, men den är sååå klockren! Det ÄR mitt liv i ett nötskal!!!!

Nu har min underbara Angelina lärt mig hur man lägger YOUTube direkt i bloggen!!! TACK!!!!!

L Y S S N A !!!

So what if it hurts me! I just wanna be HAPPY!!!

Ju mer jag hör, desto mer övertygad blir jag- Jag har gjort alldeles RÄTT!- Fan, va skönt att slippa en del människor! "Ta ingen skit" som Grynet så klokt sa!

En vän till oss krisar i sitt äktenskap, han sover hos oss nu.....för att försöka få distans, vila och ett lyssnande öra. Jag lider med honom. Vet hur det känns då "allting rasar"....Det är fruktansvärt!

Då någon Du älskar sviker, då den Du älskar inte älskar tillbaka......det gör så ont, så fruktansvärt ont!

Varför slutar man älska någon, eller gör man verkligen det?? Kan kärlek "ta slut"? Nu menar jag äkta, riktig kärlek....Förälskad är en sak, men kärlek.....Jag vet inte....

Vår väns situation rör också upp känslor i mig, känslor jag haft. Känslan av total maktlöshet, förtvivlan, sorg, svartsjuka och, ja, galenskap! Hur man kan säga saker man inte menar, göra sådant man annars bleknar av att tänka på......krypa, böna, be, såra, håna, förnedra.....Kärlek och hat är så närbesläktade. Du kan ju inte hata någon Du ej bryr dig om...Det gör ont i mig bara av att tänka på dessa saker. Känslan av att inte vilja/orka gå hem....önskan att ALLT var annorlunda och ältandet "vad gjorde jag/vi för fel...." Finns det någonting svårare i livet en en mänsklig kärleksrelation??? Varför kan det vara så svårt att vara sann mot sig själv?

Har börjat läsa om Joyce Carol Oates (ICKE biografiska) roman "Blonde" om Marilyn Monroe. Denna bok är av många på vår jord utsedd till "världens bästa bok" och jag är benägen att hålla med! Oates är fö en av mina absoluta favvoförfattare alla kategorier, om DU känner för en härlig läsning, köp/låna den. En riktig tegelsten, men det är du glad för, att det är mycket av det goda! Jag njuter då jag har en sådan bok i min hand....

Mötte en gammal kollega då jag varit och lämnat min son i skolan, det gör fortfarande ont.....visssa saknar jag jättemycket! Jävla skit! Jag vill inte känna såhär längre!

I natt kunde jag inte sova, bara skruvade på mig, tankarna snurrade...Va jobbigt det är då, eller hur!

Har Ni kollat min Poesi-sida än då? www.bamboramas.blogg/poesi
Har lagt ut några favvisar, fler blir det vad det lider. Har sett att jag fått ett uppsving av läsare av min blogg, det är kul! Män/killar har också hittat hit, det glädjer mig! Jag blir så glad varje gång jag får en kommentar ska ni veta!

Om min fästman é dum något mer, då ringer jag hans rörmokar/brottar kollega igen! Så att han får en sådan här färd i luften!!! För på bilden flyger +100Kg och 192cm i luften! Så det så! :-)

För övrigt har jag haft en strålande BRA DAG!!! Härligt!!! Fina meddelanden från min kära Maria, och andra bloggläsare. Utvecklingssamtal med min äldsta son, idel LOVORD!!! "Han är sååå fin, han är sååå duktig, han är en tillgång till skolan" Jag är så STOLT!!!
Min yngste var tapper som en riddare då sprutan mot "svinis" togs, lika stolt var jag då!

Jag är en alldeles ypperlig mor och person om jag ska ta till mig alla lovord idag! H U R R A för mig!!!
Jag kanske ger gubben en luftfärd ändå, fast på annat vis.... Hehehehe :-)

Så här kaxig är min ynste son INTE nu!
Vi ska strax gå till skolan, han ska vaccineras för "svinis".... Han har varit lite orolig, så vi tog en lugn morgon tillsammans. DET är härligt, att kunna göra så, ta sig TID!!!!
Det kommer att gå så bra, så bra! Jag vill också ha en spruta, vill inte ligga sjuk i juletid....men vaccinet är ju alltid SLUT!!! F-n, va illa skött denna sk "massvaccination" är skött, bedrövligt! Hur skulle det gå vid RIKTIGT allvarlig epedemi??? Törs inte tänka på det....

Sedan ska jag till min äldste sons gymnasium för terminens utvecklingssamtal, det ska bli spännande. Han är en riktig MVG-kille, så jag förväntar mig bara idel lovord, som vanligt!!!Va härligt det är då det går bra för barnen!
Mannen min sliter & släpar som vanligt! :-)
Jag är trött, kan inte sova på nätterna...går från säng till säng (vi har ett extrarum). Tänker, ältar och funderar på livet i stort & smått...läser, glor på TV.....ibland skriver jag.....tycker om dessa nattliga timmar dock....de är MINA!!! Tyst och lugnt i huset, alla snusar (utom tonåringen förstås)....Jag ska nog ha ett kvällsjobb, det är ju då jag är piggelin!

Tack för kloka kommentarer på min förra blogg, kul att  också killar/män läser!!!

SKITSUR :-( var jag på gubben igår! Han var en riktig grinolle hela helgen förresten, "utarbetad", som han själv sa.....medans jag bara sitter hemma å bloggar så får han slita i sitt anletes svett, MINSANN!!! "Att Du inte tar å städar å tvättar lite istället för att blogga hela dagarna" var hans sura godnatthälsning igår,,,jojo!!!! Jag göööör ju inget annat än just....TVÄTTAR & städar, I´m a fucking housewife now!!!!!
(FYI en blogg tar ca 5min att skriva)
Jag har tom lagat mat!!!! Flera dagar i rad!!!! Illa, Illa I L L A!!!! Detta kan inte fortgå längre, jag måste ha ett "riktigt" jobb!!! Domestic life, ja, visst, gärna för mig, förutsatt att jag får ligga på divanen och läsa, käka praliner, gå och träna, på massage, manikyr och pedikyr...lite shopping now and then of course!!! Men detta, att vara någon djä....a underbetald städtant åt familjen...Nä, nä, nä!!!!

"Ja, men vaddå, DU går ju hemma hela dagarna, du kan väl bla, bla, bla!!!" Bla, bla bla my ass!
Att jag sedan jobbar kvällar, helger å ditten å datten, det glöms liksom bort.......konstigt det där......

Vi är sams igen såklart! Han kom med mössan i handen å sa förlåt......det är ju så livet är i en familj, eller hur, lite tjafs å sedan blir man förhoppningsvis snabbt sams igen.....Det är då man SLUTAR bråka som man skall BÖRJA oroa sig på riktigt! Så länge det finns glöd finns det hopp! (eller hur pappa & Anki! :-) :-) :-)

Men detta är en påfrestning i ett förhållande, helt klart. Det blir maktförskjutningar och balansen rubbas...."Ja men va f-n, det är ju jag som drar in pengarna".....eller "när Du skaffar ett jobb kan du göra det"......Jag skulle vara mycket värre mot honom, om rollerna var ombytta, det vet jag! Jag skulle säkert göra listor på allt som skulle fixas hemma åt honom å sååååå illa har inte jag det!!  Men...jag vet fortfarande inte vad jag vill.....såren från avslutet från min förra arbetsplats har ännu inte läkt riktigt........Jag tror det beror på att jag nog aldrig tidigare lagt ner mer engagemang, både yrkesmässigt och känslomässigt i ett arbete tidigare...och jag fick aldrig ens en klapp på axeln, "well done"....Jag förväntade mig inga guldmedaljer, men ett erkännande då jag VET att jag lyckades där andra misslyckats......men det kanske var just DET som var problemet!? Nåväl, nog om detta, tiden kommer "bevisa" att jag hade rätt och kärleken jag fortfarande får från "mina" barn/elever DEN kan ingen ta ifrån mig!

Men VAD ska jag göra? Kom med tips!!! Jag vill ha utmaningar, lära mig saker, göra någonting helt nytt.....
Ja, jag kom på det! Kassan på Coop! Det har jag inte provat ännu!
Annars, ja, vad kan jag säga, jag börjar vänja mig vid detta "jobba när andan faller på"liv, här & där, köra lite gympa, vända på dygnet, ta en tupplur mitt på dagen, pigg som en lärka den här tiden på kvällen (23.41 pip)....
Jag lever i samma rytm som min äldste son nu! Jag é fan stan´s äldsta tonåring! Uppe halva nätterna, men uppe med tuppen ändå, helt slut på helgen å sover då halva dagarna, ibland hela.....shit, man blir bara yngre å yngre!

Hasta La Vista...Baby! Vi hörs en annan dag, i en annan månad, i ett annat liv.....!

Jaha, det var den helgen det! Är det nåt å längta efter??? Swish! Gone! Bästa stunden på helgen är isåfall fredag kväll.....2 härliga dagar framför sig, eller?! Lördag, oftast en massa "måsten" å sen så är det söndag igen...hoppas Ni inte har ångest nu.....Jag har vattengympat, nu är det kalasdags för min yngste son. Han vill att jag ska vara med, så kalasdags för mig också! Tjoho!

Om två veckor är det första advent, och då fyller också min äldsta son sjutton, 17 år....jag säger som alla föräldrar, tänka sig vad tiden går......det var ju "nyss" jag fick honom! Sjutton år....den dag han föddes var det också första advent, "söndagsbarn det bästa är"!
Kl: 14.07 såg han världen ljus för första gången, min lilla "skrutt"....nej, inte bli nostalgisk nu! Var ålder har ju sin charm, å det är ganska skönt med stora barn faktiskt....Nä, nu ska jag fika och gasa hemåt!

.....ska jag tro på?????

Undrar om man inte skulle ha en bakdag snart.....det skulle min man gilla!
He is "a bundaman"! HeHe

Jag
vill inte bara leva för fredagar! Jag blir faktiskt beklämd då jag hör alla lääääängta till fredá!!!!
Jag ser också på "facebook" hur sååå många skriver "änligen fredag!".....Jag vill leva alla dagar i veckan, inte se mån-fre som en transportsträcka till helgen.....att leva så är rena döden för mig, hur skall man då stå ut??? Nej, jag MÅSTE finna lika stor glädje en tisdagsförmiddag som på fredag em! Jag måste ha ett arbete jag med glädje går till. Den dagen man får "söndagsångest" är det sannerligen dags att söka sig vidare på arbetsmarkanaden! Gör det! Fastna inte i ekorrhjulets trista zombietillvaro. Man kan inte bara "gilla läget" och dö innombords av tristess och slentrian.....detta är ju ditt liv! Varje dag i veckan, f-n, glöm inte det.....! GÖR någonting åt saken!

Vet Ni btw vem Stig Larsson är?
Nej, INTE Stieg Larsson, han som skrev om Lisbeth Salander och "Män som hatar kvinnor", utan STIG!
Mannen bakom kultpjäsen "VD:n"!? Den lille blonda mannen som, enligt egen utsago, gillar unga kvinnor. (Han sa det vid något tillfälle, och det blev ett jä...a hallå i pressen). Nåväl, Stig skriver, han skriver BRA! Han har humor, jag gillar humor, sjuk humor, jag gillar Stig, här kommer ett exempel på hans texter, lägger ut fler på min poesi-blogg vad det lider! Hoppas DU får dig ett gott skratt!

Mani

Min penis är fuktig.
Jag har tvättat den.
Nu väntar jag på att raviolin ska bli varm.
Här på Kungsholmen äter vi mycket ravioli.
Vad vet jag egentligen om det?
Okay. Jag tror att vi äter mycket ravioli.
Här på Kungsholmen.
Varför tror jag det?
Ne, det gör jag egentligen inte.
Jag måste byta ämne.
Raviolin puttrar på spisen.
Nej, nu är jag där igen.
Ravioli. Ravioli. Varför skriver jag om ravioli?
Jag är tvungen att skriva om ravioli.
Det är en dålig förklaring. Vem skulle tvinga mig?
Och hur kommer penisen in i bilden?
Det låter riktigt otäckt; "penisen in i bilden".
Det verkar ju som det vore någonting sensationellt
Att jag har tvättat min penis.
Det är det inte.
Det verkar faktiskt som om jag skriver ner
Allting som jag tänker.
Gör jag? Hjälp!

Shit, vad jag saknar vår morgontidning! Livet och mornarna har blivit mycket tristare utan den.....! Vi tog ett gemensamt beslut att säga upp prenumerationen, vi hann ju ändå aldrig läsa den, bara bläddra igenom...men åhhh, vad det är tråkigt nu! Saknar att stappla fram till brevlådan, hämta den färska, varma tidningen, snabbt ögna igenom vad som hänt ute i världen, utanfär den lilla bubbla man själv lever i. Alltid var det någon intressant, välskriven artikel, oftast i Kulturdelen som jag kunde fördjupa mig i....Nu är det - om möjligt - ännu svårare att stiga upp på morgonen, nu maste man ju snacka! Vi är ju vana att sitta med varsin tidningsdel, muttra, tysta, var och en i sin egen trötthet....nu kräver det att man konverserar en aning, och DET är inte min grej den tiden på dygnet! Jag vill vara ifred, köra mina väl inövade rutiner, inget får rubbas, det är ritualmässigt. Stiger upp, sätter på kaffebryggaren, toa, väcker yngste sonen, bär till TV:n, fixar hans "frulle", lägger fram kläder & tandborste, kaffet klart, tar tidningen.......nä, just det...... nu sitter, allt som oftast, en hurtfrisk röris vid köksbordet som låtsas vara pigg  å säger"tjena kexet, glöm inte kaffet!"HAhaha, hahaha my ass! Jag orkar inte hålla på och skämta och snacka på morgonen, jag vill vakna i min egen takt!

Om jag har tur, har mannen redan åkt till jobbet då jag stiger upp. Är det taskigt att tycka såhär, nej! Jag tror bara att vårat förhållande mår mycket bättre av att var och en kör sitt eget morgonrace, för jag vill heller inte att var dag skall starta med att han träffar på min allra sämsta sida! Det skulle jag själv inte stå ut med!! :-)

Denna underbara kommentar fällde en pojke, ca 8 år här i badhuset då han steg innanför dörrarna:

Mmmmmmm, det luktar så gott här, det luktar varmt & skönt!

När kände du en sådan doft senast? Doften av någonting varmt och skönt? Klockren!

Jag sitter, ja, just det, i badhuset och skriver, har ett litet break innan jag ska köra igång med vattenaerobicpass 19.30...det är lite för sent egentligen för min egen träningsrytm...men, men....

Här på badhuset har vi en "bake-off" ugn, så det doftar allt som oftast nybakade bullar. Pojken kände det.....
Just doften av nykakat är ju något man hört lockar köpare till bostäder "as well"....Kanelbullar är, tror jag, doften av trygghet, värme och en skön, varm famn att glida in i då livet är svårt.

Doften är också vårt allra starkaste minnescentra, vem minns inte doften på landstället, första kärleken, doften från ditt barn som baby.....Jag har skrivit om doftens betydelse tidigare, men jag blev så lycklig över den lille pojkens kommentar så jag var tvungen att skriva mer om det nu. Barn kan vara så klockrena, så på pricken i sina uttalanden. En annan liten pojke, nu en stor kille, sa då han var liten och fick smaka på en härlig bakelse: "åh, det var UNDERVACKERT Gott!"

Vi vuxna är mycket sämre och fegare i våra uttalanden, eller hur...Dessutom gillar jag inte vuxna som sprider allt för mycket och många superlativ omkring sig....det klingar falskt och illa, de slösar på dem på något sett. Du vet att, om de personerna kallar dig underbar så är du bara en i mängden av "underbaringar" i den personens vänkrets...Men om samma utsago kommer från en mer fåordig vän, ja, då är den mer värd! Visst är det så!

Jag vill vara exklusivt underbar! Inte inkluderad i ett kluster!

Shit vad jag saknar Dig Maria!
Du var min kollega & bästa vän i skolan, du gav mig så mycket.
Mycket kärlek, fina ord, uppmuntran, feedback, glada skratt och blickar i samförstånd...Jag saknar Dig såååå!

Inte bara som kollega, utan som vän. Vi sågs varje dag, tillbringade dagarna tillsammans, under ett läsår till och med i samma klassrum.

Jo, visst, vi har kontakt, elektronisk kontakt. Du bor i en annan stad nu, med bebis och man och hund. Tänk Maria hur snabbt livet kan förändras....Jag är LYCKLIG för din skull!

Du var solskenet i mitt liv när annat tycktes svårt.

Jag vill vara en sådan vän som DU är.

I love U girl! Hoppas Du vet det! Du är bäst!

:-)
Å-M

Jag har en bloggsida till.....har inte kommit igång med den riktigt ännu, den heter: www.bamboramas.blogg/poesi Där kommer jag lägga ut min favoritpoesi lite nu och då. Alster av berömdheter, samt, kanske, av mig själv..... Här kommer en fin strof av Tomas Tranströmer som ett litet exempel: "Mitt i skogen finns en oväntad glänta som bara kan hittas av den som är vilse" Tänkvärt, vackert, genialiskt.....

Vilket "najs" program SVT sände igår kväll "Sommarpratarna". I lööööööved it! I sex veckor skall vi tittare få följa sommarens pratare då de, fem eller sex stycken, träffas, äter lunch och SAMTALAR med varandra. Riktigt underhållande! I går var bl a Alex Schulman med...fan vad jag gillar den killen! Mer och mer för varje dag som går faktiskt! Följer också hans blogg "Att vara Charlie" som berättar om hans vardag med bebis och familjeliv. Han har också ett webtvprogram "Schulman Show, KANONISH det med! Hursomhelst, jag gillar den killen skarpt! I gårdagens program diskuterades högt och lågt, vi fick höra korta inslag från resp. sommarpogram i radions P1 (de hade jag redan hört). Men det var bra att få en liten "reminder"....En programserie jag varmt rekommenderar! F ö hörrni, VAD ÄR DET FÖR SKIIIT DE VISAR PÅ TV???? Det är ju de facto nästan så att jag starkt överväger OM man överhuvudtaget skall HA en TV! Det finns så lite, så väldigt få program man vill se på alla dessa hundrafemtiotriljoner kanaler! Åhhhh, vilken båt de fick åka i, dessa "lyllosar" till pratare! Krugers båt! Ni vet, tändstickskungen Ivar Kruger.....Vilken båt!!!! Så vacker! Mahognyn glänste, den var sååå smäcker...DEN båten vill JAG också åka ut på havet med, dricka champagne, ankra vid en herrgårdsbrygga och intaga en läcker måltid.... när får jag det????

Nyss gjorde jag en klassiker, med kaffekopp i ena handen skulle jag dra min "mobbe" ur laddaren, fick med hela sladden, sen lossnar mobben och ramlar, ja just det, rakt ner i kaffekoppen! Smart! Nu ligger den på tork och bloggen som jag hade färdig i huvudet kom av sig.....få se om jag hittar tillbaka till den...... På senaste tiden har jag läst många berättelser om missfall. Människor berättar om sorgen, saknaden, vägen tillbaka. Otroligt sorgliga, fina, vackra berättelser om förlusten av ett barn, ja, just det, ett barn! För det är ju faktiskt ett barn dessa människor förlorar, inte ett frö, ett embryo, ett "ingenting", utan ett barn! Sorgen efter ett missfall tycks inte vara riktigt legitim, för det var ju inte ett "färdigt" barn......Nu ska jag tala om frivilliga missfall, aborter. Nej, jag är verkligen ingen abortmotståndare! Tycker att det absolut är en kvinnas (och mans) rättigheter att bestämma över sin egen kropp och graviditet. Däremot kan jag tycka att abortmöjligheten missbrukas här i Sverige. Här, där vi har preventivmedel och hög kunskap om hur, när och varför man blir gravid. Egentligen skulle ingen, förutom de verkligen berättigade, behöva genomgå en abort i vårt land....om de var mer respektfulla och försiktiga..... Abort minimeras också ibland, "ja, va fan, jag blev gravid, men det passade inte in i mitt liv just då, så jag valde att abortera, det var inget svårt eller tufft beslut"...... Nej, det kanske inte var det just då......Men hur gick det sedan då? Jag genomgick en abort för över tjugo år sedan och det går inte en dag utan att jag tänker på "min lilla ängel"....Min ängel skulle ha varit ca tjugo år nu! 20 bast! Jag kunde ha haft en vuxen dotter! Ja, jag är 99% säker på att det var en tjej! Graviditeten, innan den avbröts, var så OLIK de jag haft då jag väntat mina underbara pojkar.......Jag mådde sååå illa, det gjorde jag aldrig med grabbarna, jag blev snabbt "fet", det blev jag inte heller med mina "boys"......ja, ALLT var annorlunda, så jag tänker alltid på "ängeln" som en flicka....JAG VET, jag borde inte tänka, borde inte försöka skapa mig en bild av hur "hon" kunde ha sett ut, hur hon hade varit, hur gammal hon hade varit idag.......men jag kan inte låta bli......för hon fanns ju.....en kort tid, en kort tid FANNS hon, inne i mig, levande, ett litet liv.......initi mig....Ett liv som jag valde att avbryta.....Jag har svårt att leva med det....Beslutet var mitt, jag var säker....då! Kände ingen tvekan, ingen sorg....Jag stängde av helt enkelt! "Pappan" och jag har aldrig pratat om detta, varken då eller senare. Jag åkte ensam till sjukhuset, genomförde ingreppet, tog taxi hem, vilade ett dygn eller två, sedan var det inte mer med det, trodde jag.....Detta är en livssorg jag får bära med mig. En sorg jag inte talar om, inte gråter över, en sorg som inte är rumsren. För mig är det en SKAM! Jag skäms att jag var så slarvig, att jag "stängde av", att jag inte då, såg någon annan lösning, inte ens övervägde alternativet........Jo, visst, sjukhuset frågade om jag ville tala med en kurator, "Nej, jag är säker, det behövs inte" var mitt svar.....då! Jag har egentligen ALDRIG talat med någon om detta, men hon finns här, ständigt i mitt medvetande, min lilla ängel.

Tvättstuga, - Check! Bäddat - Check! Lagat Middag - Check! Diskat - Check! Läst - Check! Skrivit - Check! Ringt de jag skulle - Check! Läxläsning - Check! .......då var det dags för tisdagsmys! Har tänt levande ljus, bytt om till bekväma kläder, satt upp håret. Är mätt och belåten, barnens läxor för dagen avklarade...... NU är det MIN tid på dagen! MYYYYYSSS! Ikväll ska jag titta på SVT 1 kl:20.00, då sommarpratarna från P1-sommar skall diskutera vidare....Lyssnar alltid på dem, DET, om något är sommar för mig....."Picture it"....Rött torp med vita knutar, strålande sol, öppna dörrar, gardinerna fladdrar, solstolar framme, P1 på radion......mer svensk sommar kan det inte bli för mig! Jo, jordgubbar förstås! (och en "kall") Men som nu, november, ganska mysigt....kura skymning och "bara vara"...inte illa det heller! Först en varm, sköööön dusch i vårat allt annat än mysiga badrum. Vårt hyresrättsbadrum är en SKANDAL!! Vidrigt! Katafuckingstrofigt! Grönt, gammalt slitet, äckligt kakel, flagnande väggar och tak, hur mycket man än skurar, skrubbar och sliter så blir det aldrig RENT! Det ser iaf inte rent ut! Värden gör NADA, om man inte vill ha lyxrenovering och flera tusen mer i hyra...Min man, rörmokaren, lyfter ICKE ett finger, trots stopp i avlopp och lösa handfat....Han säger: "OM7NÄR det blir bostadsrätt, då bygger jag nytt badrum, kök och hela faderullan, men nu då........????? Jag duschar hellre i badhuset! Shit, nu kom jag av mig i myset....back to it......hm....struntar i duschen helt enkelt, kryper upp i min läsfåtölj NU i alla fall, så det så!!!

Jag törstar efter någonting NYTT i mitt liv! Någonting nytt och spännande för nu känns det som om livet är förutsägbart, ganska grått och aningen trist. Nej, jag skyller inte på novembertjockan, det grå novembervädret, jag gillar hösten, det är inte det......Jag gillar inte då livet blir såhär, jag blir så uttråkad, less och likgiltig......jag skyller heller inte på arbetssituationen, jag är bra på att få tiden att gå ändå, har fullt upp med extrajobb, familj, intressen....Aldrig har väl dagarna gått så fort som nu, stiger upp tidigt, går med sonen till skolan....och vips så är det dags att hämta hem honom igen! Annat kan det var då man är "stucked" på en arbetsplats där man vantrivs, åtta timmar kan kännas som åtta låååånga år, eller hur, Ni vet hur det är! Det känns som om jag väntar på någonting...men vad? Bättre tider, eller! :-) Nä, nu mår jag mycket bättre! Tog ett litet "break", en kopp kaffe och insåg....fan, jag har det ju ganska, nej, djä...t BRA!!! Jag behövde bara gnälla lite, det är den tiden i månaden för mig, jajamensan, man är fortfarande fertil i allra hösta grad, trots att jag snart é 50!!! Hehehehe, man kanske skulle skaffa en unge till??? Nä, jag bara skojade, DEN perioden, med blöjor, barnskrik och "ga-ga", den är över.....thank God!

Min familj hyllar Henrik Larsson, vi manifesterar hans storhet med att skaffa "dreads", den frisyr han slog igenom i. Han må ha hamnat i Zlatans väldiga skugga, men Henke är "the Greatest! HENKE, we LOVE YOU....:-)

Det har varit mycket fotboll de senaste veckorna, spännande matcher och segerfirande....Slog mig därför, med förväntan ned framför TVs Fotbollsgala i kväll, och jag säger bara GÄSP!!! Gäsp! Gäsp! Skittrist! För det första; finns det ett segare popband än KENT???? Gäsp! Programledarna, med felsägningar och kläder illa valda för tillfället...GÄSP! Och...hallå, Eders kungliga högheter, vad f-n göööör Ni där???? Stackars Calle Philip, lika felsägande som far sin, han kommer att bli hånad i pressen....men....GÄSP! De två man verkligen ville se var inte där; Henke Larsson och Zlatan, när man insåg det kunde man lika gärna ha stängt av TV:n. Seger-tjejen i all ära, men.....GÄSP! Två höjdpunkter: 1. Martin Mutumba, rolig som få, en riktigt härlig, frisk fläkt! 2LAX9!!! 2. Zlatans leende på storbildsskärmen, världen skiner upp då han ler den killen! Nä, G Ä S P ! Vilken trist Fotbolls(gala??!!)kväll!

Läste en kul grej, angående firandet av Berlinmurens fall för tjugo år sedan. Storyns poäng var besvikelsen folk kände då muren föll, för bakom den fanns bara ännu mer....Tyskland! :-) Humor, men, ärligt talat, många snackar fortfarande skit om tyskar! Att de är översittare, ett herremansfolk, att DE kommer starta WW3....men, hallåååå, hur många tyskar känner de??? Min svärfar är tysk, heltysk, min svärmor halvtysk, så följdaktligen är min man 3/4 tysk! Hans far, "heltysken", är en av de mest underbara äldre män jag träffat! Såååå "trulig"! Såååå rolig! Hans far var de facto MED i WW2, men svärfar vägrar tala om kriget...det enda jag hört honom berätta var hur han, som barn, lekte i ruinerna i ett sönderbombat Tyskland, hur kompisar till honom, i leken, råkade trampa på odetonerade bomber och granater, de sprängdes i luften.....Man kan därför dra slutsatsen att hans barndomstid inte är någonting han gärna varken vill minnas eller tala om......Då "andra" talar om tyskar, då är det ofta de gamla nazisterna de menar, men hur hade det vanliga folket det? De som egentligen inte hade någonting med kriget att göra överhuvudtaget, barnen, kvinnorna....Men fördomarna lever kvar....Det tyska landslaget i fotboll till exempel, ett av de allra bästa lagen någonsin, de kritiseras och anklagas för att var "för diciplinerade", "den tyska maskinen" etc, etc...men tror Ni verkligen att tyskar är nämnvärt annorlunda än vi svenskar? Nä, inte mycket va! Jag gillar inte generaliseringar av det här slaget; tyskar är si, svenskar är så, finländare svär och har kniven i fickan (iofs sant:-).....alla, jag menar alla människor är ju förb....t olika! Titta bara på dina egna barn, kanske lika till utseendet i vissa fall, men helt säregna i karaktären, unika i sitt slag! Det är ju just denna känsla av att vara unik, ingen annan är precis som jag, som gör det så fantastiskt att vara människa! Nä, Forza Tyskland! Dessutom gör de de bästa bilarna i världen! Min allra första alldeles egna bil var en VW, en vit liten bubbla. Åh, vad jag älskade den bilen. Önskar att jag hade den kvar! Min fina lilla vita bubbla! Jag var lycklig i den bilen! 4000:- gav jag för den, la ner det tiodubbla i reparationer och parkeringsböter! Men.....ack vad jag saknar tiden i "bubblan"! Jag har haft mina gladaste skratt-någonsin-i den bilen!

Precis hemkommen efter en 1-timmespromenad i härligt väder. Mulet, men milt, fortfarande en del vackra, färgsprakande höstlöv på träd och mark, härlig, klar luft och skön musik i min iPod.....Ännu en måndag i mitt liv. Idag blir det städ-och tvättdag, i morgon mé.....livet känns just nu lite ihåligt, tomt....börjar längta efter "vettig" sysselsättning! Med andra ord; ett "riktigt" arbete! Mina extrajobb i all ära, men.....är lite låg just nu, trots promenad och endorfininjektion. Alla behöver känna sig behövda! Nu är det INGEN som saknar mig på någon arbetsplats, ingen stol står tom....Försöker se denna period i livet som en nyttig livserfarenhet, en chans till nya utmaningar, det funkar för det mesta....men inte just nu! Får ibland gliringar, typ: "Vad händer idag då, blogga, eller?" Jag försöker att inte ta illa vid mig, men det är som att ha en sticka i fingret, det går inte att helt ignorera insinuationer om att man är en "lösdrivare", a no good person. Jag är ändå glad över min blogg, den håller mig på alerten i så måtto att jag får många roliga, uppskattande kommentarer om den, å, det är ju kul......men det räcker liksom inte.....Försöker också skriva på andra projekt....men där saknar jag självförtroendet, tror jag....."inte kan väl jag skriva!" Jag tänker mycket på alltåingenting, att vara ensam så mycket som jag är just nu stör mig faktiskt inte, jag är något av en ensamvarg, trivs faktiskt i mitt eget sällskap. Dessutom VET jag ju att familjen kommer hem vad det lider.....det är ju inte som att vara ensam, ENSAM på riktigt menar jag......DET har jag varit i mitt liv, vill aldrig tillbaka dit, till ensamheten.....tomheten, saknaden, känslan av att vara "bortglömd". Behövd av ingen....FY! Tänker på alla ensamma människor, de är fler än vi kan ana. Vilken lycka det ändå är att de facto HA en familj, vänner och....ja, just det, ett arbete man trivs med!

Som sann AIK:are och sportskvinna-Grattis DIF! Kul för Stockholmsfotbollen, kul att det blir Derbyn.....Men shit, vad var det för jävla popcorn i Djurgårdens hejarklack som, när de stormade planen efter slutsignalen klipper till, knockar en spelare i Assyriska!!! Porta den killen, på livstid, "py paaaan" vilket smolk i glädjebägaren för DIF, trist för alla glada, positiva fotbollssupportrar! Tvi vale!!!! Jag har nu, efter mycket tvivel, hopp & förtvivlan tre glada killar här hemma....Ja, jag AIK:aren lever med tre DIF-anhängare, men det går bra. Grannen, vår fina, coola granne kom direkt efter slutsignalen in med firarwhiskey, tårögd av glädje.....Men nu sitter jag och hör TV:s hyllningar av DIF, såja, såja, de har KVALAT sig kvar I ALLSVENSKAN, de firar som om det var DE och inte AIK som tog GULDET OCH "The Dubblish" 2LAX9!!!! NÅGON MÅTTA FÅR DET VARA PÅ FIRANDET IKVÄLL!! :-) IDAG HAR VI FIRAT ALLA PAPPORS DAG! Med pompa och ståt firas denna dag! Mor i huset (jag) har alltid förberett med fint farsdagskort och presenter till far i detta hus....När MORS DAG skall ihågkommas är det minsann annorlunda.....då får jag PÅMINNA dem, de tre grabbarna här hemma....Det är skillnad på Kreti & Pleti minsann! Jag tror min man är nöjd och glad med sin dag. Ensam hemma med TV:n. Vilodag på sofflocket. Vi övriga familjemedlemmar har arbetat, varit på bio mm mm. Pappa behövde vila! Pappa behövde en "day off" efter allt slit och släp, extraarbete och storhandling, matlagning och......och.....och...äh....äh städning..NEJ! Tvättning...NEJ! Äh, vad var det nu igen....hm....hm....Jo, just det, han plockade SJÄLV in sina nytvättade, strukna, vikta (av mig) kläder i garderoben!!! :-) Han la sig i sin (av mig) nybäddade säng, åt på sin (av mig) nydiskade tallrik, gick på sitt nystädade (av mig) golv......Men, vaddå, vi DELAR på hushållssysslorna!!!! Han försörjer ju en bloggerska FOR GOD´S SAKE!!! :-)

Jag erkänner, jag är "missbrukare", jag är nämligen endorfinist!! Jag äääälskar känslan efter ett träningspass, endorfinerna bubblar i kroppen, du mår bra, känner dig nöjd...är LYCKLIG helt enkelt! Precis som vid andra beroenden så mår jag skitdåligt när jag inte får min dos av endorfin, när jag, i perioder inte tränar! Jag har varit fysiskt aktiv i stort sett hela mitt liv. Gymnatik och studsmatta som ung, skada, sedan gym, aerobic och vattengympa. Härligt! Är sedan drygt tjugo (20!) år tillbaka vattenaerobicinstruktör, and I still LOVE it! Bästa träningsformen ever. Jag har alla kategorier av elever; unga, gamla, vältränade, otränade, män, kvinnor, tjocka och smala! Har haft många grupper med elitfotbollsspelare....Ni kan tänka er första gången de skulle vara med, de kom med sänkta huvuden och släpande steg....dittvingade av sina tränare. De tyckte det var "skämmigt" VATTENGYMPA!! Det är ju bara för gamla kärringar och för skadade!....ICKE!!!!! Jag körde skiten ur dem! De var knäckta, glada och....positivt överraskade! "Fan, det var ju asjobbigt, och.....skitkul" Go Boys Go! Jag brukar säga att det bara är de tuffa grabbarna som vågar vara med! Det stämmer, för det krävs mod, vilja och stor självsäkerhet att kliva ner i vattnet, medverka på passet som, i vissa fall, ensam man bland en massa kvinnor. Det ÄR modigt!!!! Jag älskar mina elever, de GER mig ork, kraft och glädje. Ork att fortsätta år ut och år in. Inspiration att förändra och förbättra mig, anledning att stiga upp i ottan varje söndagsmorgon! För det är dem jag beundrar allra mest, de som varje söndag kommer på mina pass, de stiger upp tidigt, i ur och skur, trotsar väder och vind....för att gå och träna, trots att sängen kanske skriker "ligg kvar, jag är varm och gó!" Ni är bäst! I LOVE U!

Jag är uppe tidigt, familjen sover. Jag ska jobba! Leda vattenaerobicpass i simhallen. GRATTIS pappa på DIN dag!

Jag längtar efter en FEST! Ett stort KALAS, ett riktigt PARTY! När jag fyllde 45 och mannen 40 hade vi en gemensam 85-årefest, det var toppskoj! Vi hade ca 70 gäster här hemma i vår bostad. Vi hade, med svärmors goda hjälp, lagat all mat själva. Vi bjöd på öl & vin därtill, sedan var det dans natten lång.....Så kul! Har varit på andra, liknande hemmafester, där dans, god mat&dryck samt trevligt umgänge funnits att tillgå, det är så härligt! Härligt att festa, klä sig fin, vara glad, DANSA!!! Att gå ut på lokal är inte samma sak.....numera.....jag känner mig bara gammal då....alla ungtuppar...och tala inte om tjejerna, de ser ut som min äldsta sons kompisar! Nä, hemmafester är medelålderns melodi. Har Ni sett reklamen då barnen/tonåringarna åker bort och föräldrarna festar loss....precis så är det ju! Min äldste son sa till mig, då han tittat på mina partybilder, "Mamma, det ser ju ut precis som när VI festar".....Ja, just det! NI tror att vi, "gamlingar" har glömt bort hur man gör....men....ICKE! Vi är precis lika, om inte mer, galna än Ni ungdomar! Ju äldre man själv blir, desto mer inser man att man är precis samma människa inuti.....jag kan känna enorm ömhet då jag ser en gammal, gammal dam på tunnelbanan....inuti det där rynkiga, skröpliga skalet finns det en ung tjej! Precis som det gör inuti mig! Om 3 år fyller jag 50, FEMTIO ÅR!!!! Undrar hur det känns för mina föräldrar att ha barn som fyller 50! Mina föräldrar, de är ju också unga, inuti.....Jag tror att jag vill ha en STOR fest då, ett jättepartaj! Men då måste man hyra lokal, orna med catering och severing och levande musik och, och och......shit! Kan inte någon annan fixa det??? Nä, troligen inte! Då blir det inte "bara" 70 gäster, utan kanske 150-200.....vi har ju stora släkter, både mannen å jag....sedan ska vännerna förstås komma......Nej, det blir FÖR många, för stort, men jag VILL!! Vi får se hur det blir....då....När det verkligen är dags kanske jag bara känner för att "fly fältet"....dra iväg....men nog vore det skoj med ett riktigt DUNDERPARTY!!!

Här är hon, min syster, kvinnan som kan tala med hästar vilket jag har skrivit om i en tidigare blogg. Hon driver ett stall, men det kan hon än så länge inte leva på. Hon arbetar på ett hem för utvecklingstörda vuxna. Lyckliga de som har henne! Igår var de och dansade på Fryshuset i flera timmar, hon bjöd hem en av dem då hon fyllde år. Den kvinnan hade "aldrig haft så kul".....Min syster är "One of a Kind"! Sååå duktig, sååå godhjärtad! Jag tänker mycket på henne, vi hinner nästan aldrig ses, eller, rättare sagt, HON hinner inte! Fullt ös med arbete, hästar och skötsel av stallverksamheten, dygnets timmar räcker inte till helt enkelt. Varje dag, året om, i ur och skur.....tävlingar vissa helger, uppe i ottan och sena kvällar...Jag fattar inte hur hon mäktar med....men, det är passionen som driver henne, passionen för hästar! Ville bara skriva en rad om henne nu, jag saknar henne......Vi förstår varandra...ingen förstår mig så bra som hon....vi behöver inte i ord kommunicera så mycket...."jag vet", brukar hon säga lugnt...."jag vet hur det är".....Vi har samma bakgrund, växte upp tillsammans, har upplevt samma saker, fast på olika vis....Hon är mycket tuffare än vad jag är, har alltid varit det, gått sin egen väg....hittat sin plats i livet....När ska jag hitta min?

Jag har tänkt mycket på tvillingar eller syskon som allt som oftast blir förväxlade..de man inte riktigt vet vem som är vem, det kan inte vara speciellt kul alla gånger. Systrarna Graaf, Bröderna Herngren, Birro, Schulman....vem är egentligen vem? Vem i syskonparet har gjort vad? Undrar hur många gånger den ena brodern Birro fått höra "Guuud, vilken braa TV-serie Hammarkullen va, vad duktig Du är!".....Äh, tack, men det var min bror som skrev den...Eller systrarna G, vem var egentligen gift med Magnus Hedman? Och vem av bröderna Shulman har en dotter som heter Charlie och sommarpratade i P1??? I skolan där jag arbetade fanns ett tvillingpar, de var grymt lika! Till slut blev det så att alla, iaf på långt håll, ropade båda deras namn då man såg en av dem, bara för att vara på den säkra sidan..."Kalle, Pelle kom in nu".....Inte kul! Min ena brors fru är tvilling, hon är så lik sin syster så att tom hennes egen son vid ett tillfälle då han var liten, gick fram till systern och frågade "Är DU min mamma"?........Jag skulle inte vilja ha en tvilling! En till av MIG??? Nej Tack! En gång har jag dock träffat min dubbelgångare, det var både komiskt och ytterst obehagligt! Jag var bjuden på fest till min förra kill och hans nya flickvän. Jag plingade på dörren....och JAG öppnar!!!, Inte jag förstås, men såååå lik mig....vi bara stirrade på varandra först, sedan blev vi generade....Det var min förra killes nya tjej! Snacka om att gilla en viss typ! Hela den kvällen fick jag av festens gäster höra typ: "trevligt att Ni ordnat fest"""för att sedan se deras genans då de upptäckte att jag inte var den de trodde, "Shit, förlåt, det är ju inte DU!!!!" Jo, det är JAG, men inte HON!!!! Det var jobbigt, bara den där festen fick mig att inse att FY, vad det skulle vara trist med en till som JAG! Eller hur!? :-)

Som alltid, på fredagar, har min man och jag avnjutit varsin "kall" vid köksbordet, gått igenom veckan, skrattat och snackat skit. En härlig fredagstradition! Ungarna är då upptagna med gymträning och barnprogram och vi kör lite vuxentid. Varje fredag. Det är de facto den bästa stunden på hela helgen! Min man hade idag fått rådet att starta en egen blogg; "Jag som försörjer en bloggerska", LOL, hahahahah, jag har de facto egna inkomster! A-kassa, badhus, advokatfirma mm, mm, men, det var humor!!! :-)=))) Nu sitter jag då här igen, framför min älskade iBook, som jag f.ö fick i julklapp av min man under min studietid. Bästa julklappen ever! I dag kom han hem med en blomsterbukett till mig... RÖDA ROSOR; bara sådär....och....det är just DET som betyder någonting, nej, fel av mig, det betyder ALLT! Att bara sådär få ett litet bevis, ett litet kärleksbevis, då, när man minst anar det.....Jag blev såååå GLAD! Jag måste nog byta om nu, sätta på mig någonting "sexy" under, surprise him! Shit, tänk vad en röd ros kan göra för en kvinnas lust. Lust att behaga, lust att bjuda till lite extra, lust att VISA, ge tillbaka.... L U S T !!!! Man är lättköpt helt enkelt! :-)

Vad är det för djä..a popcorn som är ute och demonstrerar denna dag på året. De med rakade skallar och facistiska slagord. De viftar med svenska flaggan och skriker rasistiska slagord.....Ännu värre är de popcorn som inte har stake att stå för sina vidriga åsikter, utan i smyg kryssar i SD på sina valblanketter och kör volvon hem till radhusidyllen. AKta Er för dessa individer! De smyger sig starkare och starkare, och små popcorn exploderar och växer sig stora om de får uppmärksamhet och hetta. Så, en uppmaning till media: IGNORERA DEM! Skapa inga heta debatter och inslag på bästa sändningstid, lägg locket på och låt dessa popcorn förbränna sig själva......

Tittade på "Debatt" på SVT igår kväll. Tydligen sänds det nu ett program där barn exponeras. De får i TV berätta om sina problem och tankar....föräldrarna medverkar också, samt en psykolog (!?) som ställer en sk diagnos/siar om barnets framtid utan att ens ha träffat och talat med ungen.....VA FAN ÄR DET FÖR NÅGONTING!!!! Hur kan dessa föräldrar, SVT och, för all del tittarna gå med på någonting liknande, det är helt ofattbart!!! Kattis Ahlström medverkade i "Debatt", hon hade många kloka synpunkter! Har ingen läst Barnkonventionen? Har de ingen hjärna, eller något hjärta överhuvudtaget? Jag tappar tron på mänskligheten när sådant här händer...faktiskt! Denna exponering i media överhuvudtaget, vad är det för FEL på dessa människor, vilka låter sig förevisas och i många fall förlöjligas inför den del av svenska folket som tittar.....det är lyteskomik i dess fulaste form! Såg även programmet om Ullared häromdagen, snacka om lyteskomik! Där kan "vi andra" få sitta och farfasas över hur "white trash" sparar pengar i ett år för att sedan åga till Ullared och shoppa upp dem på semestern... En nidbild av småfeta landsortsbor som campar, lyssnar på dansband, dricker hembränt och handlar en djävla massa skräp.....Men hallå! Vilka är det som förlöjligas egentligen, jo, vi, vi som tittar! Får det "oss" att känna oss som såååå mycket bättre människor än de, får de "oss" att bli mer nöjda med våra liv i storstaden, våra semestrar och familjeumgänge....De medverkande verkar inte förstå att de blir grovt, gravt utnyttjade, därför kallar jag det lyteskomik, de har inte förstånd nog att säga NEJ! Big Brother, Robinson, Ensam mamma söker, nannyakuten och så nu, det senaste som debatterades igår (vet ej vad programmet heter)......Jag mår illa! Ja, ja men DU bloggar ju! KAn Ni säga nu, men hallå!!!! Det är en viss gradskillnad! För det första; är allt jag skriver helt sant? Jag skriver om ganska allmängiltiga saker, försöker, vet ej om jag lyckas, vara personlig men inte privat. Är väl medveten om min egen, min familjs och mina vänners integritet. Det kan hända att jag MEDVETET retar någon jag känner, med glimten i ögat, det tror och hoppas jag de förstår! Min man reagerade vid ETT tillfälle på en text jag lagt ut på bloggen, den tog jag genast bort OCH fick mig en tankeställare, han hade i det specifika fallet helt rätt, den texten var inte "helt hundra". Inte kränkande, men möjligen kunde den såra. Min avsikt med bloggandet är ICKE att hänga ut, förlöjliga, förnedra och utnyttja mina nära och kära. Jag använder anekdoter ur mit liv för att spinna vidare på....Men...jag efterlyser, fortfarende, en DIALOG med ER, mina kära, kära läsare!

Här på bilden sitter jag i en hotellsäng, någonstans i Sverige......det är precis vad jag längtar efter just nu -en weekendtrip- på hotell, med härlig mat, god dryck, sköna sängar och ny miljö. Helst skulle jag vilja åka till Rom! Jag drömmer om Rom, Venedig, Florens.....har aldrig varit på något av dessa ställen. Jo, jag har varit i Italien, men inte på dessa, som jag tror, romantiska, sevärda,intressanta platser. När jag ser filmer från Rom eller Venedig så bara känner jag mig hemma där....Jag SKA dit, one of these days... I Paris har jag varit, två gånger, vandrat i MontMartre, sett Moulin Rouge, Eiffeltornet, Triumfbågen. Shoppat och druckit Calvados på ChampsElyseee (KAN ej stava)...Men, föll inte riktigt för Paris.....kanske beroende på att jag var på jobbresa, det amerikanska dataföretag jag då arbetade för hade sitt Europahuvudkontor i Paris....nej, tre gånger har jag varit där ju, en gång bara över dagen! Äh, jag åker till Paris över dán, bara så där! Då var jag faktiskt stolt! Hade aldrig rest på det sättet, ensam tidigare...och att landa på CDG (gigantisk flygplats!), hitta rätt i Paris, ta en taxi till korrekt destination, det var STORT för mig! Upplevelsen av Paris hade med största säkerhet varit annorlunda om jag rest dit på kärleksresa med någon, men va f-n, då funkar ju vilken stad som helst! Helsinki, the best town ever!!! (not!)...Det är ju sällskapet som i mångt och mycket gör upplevelsen vacker och minnesvärd....Men Rom tror jag faktiskt att jag skulle älska, oavsett, Venedig däremot, där krävs nog att kärleken är med, annars skulle man känna sig djä...t ensam...Florens, maten, dofterna, vinerna...skulle kunna BO där! Jag är så säker på att dessa platser lätt skulle kunna bli mitt hem.....om jag nu bara kommer dit någongång!!!

Det är väldigt få saker nuförtiden som får mig att höja på ögonbrynen, väldigt få människor som förvånar mig. PLEASE Dazzle me! Shut up and suck, Ni enspåriga loosers därute, våga visa vem Du egentligen ÄR! Den du innerst inne vill vara, surprise me! Var inte så djä....a stiffa hela tiden, så förb....t korrekta! "Nej, det är inte politiskt korrekt att sticka ut hakan och våga erkänna att man faktiskt tycker om och njuter av vissa saker, saker som kanske ligger på "white Trash listan", saker som är NO NO för en högutbildad så kallad medelklass.....Kom igen nu, erkänn, Du tittar visst på en och annan såpa på TV, läser ibland skräplitteratur, äter halvfabrikat med god aptit, föredrar egentligen bärs framför det där dyyyyyra, röda, knastertorra viiiinet. Du tycker att golf är astråkigt, föredrar egentligen "afterskien" framför pisten, hade hellre umgåtts med dina gamla polare från förr än med dina stiffa, prudentliga grannar, men v-a faaan, har man gjort en klassresa så har man! Det går inte att riskera att falla ner på trappstegen igen, tillbaka till nivån där du egentligen känner dig mer hemma....Poeten Birro sa på kvällsöppet igår att han gillar människor man MÅSTE förhålla sig till. Antingen älskar man dem, eller vise versa, alla har ialla fall en ÅSIKT om dessa personer. Jag håller med, jag gillar människor som gör ett avtryck i ens liv, på gott och ont, människor som inte spårlöst går en förbi, undanglidande som en skugga. Jag gillar människor som vågar stå för det de är, människor som inte ber om ursäkt för att de finns till. Människor som, mer eller mindre, struntar i vad "alla andra" tycker, de kör sitt race, fullt ut, rakt på bara. Då menar jag givetvis INTE individer/amöbor som kör över andra, DET är en helt annan sak. Men, väldigt få personer förvånar mig....de flesta är förutsägbara....men, så, ibland, dyker det upp NÅGON....En som sticker ut, som inte tar skit, tar plats utan att dominera sin omgivning.... När somliga stiger in i ett rum stannar klockorna, har Ni varit med om det någongång? Det behöver inte vara den snyggaste, smartaste, mest välklädde...men det är någonting den där varelsen utstrålar....KARISMA! Den går inte att ta på eller artbestämma, den bara finns där, den karismatiska utstrålningen...Var kommer den ifrån? Inre styrka och "selfasteem", självförtroende och kunskap, den förklaringen räcker inte, det är MER än så, mycket, mycket mer.......

Lille Fredrik gick i förskolan när fröken frågade vad deras pappor jobbade med. De vanliga svaren dök upp, som brandman, polis, revisor mm. Fredrik sa: Min pappa är erotisk dansare på en gaybar där han klär av sig naken för främmande män och dom som betalar riktigt bra får sätta på honom. Fröken tog med Fredrik ut i korridoren och frågade: Är det här verkligen sant!? Nej, svarade Fredrik skamset, men farsan spelar fotboll i Djurgården och det är så jävla pinsamt.

Ska man, eller ska man inte vaccinera sig....ja, det är frågan. Jag vet ännu ej, alla man talar med har olika åsikter i frågan. Är så less på denna influensa, det har talats och varnats i över ett halvår nu....Vad göra???? Jag vet vem han är, pappan till den treåring som så tragiskt avled i denna "pest" häromdagen....Tänker mycket på honom och den familjens öde nu, det är obeskrivligt sorgligt och hemskt. Ett litet barn, en förkrossad familj, för dem är livet också över.......Tänk om det var DU, DITT barn....Många tankar snurrar i mitt arma huvud en mulen, snöblandad dag som denna. Jag eftersöker fler kommentarer till min blogg, många läser den, det ser jag på statistiken....men SÄG någonting! Trist att tala för döva öron! :-) Igår träffade jag och föräldrar på den skola jag tidigare arbetade....ett kärt, men sorgligt återseende. Jag saknar barnen sååå, de blev, naturligtvis, en del, en stor del av mitt liv. Men....jag måste se framåt, ej bakåt, jag har svårt för det ibland. Jag ÄLTAR! Det finns saker som hänt för tjugo år sedan som jag fortfarande går och grubblar på, inte bra! Jag har för mycket tid för att tänka, eller är det bra att "landa i sig själv" mellan varven. I vissa perioder av livet hinner man inte tänka alls, bara agera! "Pengar rullar in som det ska, det går bra nu".... (Petter, RAP) Livet bara går på, ibland är man inte riktig delaktig själv känns det som....Det finns ingen tid för reflektion. NU har jag dock tid för detta, om som jag gör det!!! Tid har jag även för min favoritsyssla; läsning! I looove to read! Jag vet nästan ingenting som är bättre än en date med en riktigt, riktigt bra bok. Att få omslutas av orden, berättelsen, fantasien, språkets skiftningar och känslor....Jag är lycklig då jag hinner läsa. Sjunka ner i min stora, sköna läsfåtölj, tända läslampan(som jag verkligen behöver nu!) tända levande ljus, på med en skön filt, puffa till kuddarna och in i bokens värld.....Ibland känner jag stor sorg när sista kaptlet är avslutat på en riktig godbit....vill ha MER!!!! Det tar alltid ett tag efter en sådan läsupplevelse innan jag kan ta mig an en annan, ny bok, jag måste smälta....Jag har inte rest så mycket i mitt liv, men jag har varit på många platser i mitt huvud, upplevt många känslor och främmande kulturer. Vad vore mitt liv utan dem, dessa pappersidor fyllda med text och ord, ord, ord. Bokstäver sammansatta till fantastiska upplevelser. Ord, vars skönhet jag här inte kan beskriva....ändå bara ord, men nedtecknade i en så briljant ordning.... Ord kan sannerligen berika ditt liv, men ord kan också förgöra, skada och lämna större ärr en ett öppet, blödande sår.....Nä, nu orkar jag inte med fler ord. Vi hörs!

Hello Ladies, We got Eros in da House tonight! Nä, nä, nä glöm det, det blir ingen erotisk blogg idag heller! No, no jag ska prata om Eros, Eros Ramazzotti! Kommer Ni ihåg den där talkshowen på TV, den då Kristian Luuk bjöd in kändisar som fick spela upp sina favoritmusikvideos. Jag tror att programmet hette just "Videokväll hos Luuk". I programidén ingick att var och en också skulle ta med en "skämslåt", ett musikstycke, eller en artist de inte riktigt kunde fejsa att de de facto gillade. Min skämsartist är, som Ni nu förstår: Eros Ramazzotti! Jag är en S S f S I M, vilket betyder: Skamsen Sucker for Smörig Italiensk Musik!!! And I am proud of it.....NOT! Visst, visst, jag är också en "Motown-Soul-Lovi´n-Girl", älskar klassisk musik, är ett gigantiskt fan av Prince. Gillar Thåström, LeMarc och Winnerbäck.......och DET står jag med stolthet för.....men Eros.....nja.....jag vet inte.....Dock sätter jag allt som oftast på en CD med honom, ja, jag har köpt dem! Dansar och sjunger inlevelsefullt med i de italienska texterna som jag begriper NADA av, men de LÅTER ju bra!!!? Det är COSE CHE HO VISTO hit och E ANCOR MI CHIEDO dit.....and I looooove it! I am de facto a Romantic fool! Det är nästan så att jag tar fram hopprepet, som på gamla goda ABBA-tiden och mimar framför spegeln, men bara nästan! Denna musik, italienska smörisar, väcker till liv någonting i mig som jag febrilt kämpar för att dämpa....den dåraktiga romantiska fjollan! Kvinnan som fortfarande dagdrömmer sig bort i romantiska fantasier....hon finns där inne någonstans, UPPENBARLIGEN, och ibland vill hon komma fram...Fram ur den ganska krassa kvinna hon "bor" i.....Kvinnan som inte tillåter sig själv att ha drömmar, "för man blir ju bara besviken".....Kvinnan som, på intet sätt är bitter, men har insett för länge sedan att det inte finns någon rättvisa i världen. Vi får inte vår beskärda del av gott & ont. Nej, tvärtom, en del glider på en räkmacka genom livet, medan andra får "struggla" varje dag. Det kommer inte sju goda år efter sju svåra.... Så, jag är glad för att hon fortfarande är vid liv, kvinnan därinne, hon som envist håller fast vid sina romantiska drömmar och fantiserar om goda ting, hon som dansar och sjunger med då Eros tar ton.

Jag vill göra en språklig rättelse. Skrev i någon tidigare blogg att jag, med åren blivit mer överseende, att jag "gillar läget". Jag vill nu rätta mig själv, visst, jag har de facto blivit mer överseende, men gillar jag läget? My ass heller! Jag har, tvärtom, börjat att säga ifrån, sätta ned foten på äldre dár....gått från att vara en tyst mes, till att vara en som ryter ifrån! Jag GILLAR INTE LÄGET! Men det kostar, som bekant, att vara med. När jag känner mig illa behandlad, eller när saker och ting inte fungerar som de ska, då gillar jag inte läget! Jag säger ifrån!!! Vilka av Er kan säga att Ni gör det, många hoppas jag! Hoppas att jag aldrig kommer att gilla läget, att jag alltid kommer att ifrågasätta...vad det än kommer att kosta mig. För jag vill vara en människa, en BRA människa, inte en som tyst tiger still då skitsnack och övertramp begås. Jag vill kunna se mig själv i spegeln och rakryggad känna mig stolt, stolt över att jag aldrig låter en elak kommentar passera. Så, alla Ni ynkryggar som baktalar er granne och vän, räta på ryggen, knip käft om du inte hår någonting vettigt och konstruktivt att komma med angående dina medmänniskor!!!!

STREETSMART? Not Me! * bamboramas.blogg.se * Mitt konto * Hjälp * Logga ut * Blogg * Skapa * Arkiv * Design * Inställningar * Inlägg * Bild * Länk * Produkt * Annons Nytt inlägg Rubrik: Kommeri håg en gång för ganska länge sedan, då min lillebror sa till mig: "Syrran, Du kanske é smart på vissa sätt, Du har MVG i alla ämnen, läser mycket böcker och är ganska allmänbildad, men.......
DU ÄR FAN INTE S T R E E T S M A R T ! ! ! !" Vaddå, inte streetsmart? Vad betyder det? Vad menade han??????
Nu fattar jag precis vad han menade och såg redan då........jag är dålig på att se om mitt hus, att veta mitt värde, att välja det som är bäst för mig. Varför är jag då inte streetsmart? Saknar jag den genen? Jaha, det är fel i kromosompar xx, denna person vet inte sitt eget bästa, väljer alltid fel partner och jobb, eller???
Är det bra att vara streetsmart? Ja, jo det är det....man är en "surviver", en driftig person som snirklar sig fram igenom livet, alltid "looking for the best way"......Varför är jag en så´n som väljer den snåriga vägen istället för den spikraka....varför krånglar jag till det, varför kan jag inte "take the easy way out"??? Jag vet inte.....Men måste man vara streetsmart för att överleva med hedern i behåll i Sverige på 2000-talet? Svar: JA! Jaha, jag kommer alltså inte överleva...Nehä....men vaddå, vänta lite....vad är ett BRA LIV???? Framgång, pengar, bostad på en fashionabel adress??? Eller, är ett bra liv att ha LEVT SITT LIV...på gott och ont, "for better or for worse??? Jag vet inte, vet bara att jag läste en studie om vad människor ångrar mest i sina liv....De runt 30-40 ångrade mest att de inte rest mer, tagit det eller det jobbet, tjänat mer pengar, träffat fler intressanta människor.....De som verkligen, bokstavligt låg inför döden beroende av ålder eller sjukdom ångrade mest att de ej gått barfota i gräset en daggig morgon, vänt sitt ansikte mot solen oftare en vacker höstdag, sagt till sina barn mer frekvent att de älskade dem. Älskat med sin partner med mer passion och inlevelse oftare.....och sist, men av mest betydelse, talat om för de i sin närhet, de som betyder någonting, att de faktiskt gör det......Jag fick mig en tankeställare.....jag måste tala om för vissa personer vad de betyder för mig, jag kan inte ta för givet att de redan vet det, för troligen gör de inte det....nu talar jag inte om den närmsta familjekretsen, de vet, jag säger det ofta och visar det så mycket jag kan.....jag menar de andra, lika viktiga....de, som om de försvann, skulle lämna ett djupt hål i mitt liv, en saknad som aldrig skulle gå över......Jag har redan mist några sådana personer.....jag sa aldrig direkt till dem bad de betydde för mig, tog för givet att de visste det....men det kanske de inte gjorde.....och DEN tanken gnager i mig.....Varför SA jag ingenting, varför lät jag dem försvinna....Varför lät jag dem gå???
Nä, jag kanske inte ÄR streetsmart, men jag är de facto ett emotionellt geni! Jag visar de jag älskar att jag gör det, jag går ut i höstprakten och låter mig förföras av skönheten i att bara få vara närvarande i dess prakt....
Jag försöker att inte hyckla. Kan jag begära mer av mig själv? Ja, det kan jag....mycket mer......
Ännu en efterfrågad favvo-blogg! Ändra redigerare * Kategori * Inställningar * Pingback Kategori: Tillåt andra att kommentera inlägget Tillåt andra att pinga till inlägget 1 2 3 4 5 publishme.se är en produkt från Blogg Esse AB

Min Mr. BIG är en MESSERSMIDT! * bamboramas.blogg.se * Mitt konto * Hjälp * Logga ut * Blogg * Skapa * Arkiv * Design * Inställningar * Inlägg * Bild * Länk * Produkt * Annons Nytt inlägg Rubrik: Ja, jag erkänner, jag var en hängiven "Sex and the city" tittare. Följde Carrie i hennes sökande efter den rätte, och i hennes "ups and downs" i kärleken till Mr.Big.
Kommer att tänka på ett samtal med en fd svärmor till mig som jag fortfarande är god vän med. Jag beklagade mig inför henne och sa att jag alltid föll för "fel" sorts män men att jag inte kunde se en gemensam nämnare mellan dem. Tyckte att (alla) mina tidigare män varit så olika varandra, nästan varandras motsatser....på det ytliga planet kan jag beskriva det som att hade min förra kille varit lång, smal, långhårig, energisk, yngre än jag och vit, så blev min nästa kort, muskulös, korthårig, lugn, äldre än jag och svart. Min fd svärmor bara stirrade på mig, "skämtar Du med mig", sa hon, ALLA dina män har varit riktiga besserwissers!!!! (också hennes egen son!)....Då föll poletten ner, för visst var det så, och det var ju så tydligt, så fullständigt glasklart då hon sa det....men varför hade inte JAG sett denna så uppenbara gemensamma nämnare och, framför allt; VAD var det som drog mig till dessa, mycket riktigt ganska självgoda "jag har alltid rätt"-typerna? Först försökte jag förklara det med att jag sökte en "intellektuellt jämlik", en jag kunde diskutera med, repektera för sina kunskaper, lära mig något av........jag har aldrig fallt för en man pga hans utseende, även om det självklart i mina ögon måste vara attraktivt, utan har fallit för män jag lärt känna.......män med en hjärna! Nåväl, så enkel är inte förklaringen, utan vad jag sökte var förstås någon som var lik min biologiska pappa. Någon jag de facto saknat sedan jag var sju år, en man som försvann, men kom tillbaka till mitt liv då jag var vuxen. Min biologiska pappa är nämligen ordförande i "Messerschmidt-klubben"! Släng dig i väggen Robert Aschberg ! :-)
Smärtan, vilken jag som barn aldrig gav utlopp för då han försvann ur mitt liv, återkom, dubbelfalt, då förhållandena med dessa män tog slut.....jag trodde att jag skulle dö av sorg. Jag var precis som Carrie i SATC, då "Big" inte kom till bröllopet......ganska överdrivet, eller hur, men inte så konstigt egentligen med förklaringen tillhanda. Det här var naturligtvis länge sedan, då jag var mycket yngre, men så mycket lättare det hade varit om jag hade förstått DÅ det jag inser NU....men det är ju så livet är, den klokskap man äger då man blir äldre önskar man att man haft då man var riktigt ung.
Vem lever jag tillsammans med nu sedan tio år tillbaka då, tror Ni...??? Har jag lärt mig någonting, funnit mönstret och sökt mig till en annan typ av man.....????ICKE!!!! :-) Min man är en skrattretande kopia av min far! De passar varandra som handen i handsken, Humle & Dumle, Ler & Långhalm(eller vad det heter). De skrattar åt samma saker, älskar musik, älskar öl, läser mycket, ligger ofta och gärna i soffan, slickar tallriken efter maten då det varit riktigt gott, petar ofta i näsan, fiser gärna och högljutt, kan svaren på alla frågor i TP, riktiga besserwissers......och de är alldeles, alldeles underbara!!!!
FAVORIT I REPRIS!!!!! Denna skrev jag i oktober, men går ej att få fram, så här är den igen!!!! Ändra redigerare * Kategori * Inställningar * Pingback Kategori: Tillåt andra att kommentera inlägget Tillåt andra att pinga till inlägget 1 2 3 4 5 publishme.se är en produkt från Blogg Esse AB

"Mamma tror att hon é cool, bara för att hon har blogg" Så sitter min åttaåring och sjunger just nu, vi är hemma idag, han är väldigt hostig, NEJ, jag misstänker inte "svinis"! Tror jag att jag é cool? Nä, verkligen inte, tvärtom! Någon mer "o-cool" får man leta efter! Jag är en högst ordinär person, när jag var yngre trodde jag kanske att jag var speciell, utvald till något extraordinärt....men tror inte alla unga människor det? Livet skulle ju bli så fantastiskt.....till slut, någongång skulle jag få vad jag förtjänade (det bästa!). Efter alla motgångar och all gråt så skulle jag få min beskärda del av lyckan! Livet blev annorlunda, inte alls som jag hade föreställt mig det. Jag fick aldrig det där maffiga kyrkbröllopet med drömprinsen, jag gjorde aldrig karriär i något "fint" yrke, typ jurist (ja, jo, jag gick ca halva juristlinjen, sedan kom det andra saker i vägen). Jag bor inte i innerstan i en stor våning med högt i tak, kakelugnar och stuckatur, jag har inte en jättefet plånbok. Mina julaftnar firas inte som i "Fanny och Alexander" i min fina våning med hela släkten samlad och alla är glada och lyckliga.....Hemma hos mig skulle det alltid vara stora bjudningar med alla mina vänner. Adventsfika, litterära aftnar, fina middagar.... Jag är arbetslös, arbetssökande, "in between works" eller vad du väljer att kalla det......(det är därför jag har tid att blogga)jag har dock läst på universitetet, men ingenting som genererar ett bra arbete, jag bor i en liten kommun, visserligen nära Stockholm, men utanför, jag är inte gift, "bara" förlovad.......min kontakt med mina syskon är sporadisk, jag längtar efter dem. Jag är inte en speciellt social person, mitt umgänge är begränsat men gott. Det finns saker jag önskar ogjorda i livet. En gång, för ca 15år sedan besökte jag på kul en astrolog, jag tror egentligen inte på sådant där "hokus-pokus" men blev rekommenderad av en väninna, nåväl, han sa (förstås) att han aldrig hade sett ett sådant horoskop som mitt. Jag hade alla mina "accendenter" eller vad det heter i kärleken och "djupsinnighetens" tecken! Inga i ambition och karriär tecknen alls. Vidare sa han att han inte alls skulle bli förvånad om jag, senare i livet gjorde hans horoskop.....Hmmmm, det kommer inte att hända, men i vissa aspekter hade han ändå rätt....När jag senast besökte min arbetsförmedlare sa han att JAG borde sitta där han sitter, att hjälpa människor ut i arbete....En psykoterapeut jag känner tycker att jag borde ha hans yrke....Jahaja, det lär inte hända det heller! Folk tycker så mycket! De tror att de känner mig, vilket väldigt få gör, de tror att jag är en annan än den jag de facto är. Fast så kanske de flesta känner... Jag är ingenting speciellt, jag är en högst vanlig kvinna, jag har en stor, men ganska trist hyresrätt Jag har två barn, en katt, en man. Lever ett vanligt liv med tvättstuga, falukorv, a-kassekort och kanske en öl på fredagen.....men vet ni vad? Jag är lycklig!

Jag är uppvuxen med sporten Baseball, And I feel a great LOVE for the game! Baseball är inte bara en sport, det är ett sätt att leva! Fotboll och AIK i all ära, men det är för Baseball jag känner den största kärleken! Här i Sverige är det svårt för de allra flesta människor att förstå denna min kärlek till sporten. Sverige arrangerade visserligen gruppspel i VM-Baseball i år, 9-11 september, men innan dess var det väldigt få som ens visste att sporten existerar i denna vår hockey-och fotbollsnation uppe i norr. Min bror har spelat baseball i trettio år! Han började då han var åtta, via en skolsatsning som genomfördes då, han är nu trettioåtta år och lägger efter en fin insats i VM, handsken på hyllan. Jag har följt honom hela vägen, från att som liten knatte spelat EM i Italien, varit proffs utomlands, gjort 22 år i landslaget!!! Han har haft en enastående karriär, men väldigt få känner till det, som baseballspelare är man anonym i Sverige. Han nådde inte riktigt fram till sina drömmars mål; att få spela i Major Leage i USA, men det var nära......vilka av oss kan säga att vi snuddade vid våra drömmar? Han har levt sitt liv för-och kring sporten, försakat en (given) fotbollskarriär, skolgång, flickvänner och familj... Allt har han själv, eller hans snälle far bekostat, resor, uppehällen. Vi, hans familj, mor, far, syskon och numera fru, barn och svärföräldrar har funnits på plats och hejat oss hesa....For the love of the game, and for the love of him! Baseball är, för den oinsatte, lite svårt att förstå, det är mycket taktik, tjuv och rackarspel, många krångliga regler...men när man förstår, åhh, vilken njutning att följa matchen i matchen mellan pitcher och catcher. Alla snygga spel och säkra kast, frustrationen då domaren dömer "fel"....En match är i runda tal tre timmar lång, för mig kunde det ha varit länge! Det krävs dedikation, engagemang och ett "djävlar anamma" av Guds nåde om man ska orka vara en spelare i toppklass. Du har inga privilegier, får inget erkännande, spelar allt som aftast för nästan tomma läktare.. Allt Du har är din talang och din kärlek för spelet!

Alla som äger ett hus, eller för all del, en lägenhet, vet vad jag talar om; Renoveringshelvetet!!! Åh, det går så lätt, blir sååå fint i alla djävla inredningsprogram på TV. Lätt som en plätt med Sommar-Ernst, alltid fint väder då tak ska läggas om, gå barfota i gräset och "fnula" på en piffig lösning eller en skojig taklampa i egen design. Simon & Tomas, ja, in med lite färg och lite lila kuddar så blir det bra...Men hur svårt kan det vara för DEM? Att få ett tomt rum, obegränsat med pengar och hantverkare och tjillevipp se så fint det blir....Verkligheten är, som alltid, en helt annan! Man stöter ALLTID på problem! Är det inte plånboken som är för liten för det man verkligen vill ha, så saknas det tid och hantverkare att utföra eländet. Vi renoverar vårt sekelskiftestorp just nu....kul, kul....ICKE! Blir det fint? Jajamensan, men fy f-n vilket slit det är och kommer att bli...Är det värt besväret? Jajamensan! För det är lite DET som är grejen med att äga ett gammalt hus, det finns ALLTID någonting att göra, man blir aldrig klar! Vi har turen att ha världens bästa grannar, som alltid kan bistå med goda råd, tipsa om lokala hantverkare samt hjälpa till med allt som vi (allt som oftast) ber dem om.....men alla har inte en sådan tur som vi har haft med grannarna, hur gör de?? Under vår renovering har vi stött på alla problem som tänkas kan, vi fann, förstås, en dold vattenskada då vi började riva i köksinredningarna...Vi fick lyfta hela huset, byta stockar, riva upp köksgolvet ända ner till marken, lägga nya bärlinor och hela tjolavippen.....mycké arbete och massor av pengar på någonting som inte ögat kan se.....Skorstensstocken blev, naturligtvis utdömd av sotaren, så det blir rör i rökkanalerna....dyrt, dyrt, syns inte det heller.....Sedan blev det billigast möjliga kök från IKEA......vad händer, en djä....la massa leveransfel och tidsförskjutningar, så, efter att ha beställt spis hos dem i april (!) har vi fortfarande ej fått den installerad, det var planerat att vara klart i juni.....men såhär äääär det då man renoverar! Fuck U Ernst och Fuck U2 Timell, sluta med att lura folk att dra igång projekt de inte har tid, råd eller lust att ro i hamn! Men vi ger oss inte! Grannarna har lyckats och så skall vi också göra, de har "absolute mint condition" på sitt torp, å det ska vi också ha, så det så!!!! Håll drömmen vid liv!

Jag är fortfarande tagen av gårdagens match! Nej, jag var tyvärr inte där, på gamla Ullevi, jag var hemma i TVsoffan tillsammans med mina tre (!) Djurgårdare här hemma. Canal+ sände, de sände också DIFs match, där de kämpade för sin överlevnad, kämpade för att klara en kvalplats...Nåväl, vilken match AIK gjorde, helt fantastisk, den hade allt en bra match skall ha; spänning, dramatik, mål, missade chanser och, till sist, ett känslofyllt sista, totalt avgörande mål av en AIK-hjälte: Daniel Tjernström! Idag är han på SvDs framsida, hållandes pokalen.......det är som en saga.... Har ägnat morgonen åt att läsa alla glädjeyttringar på bloggar, i tidningar och på facebook. Det som faktiskt har slagit mig är generositeten "ärkefiender" har visat varandra. DIF-anhängare kostar på sig ett "Grattis" och AIK:are önskar DIF kvar i allsvenskan "för stockholmsfotbollens skull". Det är så sport skall vara, storsint och kamratlig, också då svurna ärkefiender möts på arenan, för vad vore den ene utan den andre...???? Förra veckan tillbringade vi, jag, min man och yngste son, några härliga höstlovsdagar på vårt kära torp: Åsgårda. Äldste sonen (snart 17 bast) valde att stanna hemma med polarna i stan. Jag hade tänkt fila på och påbörja en del texter att lägga ut här på min blogg...men ICKE!!! När jag kommer till Åsgårda blir huvudet helt blankt, jag lämnar alla "storstadstankar" och annat hemma i stan.....JAG bara ÄR, där och då.....det är så befriande härligt! Vi gjorde inget speciellt förutom att vinterrusta huset, bära in alla utesaker, vilket alltid sker med viss sorg i hjärtat.....ett halvår kvar till sommaren....Vi gick en härlig höstpromenad i skogen tillsammans, tyvärr var den mest färgsprakande tiden över, men fantastiskt fint ändå. Var nere vid vår lilla strand, så övergiven nu...Umgicks med våra grannar; världens bästa! Inne i stugan tände vi ljus i massor, drack öl (det hör landet till) löste korsord, visst, vi har ju barn, så vi tittade på TV också....men mest av allt spelade far & son brädspel, ni vet "Fia med knuff", "Risk", "Vem där".......min son är världens sämsta förlorare och grinade vid ett tillfälle, då de spelade "Risk" i 2 timmar och 45 minuter i sträck!!!! DÅ höll till och med mitt "landetlugn" på att gå upp i limningen, jag blev nästan galen på dem.....men, så som det kan vara i spel, så vände turen, sonen började vinna, och "dödade" skadeglatt sin fars arméer......för i krig och kärlek är ju allt tillåtet.....sägs det!?